Svar JA! ,......

Jo, frågan gällde just utseendet eller konstruktionen om så är för lokomobiler i konsten. Får de se ut precis hur som helst?

Lokomobil på affisch Tekn. Mus.

Lokomobil för ångplogen 1868

Rent generellt kan jag ibland bli lite jobbig som självpåtagen "lokomobilpolis" eller "Bultballe" som någon irriterat kallade mig när jag påpekade en avvikelse från originalet. Alltid är det i samlandet och de museala sammanhangen originalet som utgör facit och vilket man förhåller sig till. Men i konsten där verkar det som om man har rätt att göra lite som man vill?  Där gäller tydligen det fria skapandet i den meningen att man är obunden inför återgivningen av de historiska föremålen och där står man sig som polis  slätt. Det är nu inte så mycket kritik utan närmast ett konstaterande kanske, att man där verkar helt befriad från behovet att illustrera och återge någon större korrekthet av sina alster, gentemot originalet. Det tidigaste jag har noterat är från lantbruksmötet i Stockholm 1868, med ångplogen som inramar hela illustrationen.

Förvisso finns retuscherarna eller förfalskarna, som tvärt emot med största noggrannhet försöker rearrangera en bild till något annat än vad det var från början. Det är möjligen en större konst, men inte som sådant omnämnt i sammanhanget.

Här ett utmärkt bevis på en konstnärligt utförd förvanskning av lokomobilerna på Säbyholm. Från originalet enligt övre bilden har den färglagts, fått sotskåpet förlängt, en andra hastighet på vinschen tillförd, tendern omritad och en man bort vid plogen.

Lokomobil av tändstickor

Det är således inte någon ny företeelse utan någonting som tycks ha pågått i all tid och inte lär det försvinna heller utan snarare öka, allt efter som generationerna tappar den verkliga kontakten och betraktar lokomobiler och antika maskiner alltmer diffust. Missbruket av ordet "ångvält" i modern tid kan ju   gälla som ett tydligt bevis på den utvecklingen.  

Taklampa i form av lokomobil hos en bekant. Två kreativa verk skapade i all frihet obundna från krav av autenticitet.

YGS ÅNGSÅG, vi finner Bolinder - Lastas med frostbitna kinder

från  Färila hembygdsförenings fotosida.

Bolindersmaskinen från Yg nu hos RUBENS

I år är det 30 år sedan vi plockade ut ångmaskinen i Ygs ångsåg, Ygskorset Färila, Ljusdal. Det tog år innan vi blev vid den. Sen skulle den bort och det fort. Men lasta den gick inte förrän det var fruset så den fick lov att dras ut på gården i väntan på vinter. 

Kommunen som ägde den gick nog ingen förbi lokalt, i sitt sökande efter en villig vårdnadstagare men hittade ingen intresserad. Tiden rann ut och när väl beslutet var fattat blev det brått. Per omedelbart bums skulle den väck för maskinhuset skulle rivas innan vintern. Maskinhuset var förresten det enda som stod kvar efter den pampiga sågen som en gång varit  Färilas största arbetsgivare. Om den brunnit eller rivits sågen vet jag inte. På Färila Hembygdsförenings bildsidor finns flera bilder från sågen, och från vilka jag lånat några historiska vyer hit. 

Ångsågen och sågverksarbetare. Ygs ångsåg grundades 1888 av två Ytterygsbönder och var under 1900-talets början Färila största arbetsplats. Färilla Hembygdsförening

Ovanstående bild är från den dagen vi Far och jag  tog ut Ångmaskinen. Genom att lyfta så vi under 2 rälsbitar  sköv vi ut den med en SJ typ vevdomkraft.  Vi tog ledigt ut den på dan, det mest arbetsamma var resan dit och hem. Arbetet med att ta ut maskinen sker i Oktober. Transporteringen kunde ske först sedan sjön frusit så lastningen sker i 12 minusgrader. Lastningen var förberedd genom att vi placerat maskinen i höjd med ett trailerflak så det gick rätt smidigt att sedan bara dra över den från bädden till trailern. Komunens representanter från tekniska kontoret var på plats och garanterade att vi kom upp ur dalsänkan genom närvaron av en lastmaskin. På följande bild så har maskinen lastats och det frusna gänget kan dela på sig och vi fara hem. (1986)