Festival - med vissa kval

Västervik 2011

Skärgårdsfestival

För andra året är vi medverkande med Karusellen på denna stadsfest på östkusten. I tre dagar hade vi bokat upp oss min fru och jag och lovat att veva barn, runt -runt- runt. Det är ett sammanhang med delvis historisk karaktär där vissa anslag görs mot "gamla tider" 

Karusellen är då ett viktigt inslag och Åssa museets tändkulemotorer i andra ändan på gatan ett annat. Men framför allt är det väl närheten till havet och vattnet som sätter sin prägel på tillställningen med gamla segelskutor och andra mindre träbåtar som ligger förtöjda i hamnbassängen. Onsdag kommer en hel flotta med roddbåtar in i hamnen under stort pådrag, som alla startat ute på någon Ö, tror jag några timmar bort. Det lokala museet har några olika engagemang har jag förstått även om jag inte just intresserat mig för deras aktiviteter. Hästskjuts förbi karusellen med en otroligt snäll Ardenner sker

dagligen och lite andra olika aktiviteter. Och så säljarna förstås. Där säljs allt detta som hör dåtiden till, Korv, krämer, nytillverkade gammel nyttosaker som Galvade hinkar och nätkorgar b.l.a.

En kaninkötts försäljare från Öland har vi lärt känna och Naturligtvis Rickys allt i allo försäljning av div olika alster och loppisprylar. 

När regnet faller så försvinner alla. Fiskaretorget blir helt tomt och öde 
förutom de nedslagna torghandlarna. Men det kanske inte är så farligt det
är ett härdat följe dessa knallar. Det är värre för oss som inte har för vana
att mangla och som drabbas av våta hästar som skall torkas ideligen.



Inledningen med regn gjorde att det kändes som om vi började där vi slutade förra året. Det blev bättre och tredje dagen onsd  bjöd på riktigt bra väder även om det kom några stänk. I varje fall kunde vi i år plocka ner karusellen utan att den var genomvåt till skillnad mot förra året då allt dröp av väta.




Även om det regnar och sämningen sjunker till en absolut botten nivå så
kan de inte hålla emot. Tillslut måste de ut och fram till karusellen för att
med de små kära i bilen eller på hästen, kunna ta det här semesterfotot.
Här några av de tappra i regnet som provar på att åka Karusell.




Snart nog så lättar det i skyarna och det torkar upp. Snabbt är det

som vanligt ett vimmel av torgvandrande turister av olika nationaliteter.

Danskar i huvudsak enligt vår bedömning men tysktalande karusellåkare

hade vi också väldigt många.



Imponerande uppvisningar flera gånger om dagen bjöds av denna unga begåvning.
Bollar som bara rann i hans händer både 5-6- och sjuboll jonglerade han enkelt.
Ringar och käglor snurrar i luften som om det vore den enklaste sak att göra.
Det är det inte, det vet jag men det verifieras påtagligt av hans kompisar som trevande försöker sig på hans trick med minsta möjliga mångfald av käglor, men obönhörligen med samma förödande resultat. Att plocka upp dem från marken.



Min lojala Hustru och karusellveverska av första graden. Hon håller humöret
uppe på många långt utanför karusellen. Med Iris i truppen vänder barnen sig
obönhörligen åt hennes håll, medans de kollar under luggen på "gubben med hatten" 
mitt emot. Positivhalaren Jan-Erik Olbrink i bakgrunden roterar i folkvimlet och tjusar 
 med sin spelande låda.  "Det är rart", som Närkingen säger. 





Åssamuseets "Bolle" beundrar karusellen en sista gång innan han far
hem till Åtvidaberg. En ledande profil i det gänget som har både kapacitet
och glatt humör i överflöd. Tack för trevlig samvaro säger vi till Åssagänget.


Vårt engagemang varade till kl 18 på onsdagen varefter demonteringen omedelbart påbörjades. Efter ca 2,5 timmar var  den nere och inne i packburen. Nu focuserade vi på mat. McDonaslds fanns ju mittemot så det fick bli Kyckling lår och pommefrites. Smakade kanon bra. Strax efter kl 21 rullar vi iväg hemmåt och finner att klockan visar på halv tre innan vi är där.  " Det var den värsta resan jag varit med om"  kommenterar Iris, vilket får mig att tänka på positivhalaren Olbrinks kommentar om  "hustrumisshandel".