Pannan närmare tryck - efter Torsdagens ryck

Tordagskvällen bjöd på lite tid över för ett efterlängtat ommöblerings arbete när vi lyfte ut Unos panna  och vände den. Han har gnetat väldigt med manuell rengöring så att han kunnat grundmåla. Sedan en tid var pannan klar så långt  och behövde vändas och vridas.  Den har varit utsatt för endel utvändiga rostangrepp då den stått med jord och damm och fuktat i de olika filurperna. Invändigt är den kanonfin men vi fick lov att inkalla svetsexpert för lite påläggning utvändigt. Ett nytt sotskåp kom samtidigt på så maskin kommer med all säkerhet att bli mycket fräsch om något år.

Mäktigt är det, nitförbandet som pannan är försedd med. Ända mot ända  med en lapp pånitat med dubbla nitrader, så kallad " butt seam " tryggar för de goda kvaliten då det anses som det bästa. Vi siktar på att  kunna besiktiga den till orginaltrycket 150 psi, eller 10 kg /cm2 arbetstryck. Riktigt spännande skall det bli nu framöver när vi skall börja montera på maskindetaljerna. Det mesta ligger rengjort och grundat på golvet i verkstaden. Men det klart lite arbete med nya tankar och tenderarbeten kvarstår ju att göra.  Vi ser nog snarare 2014 som året för projektets avslut än 2013.  Hur var det nu det sades "Det är resan som är målet" eller som vår gamla farfar alltid sa, Ingen ser hur fort det gått, men alla kan se hur väl det är gjort. Mycket tänkvärda ord i renoveringssammanhang. Vi kommer att få anledning till att återkomma till A-R maskinen många gånger under projektets framåtskridande.

RUBENS Gratulerar UNO 50 ÅR

En av våra närmaste och lojalaste medarbetare ett av fundamenten vid RUBENS har nu kommit halvvägs.

 Vi kan inte fatta att han har hämtat in de 50 redan.

GRATTIS UNO

"Sänder här ett varmt tack från PRO Ullervad för en mycket intressant visning med levande historia, bakom en häpnadsväckande samling.Tänk vad ett brinnande intresse och outtröttlig energi kan förmedla till ett "knapptryckande" samhälle"

Så står det i en mail jag fick häromdagen, och visst blev jag glad. Detta fick mig att tänka på att det är inte så vanligt att man får den typen av feedback från grupper man leder igenom samlingarna så när det sker så blir man lite extra uppåt.
Det är föresten inte så lätt att få någon uppskattning alls, utan branschen tyngd av avund och missunsamhet även om det har blivit bättre på senare år. Enskilda personer ger naturligtvis emellanåt uttryck för sin beundran och uppskattning, men roligast är när andra samlare spontant bidrar till verksamheten med några uppskattande ord eller ett tips.
De övergripande myndigheterna har i alla fall inget till övers för den enskilda verksamheten utan där är det mest ett, Jasså eller Jaha, som gäller. Sedan kan det vara Musee och kulturvårdande myndigheter eller turism och andra näringslivs utvecklande instanser, det är  i alla fall samma ointresse. Far sa alltid att vi kommer inte någonstans med detta för vi har fel efternamn och rör oss i fel kretsar, och visst har han helt rätt. För det har ingen riktig betydelse VAD du gör utan det som betyder något är VEM som gör.

T.ex. att få applåder är ju nära nog omöjligt spontant. Jo det brukar kunna bli lite handklappning när jag säger att jag var klar med min guidning, men om det är den förlösande friheten som applåderas eller min insats tål att grunnas på.
Men inte får man som en scenuppträdare med mikrofon applåder så fort man kommer in på banan eller ännu kraftigare sådana när man stänger igen mun, inte. Men inom den schangern så skall det applåderas i både tid och otid. Eller ännu värre om någon läser en dikt eller ger sig hän åt högläsning av någon prosa för så då skall det applåderas alltid. Detta även om ingen har fattat ett dyft? Lyrik i TV, är ju direkt pinsam som oftast. "Oh, vad fint", osv är det precis som om de måste säga.
Men att riva dän ratten och starta Lanzen, dra ett varv, imponerar det vet vi alla för det kommer folk ihåg. T.o.m. att jonglera lite med motorns rotationsriktning uppe ifrån förarplatsen kan som mest resultera i ett, "oj då", men det ger näppeligen mig några spontana bevis på uppskattning, så som det hade gjort om efternamnet varit något annat. Denna trögheten ibland publikum har ibland föranlett undertecknad att provocera lite. Det händer ibland att efter en uppvisning med någon maskin ex. tändkulemotor och vedkluv, att jag påtalar hur mycket roligare det varit om jag hetat  Lill-Babs eller något annat känt, för då hade man ju åtminstånde fått en applåd. - Oj ni skulle se vad ivriga de blir att klappa, Klapp-Klapp, Klapp - Klapp.
En undrar hur länge man skulle få slita med att starta någon gammal motor för att spontana glädjeyttringar  skulle vederfaras en, på ex Målilla? Nä det  vore nog att hoppas för mycket. 
Vad är det som gör denna skillnad?  Att ju dyrare artist ju mer applåder, den ideella aktiviteten innanför repet betittas nog gärna men sedan vänder man dom ryggen utan bevis på uppskattning. Varför är vi så dåliga på att berömma eller är det så att vi inte behöver någon spontan uppskattning inom veteransvängen. Eller kanske att det är just det att vi är för billiga? Billigt uppskattas väl sällan?

På frågan, Om vi behöver uppskattning så är det otvivelaktligen så, för jag är övertygad om att varenda samlare är ute efter att få just det, UPPSKATTNING. Att få en feedback från PRO i Ullervad var utöver det vanliga. Mycket glädjande och vederkvickande injection..

Regnmakarna ser ut att ha gjort ett fint job, för vädret i midsommar verkar bli våtare än tort. Vem uppskattar det tro.
Trevlig Helg.

Denna länk - blir dagens stänk

http://www.youtube.com/watch?v=YmU7oHCsomw

AVERY - A very big engine, HISTORIA - 2



Gnistan flammar till - sen vet vi vad vi vill.

Denna Avery på en auktion i Arizona USA tände
gnistan på nytt

Redan när vi sent 1970 tal erfor om att det faktiskt funnits en Avery lokomobil i Sverige så väcktes begäret efter en sådan. Men möjligheten att köpa en Fowlers Plöjmaskin låg något närmare i tiden och då så skedde 1980 löpte vi ju linan ut  och köpte två st, ett komplett par. Därmed var både ekonomin och det emetionella åtagandet full bokade för några år framöver.  Men just i den vevan så vart vi även erbjudna att köpa en av dessa Avery lokomobiler i USA av en av dåtidens främsta preservationister, Robert L Johnsson, Vi mäktade inte med det så det  hela måtte avböjas men gnistan slocknade inte utan brann på sparlåga ända till för ca 3 årsedan. Under vissa kortare stunder eller perioder har den då och då flammat upp och ett av de större flammorna lyste upp tillvaron när en 22 hk Avery var uppe till försäljning i Arizona för några årsedan. Den auktionen bevakade vi utan att agera och ångrade att vi inte lade in ett bud.



Ytterligare tillfällen

En Avery på auktion i Missouri, som vi bjöd på.

En ny chans erbjöds för tre årsedan vid en annan auktion i USA och vi var då med på budgivningen men blev överbjudna och utan lokomobil. Det skumma i den affären var att ryktet sade att den hade blivit, Sold overseas, and is going to Sweden. Men priset var  utöver vårt maxbud så det kunde inte vara vi utan vi uppfattade det som att någon annan hade införskaffat denna maskin till Sverige. Efter kontakt med auktionsroparen så erfor vi att så inte var fallet utan den kom att stanna i USA. En snopen tilldragelse med ovisshet under en tid. 

Dock fick vi erbjudande om ytterligare en Avery som vi då tackade nej till med följd att vi läste på lite bättre och genom de efterforskningar vi gjorde så hade vi inom loppet av ett par år lokaliserat hela 5 st Avery lokomobiler som var till salu. Vi hade vid denna tiden inte riktigt klart för oss skillnaderna mellan de olika beteckningarna så under tiden läste vi på och lärde oss att skilja isär de olika modellerna.
En maskin som vi då samtidigt kom i kontakt med visade sig vara en av den högbyggda modellen med den större pannan. En 30 hk lokomobil tillverkad relativt tidigt. Uppgifterna tydde på 1908  och den såg verkligen trevlig ut i sitt omålade orörda skick och då den direkt matchade våra yttersta önskningar.
Per datan att beskriva som en, Avery 30 hk från 1908-9, det var ju vad som både Gårdstånga och Stafva hade haft och nu vi visste att det var den vi ville ha.
Detta var ju en chansning för omöjligt  kunde vi veta vad vi köpte ifråga om skick och kondition vad som ytterligare gäller än det som man ser på bild. Pannans kondition är ju avgörande för maskinens drift  och även om säljarens uppskattning  låter possitiv och optimistisk så finns ju inga garantier. Maskineriet kan man ju enklare som verkstadsman ordna till och till och med  ett och annat gjutarbete går ju att få ordnat om så vore. Men vågar man inget så vinner man inget sa han alltid den gamle att hans mor sade, så det gick vi på.
Vi ville ju så gärna ha den och översåg  nog med att och annat som borde  kollats kanske.

Nu var det inte helt lätt att organisera transport och lastning av den 15 ton tunga pjäsen. Den måste ju rimligtvis demonteras för att passa in i containern. Ett alternativ som diskuterades var användandet av "Flat rack" ett ställningstagande som överläts till lastarna. Det hade säkert varit ett dyrare alternativ men valet blev Container och 4 dagars demonterings arbete. 

Ur monterad från chassiet kom pannan som en stationär enhet i
containern. Bakhjul och axeln var demonterade liksom de stora
 kugghjulen, och hytten. Varsågod Avery in kit form.

AVERY - A very big engine, HISTORIA -1

Den nyligen importerade  lokomobilen av jätteformat, som nu  står i delar på vår gårdsplan är legendarisk flera sätt. Det specifika exemplaret är en av de första Avery lokomobilerna som bevarades av nostalgiska orsaker. Den Amerikanska historiken som berör just detta ex av Avery försöker vi att sammanställa i nuläget så det lämnar vi,  men intressant kan ju vara det Svenska sammanhanget, som vår import bottnar i.  Det finns således en Svensk historia att luta sig emot, ett historiskt sammanhang, som gör import av detta slag mer legitim och framför allt intressantare.  Vår Avery har samma  data i många fall som de tidigare varför vi gärna hävdar att maskinen  på flera sätt är  historiskt riktig.

Konstruerad som plöjare

Under den tidiga fasen av motorkultur var det ångplogar som härskade. Det var i huvudsak Fowlers linplöjare som härskade och dessa fanns ju i några exemplar i Sverige  fram till 1946. Systemet med att vinscha plogen över fältet var inte anpassat till de förutsättningar som  var i USA, utan där utvecklades ångplöjningen  i form av "direct traction".  Avery försökte med denna sin konstruktion av ploglokomobil komma bort från det normala systemet att  hela draget vid plöjningen var  upphängt i ångpannan den känsligaste delen på hela maskinen.  Avery lokomobilerna är därför konstruerade som ett lokomotiv med ett chassi vartill maskin och panna är på byggda. 

Avery på Gårdstånga 1908

1907  utsågs Avery till den bästa ångplöjaren i USA och kanske att det var det som fick arrendatorn vid Gårdstånga Nygård, att 1908 importera landest första direkt dragande ångplöjare.  Kapaciteten måste förväntats vara enorm med tillkopplad plog om 9 skär. Har inga uppgifter om hur lyckosam Gårdstånga maskinen var men  den ersattes med traktorer år 1916.  Den till Gårdstånga importerade maskinen var om 30 hk, och den största modellen som Avery tillverkade. 

På Stafva 1909

På rekomendation från ägaren Christensson på Gårdstånga, infördes ytterligare en Avery till Sverige. Denna gång var det Willy von Corswant på Stafva, Gotlands största enskilda  lantbruk som moderniserades med en ångplog 1909.  Även denna Avery var en av de största på 30 hk torde varit  i det närmaste identisk med den på Gårdstånga.

Willy von Corswant var  mycket missnöjd med sin Avery och beskriver i ett brev  dat 1912 problemet.  Han sökte  efter en bättre lösning då lokomobil plöjning inte passade Stafvas förutsättningar och redan 1915 har vi en uppgift om att det på Stafva fanns en Avance motorplog, motoriseringen tog därmed nya tag och Avery lokomobilen inordnades  förmodligen i andra  mer passande göromål.

På bilden nedan ser vi Stafvas Avery bogserandes ett mudderverk. 

AVERY - a very big engine

Ingen skall längre behöva gå undrande till vad det var vi köpte och som har föregåtts av sådan ordlek. Och ni som inte förstått det roliga i denna "ordavränga" så bör det härmed framgå vad som var åsyftat. Visst är det en Avery, visst är den big och tung, detta exemplar av den största Avery lokomobilerna på 30 hk. Där inne i Containern står så äntligen en riktig Avery om än kitt version efter den omfattande demonteringen för att få plats där inne. Komplett ihop monterad så är den drygt 3,60 hög, 3 meter bred och över 7meter lång med en vikt torr på ca 18 ton.   

Det första som möter oss när vi öppnar containern är en respectingivande bulldog, men det är inte fråga om en Lanz, utan nu pratar vi riktiga plogdragare. AVERY CO, Peoria Ill, läser den gjutna texten på sotskåps luckan och den är imponerande. Den gjutna bulldoggen med texten Teeth Talk, åsyftar av allt att döma lokomobilens förtjänster som plogdragare. 1907 lär Avery lokomobiler, av undertype modell blivit utsedd som den bästa ångplöjaren och företagets storhets tid började.

Ömsom sol ömsom regn drabbates vi av denna dag. Med hela gårdsplanen full av delar är sol att föredra. Pannan skall upp på chassit och pylonen med hål i anger genom radien hur högt pannan skall upp. Nu uppstår frågeställningen  om hurvida renoveringen skall påbörjas omedelbart då allt ändå är så demonterat 

Till Sverige kom 2 av dessa mäktiga Avery maskiner, en till Gårdstånga i Skåne 1908, och en till Stafva på Gotland 1909. Rubens Avery är därmed den 3;e på 105 år. Maskinen som är i märkligt gott orginalskick har mycket av den gamla randningen kvar och pylonen som bär upp ångpannan ifram bär tydliga rester av det guld gula lövverket som varit målat därpå.  

Det är fantastiskt att  vi kunnat finna just en sådan och förmått oss att köpa. Rubens kan därmed stoltsera med exemplar av båda systemen för ångplöjning då Fowlers linplöjare redan finns i samlingarna. Vi kommer  säkert att ha anledning till att återkomma inom kort med ytterligare information.

Följande bild visar den Avery 30 som var verksam på Gårdstånga Nygård från 1908, hämtad från boken  "ångplogar i Sverige".

A very big engine - och en särdeles fin en?

Så var det än en gång mottagnings- cermoni på Rubens, när ytterligare en container med maskin nådde oss från USA  Detta är förmodligen den näst sista i en serie av containers med  maskiner vi köpt för andras och vår egen räkning. Spänningen är nästan alltid lika stor men denna gång av exeptionella mått. Detta dels för det som finns där inne är just det, exceptionellt, med en dignitet av riksintresse. Också därför att vad denna burk innehåller är vad vi gärna velat ha sedan 1980, men då tackade nej till p.g.a. Ekonomiska själ. Köpet av de båda ångplogs-lokomobilerna dränerade då våra tillgångar. När vi nu så 30 år senare åter igen fick en chans kunde vi inte tveka. Så som det framstod inför detta vårt ställningstagande kunde vi inte tveka, utan vi hade att leva upp till vår norm som samlare. Snart nu är det upp till bevis om vi låtit oss förledas eller än en gång lyckats med att handla på ren känsla. Maskinen som vi just fått hem har vi aldrig sett, utan köpt på säljarens beskrivning och de få bilder som vi fått.

Avlastningen idag var gjord i en handvändning. Container liften lyfter lätt av den 18 ton tunga maskinen och i detta läget är allt lika ovist som när vi köpte för mer än ett årsedan. Men snart  bryts sigillen och dörrarna öppnas. För där finns just, A very, a very big and haevy engine. I ett tidigare inlägg marknadsförde jag just denna ordvits men det var inte så många som hängde med har jag förstått men nu kommer det strax att ge sig. 

I morgon tidigt börjar urlastningen och då ljusnar det för dåldisen och vi liksom ni får se vad vi köpt.  

Spännande sa Främmande om klyven ved - Här ville allt pappa vart med

Idag hade vi anledning till att ta till Lanz och stora vagnen, då vi hade besök av "Dagis". Att agera farfar och morfar går ännu rätt så bra. Än så är de så små att de inte upptäckt den där Pinsamheten som snart kommer att infinna sig. Traktorsvängen är uppskattad och ett säkert kort även om turen är kort.

Vagnen, en trupptransport från 1918 har ett tilltalande yttre och en god rymd som ger möjlighet för hela gruppen att åka samlat. Att Vädret under förmiddagen var näst intill somarlikt var naturligtvis en fördel. Väl uppvärmd tuffade vi fram på lokalslingan som från forntid till tidigt 1950 tal utgjorde rikssträckan, norr till söder. Den har  under århundraden förbundit Stockholm landvägen med resten av världen. Nu uppgraderad till lokalväg och museal Lanzväg.

"De våra,"  Edvin 5 år och Hanna 6 traskade i rask takt före in lokalerna och visade upp samlingarna utifrån helt andra kriterier än vad våra besökare annars är vana vid. Att de idag har gjort en av sina första guidningar tänkte de nog dock inte på. Idag gällde inga årtal, hk eller bemärkelser av det normala snittet utan, vilka maskiner som var bäst att sitta på och "köra". Viktigt är att få sitta på den som alla de andra sitter på, -Nu är det min tur,  - men ja vill också köra?

Att tändkulemotorn var svårstartad och långt ifrån rökfri i dag, i alla fall inledningsvis, förstärkte nog bara upplevelsen. För efter  uppvisningen med Sandbäckarn  och vedklyven säger en av grabbarna i det äldre laget, - Detta var spännande, riktigt spännande var det.  Här hade min pappa velat va med.

Viktigt att löska - Vilken motor som tröska



Vad precis är detta nu då?

Igen bjuder vi på en gamal bild som förflyttar oss tillbaka i tiden ca 70-80 år kanske? Vi vet inte var den är tagen eller vilka som är med på bilden men det är ett härligt team. Även om den vackert timmrade ladan i bakgrunden imponerar med sina släthuggna väggar så förnekar sig inte motorintresset. Inte hinner man se på

bilden många sekunder innan man är i färd med att försöka identifiera maskin modell och storlek osv, osv.

Helt enkelt är det inte att fastställa denna motors identitet, men vi har nog enats till att den är en F.O. Beijer tillverkad under 1912-24. Svårt att säga och inte är vi alls säkra på att det är en F.O utan om någon skulle hävda att han vet att det är en NA eller att motorn på bilden visar en sen Göta så finnes inget att säga emot?

Sådant är irriterande. Som historiker i samlarsvängen vill vi veta precis, vad nu det är? Och när kan det i så fall går att få fram kan man undra?  Hjälper inte, så är det bara, "precis" vill vi ha, om vi skall vara nöjda.  

Det är kanske det som gör allt så spännande för om det vore det motsatta, att allt vore uppenbart skulle vi nog vara en hel del färre i rörelsen.

Vad mer tycker vi att vi kan tolka ut från bilden? Hästkraft antalet kanske? Nää, inte heller det klarar vi,

det går dåligt detta, men de ändrade ju sina hk antal hela tiden  och vi vet att listade hk på motorn inte stämmer överens med andra uppgifter. Så är det i alla fall med Göta epoken och säkerligen i flertalet fall även senare. Med en utveckling som gav mer kraft hela tiden ur samma motor storlek, så är det heller inte så lätt att gissa. Ja gissa går ju bra men facit  finns ju inte så det blir upp till betraktaren att bedöma. Såå,...  är denna lilla motor på 6 hk eller vågar vi sträcka oss till att det är en 9 hk motor? eller något där emellan,.. vad vet jag?

Det är ju så frustrerade att inte kunna veta, då det ju är "precis" som gäller och vilket vi aldrig kommer att hitta här.

Därför ger jag upp här och slutar som jag börjar. Precis lika osäker.