Nytt objekt ibland - Borrmaskin från Inland

Om det är lågsäsong på samlarfronten eller vår egna dvala endast som sätter ribban har jag svårt att  avgöra men mycket ligger lågt och det känns segt på många sätt. Men så kommer det en ljusning, ett blinkande från en stjärna som ger lite extra energi i vardagen.  En besökare undrar om vi är intresserade av en borrmaskin. Vi kanske kan få ta hand om den bara den kommer väck då den annars hamnar den i skrotbingen.

- Oj oj, Skrotbingen är det värsta ord jag kan höra tror jag?  Bara det att han framlade den risken gjorde att jag omedvetet sade ja, till att ta vara på denna stora men inte kanske  alltför ovanliga  pelarborrmaskin. Ett annat viktigt incitament i denna korta beslutsprocess var att det nämndes att den var tillverkad av John Trägårdh, Göteborg, 1896.  Det klart att jag blev nyfiken och engagerad. Nu tror jag mig väl veta att John Trägårdh närmast var en maskinfirma, ett handelshus snarare än någon tillverkare av maskinen så att den skulle vara tillverkad av John Trägårdh det förstod jag att det inte stämde, men 1896 var ju trots allt inte att förakta.

Inlands Fabriker, Lilla Edet var platsen för adoptionen av denna klenod och för någon månad sedan var vi på plats jämte vår förmedlare. Maskinen var ute på gården, pallburen står den där  hög och grann. En mindre skara "Inländare" samlas kring  maskinen  för att  tolka min reaktion vid mötet av deras klenod som nu förväntas komma på museum. Det hela förstoras och inramas av  uppmärksamheten från lokalpressen som är på plats för att perpituera det hela. 

Något blyg inför all denna upståndelse ger jag min hän åt uppgiften att agera "expert" och amatör intendent i facket maskinsamleriet. Även om jag  nog tycker att det är väldigt fina grejor detta här så har vi ju ett antal redan tidigare och jag ser inget direkt avvikande som ger denna en annorlunda status. Förstår omedelbart att den måste så som jag helt förutsättningslöst föreställt mig transporteras i horisontal läge, och omöjligt som nu är stående på en pall. Det blir vårt första diskussionsämne men vi är snabbt inne på ålder och kuriositet. En viss besvikelse bringar jag nog de församlade när jag hävdar att numret som är ingjutet på någon detalj snarare är ett modellnummer än ett årtal.  Modellnummer menas då ett ordningsnummer på den gjutmodellen som ligger till grund för den gjutna delen ifråga. Att den varit här på inland sedan starten kan jag inte motsäga men det faktum att den är electrificerad med en elmotor gör mig tveksam. Det hela ser 1920 tal ut i sitt upplägg men visst det kan vara en senare applikation likaväl som en orginal från försäljningstillfället.   

Efter  lite dividerande och rekogniserande kring  tyngpunkten och lämpligt förfarande för att lägga omkull skapelsen så lastas Borrmaskinen från Inland och står nu vid Rubens Maskinhistoriska Samlingar i Götene.

Den kommer att förskjutas så som så mycke annat till externlagerhållning och ett bli fall för bevarande endast. Andra tider kan ge andra bedömningar och då finns den där, utan detta skulle den nu redan varit placerad i den förhatliga skrotbingen och därmed oåterkallig. Det är detta Rubens handlar om.

John Trägårdh, då?  Ja det är svårt att hitta något utförligare om  verksamheten men googlande och en och annan katalog ger  bekräftelse på vad som redan anförts. Men några närmare studier om verksamhetens omfattning och tidsperiod har jag inte. Är självfallet intresserad  att hhöra mer därom.  

Gud bevare vår dårskap, bibehållen samlarglädje och naturligtvis därtill Konungen.

   

Motorns tid är all - blir donator utifall

Rätt framvagn utan hjul - efter 40 år är kul

Den som väntar på något gott väntar aldrig förlänge

Det fick man alltid höra förr när man var liten och ville att det skulle hända något som man väntade på. I detta fallet så är det både försent och inte. I vart fall en upplevelse njutbar som sådan och fröjdefull som en julafton minsann. I början av 1970 talet när lokomobil fångaren Ruben Blom letade lokomobiler i den Småländska grönskan bärgades från Allgunnen, Aboda Klint mer precis, en Munktells lokomobil om 25 hk.

Maskinen som då stod inmurad  på en förugn i bobinfabriken togs ut  utan hjul och axlar. Ja verkligen för de ursprungliga transporthjulen de var inte därstädes utan det var med medhavda axlar och hjul som den ekiperades när den kommit ut i det fria. På vägen ut rullades den på special tillverkade rullar av 300mm brunnsrör som far  svarvade nav till och svetsade samman. Det fanns inte höjd nog för att montera hjul där inne i maskinrummet eller genom den lokal som hade att  passeras på väg ut. Där var inte ens höjd för svänghjul utan även det monterades av tillsammans med vevaxeln. En korrekt vagn för maskinen forslades därför ner inför bärgningen som sedan väl monterades på när maskinen om ut på gården. På vilket sätt diskussionerna kring orginalvagn fördes då  har jag ingen kunskap om men  hade det varit känt om en sådan så hade den säkert varit med i bilden.

Så i denna sommar 2012 väl 40 år efter bärgningen besöks vi av sonen till säljaren, här hemma mottagen av sonen till köparen, eller undertecknad. Med förtjusning visade jag runt och så får jag veta att han hade koll på var orginal hjul och axlar fanns till maskinen. Det  klart att det brände till, inget jätte stort  i sig kanske men det var som att det hörde till trots allt. Med löfte om att närmare undersöka saken så höll jag mig lugn till för ett tag sedan. Det var dags för en runda och Allgunnen var ingen större omväg varför ny kontakt togs.

Ok hjulen var inte där, eller hade nog inte varit på mycket länge men väl framaxeln. Den kunde med stor glädje anslutas till Rubens efter alla år.

Förklaringen låg nog i att när maskinen en gång i tiden ( på tidigt 1950 tal ) förflyttades från Sinnerbo Sågen en bit därifrån så hade den rullad den korta bilen på bakhjulen men med framändan uppställd på ett lastbilsflak. Framvagnen blev därmed kvar i Sinnerbo och skingrad från sitt rätta element. Troligen fanns inte framhjulen varför det valdes att lasta upp framändan. Om bakhjulen fanns eller ej vet vi inte heller? Kanske att de var lånade, eller att det var annan typ av hjul än orginalet den rullade på? Ingen som vet. Det var ju inget ovanligt att hjul och axlar lånades runt hit och dit. Om de blev återlämnade var inte så säkert. Bärgningen av Lokomobilen vid Aboda klint var den första riktigt skrämmande händelsen, som kunde kostat min bror livet, men med en hårsmån undvek han den gången att förolyckas. Det får dock bli en annan berättelse.

( tillägg 12-12-15, Den köptes 1970 ock hämtades året därpå. enl anteckningar och kvitto )

Kalla maskiner utan rök - Vid Kullabygdens besök

Kullabygdens Lantbruksmuseum gör RUBENS Besök. 

Så här års händer det inte så mycket utanför den egna prestationen men i helgen så fick vi se det unga gänget från Kullabygdens Lantbruklsmuseum komma upp och dela vår gemenskap. Söndagens rundvandring föregicks under Lördagen av inkvartering och lite i form av en gemernskaps afton. Så här utomsäsong så blir det  lätt en smått kylig upplevelse bland de tätt  instuvade maskinerna. Men medvetenheten och kunskapen om vad de ser begänsas inte av en ruskig höstdag hos detta glada gäng utan det är lätt att förstå deras uppskattning inför den ögonfägnad som bjuds. 

 

    Tage och Uno är här lokal guider under helgens besök. Fredrik Zackow från Höganäs ( i gult ) hade

     med sig ett gäng kompisar på besök hos RUBENS i Götene.  



Jonas blir avbruten i sin genomgång av fotografens
påkallade uppmärksamhet.



Alla var inte på plats vid gruppfotograferingen men de eftersökta återfanns i god vigör innne i värmen där Jonas pläderade om verkstadens resurser och prodution för den "goe" skåningen. Rubens och Zackows team har under senare år kommit att mötas på flera håll under de senaste säsongerna och vad är då mer naturligt än att lära känna varan lite närmare. Med den utveckling som vi ser nu inom schangen för veteranmaskiner och engagemang finns mycket att vinna på ett djupare samarbete. 

Vi tackar för besöket och ser fram emot en allt tätare relation allt eftersom det teknikhistoriska samarbetet fortsätter.