Om det är lågsäsong på samlarfronten eller vår egna dvala endast som sätter ribban har jag svårt att avgöra men mycket ligger lågt och det känns segt på många sätt. Men så kommer det en ljusning, ett blinkande från en stjärna som ger lite extra energi i vardagen. En besökare undrar om vi är intresserade av en borrmaskin. Vi kanske kan få ta hand om den bara den kommer väck då den annars hamnar den i skrotbingen.
- Oj oj, Skrotbingen är det värsta ord jag kan höra tror jag? Bara det att han framlade den risken gjorde att jag omedvetet sade ja, till att ta vara på denna stora men inte kanske alltför ovanliga pelarborrmaskin. Ett annat viktigt incitament i denna korta beslutsprocess var att det nämndes att den var tillverkad av John Trägårdh, Göteborg, 1896. Det klart att jag blev nyfiken och engagerad. Nu tror jag mig väl veta att John Trägårdh närmast var en maskinfirma, ett handelshus snarare än någon tillverkare av maskinen så att den skulle vara tillverkad av John Trägårdh det förstod jag att det inte stämde, men 1896 var ju trots allt inte att förakta.
Inlands Fabriker, Lilla Edet var platsen för adoptionen av denna klenod och för någon månad sedan var vi på plats jämte vår förmedlare. Maskinen var ute på gården, pallburen står den där hög och grann. En mindre skara "Inländare" samlas kring maskinen för att tolka min reaktion vid mötet av deras klenod som nu förväntas komma på museum. Det hela förstoras och inramas av uppmärksamheten från lokalpressen som är på plats för att perpituera det hela.
Något blyg inför all denna upståndelse ger jag min hän åt uppgiften att agera "expert" och amatör intendent i facket maskinsamleriet. Även om jag nog tycker att det är väldigt fina grejor detta här så har vi ju ett antal redan tidigare och jag ser inget direkt avvikande som ger denna en annorlunda status. Förstår omedelbart att den måste så som jag helt förutsättningslöst föreställt mig transporteras i horisontal läge, och omöjligt som nu är stående på en pall. Det blir vårt första diskussionsämne men vi är snabbt inne på ålder och kuriositet. En viss besvikelse bringar jag nog de församlade när jag hävdar att numret som är ingjutet på någon detalj snarare är ett modellnummer än ett årtal. Modellnummer menas då ett ordningsnummer på den gjutmodellen som ligger till grund för den gjutna delen ifråga. Att den varit här på inland sedan starten kan jag inte motsäga men det faktum att den är electrificerad med en elmotor gör mig tveksam. Det hela ser 1920 tal ut i sitt upplägg men visst det kan vara en senare applikation likaväl som en orginal från försäljningstillfället.
Efter lite dividerande och rekogniserande kring tyngpunkten och lämpligt förfarande för att lägga omkull skapelsen så lastas Borrmaskinen från Inland och står nu vid Rubens Maskinhistoriska Samlingar i Götene.
Den kommer att förskjutas så som så mycke annat till externlagerhållning och ett bli fall för bevarande endast. Andra tider kan ge andra bedömningar och då finns den där, utan detta skulle den nu redan varit placerad i den förhatliga skrotbingen och därmed oåterkallig. Det är detta Rubens handlar om.
John Trägårdh, då? Ja det är svårt att hitta något utförligare om verksamheten men googlande och en och annan katalog ger bekräftelse på vad som redan anförts. Men några närmare studier om verksamhetens omfattning och tidsperiod har jag inte. Är självfallet intresserad att hhöra mer därom.
Gud bevare vår dårskap, bibehållen samlarglädje och naturligtvis därtill Konungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar