Med Regulax motor från ön - Provades mön

En egen motor

Efter att far köpt första Lokomobilen i början på 60 talet så började det bli aktuellt med att samla på tändkulemotorer. Många gånger så hade personerna far talade med ingen aning om det var en tändkulemotor eller en ångmaskin. Nostalgin och intresset för tändkulemotorerna var ju djupt rotad hos far och undert åren hade han haft några tändkulor som just motorer, i tjänst för vedkapen främst. Under 1940-50 talen var det just inget ovanligt med motorer som kraftkälla då det inte var el överallt. I varje fall inte 3-fas så att det blev kraft av det. 

Demonteringen av August Ramberg Regulax är i full gång inför

överflottningen till fastlandet. Motorn stod på en trä-rea som fick

bli kvar på ön. Oavsett hur oljiga de är så brukar de vara ruttna.

Fars motorsamlande får jag nog återkomma till men detta smittade av sig och vi som söner vart  mer och mer engagerade i verksamheten i hans namn och form. Även om jag inte hade några som helst problem med att det var i hans namn eller så, kittlades jag av tanken att hitta en motor och själv köpa. Så skedde också vid några få tillfällen och jag vet inte vilken motor som jag köpte som den första men den mest minnesstarka från den här tiden var utan tvekan min Regulax. En motor jag köpte på Torsö, norr om Mariestad 1975. Vi var där ute och vet att vi kollade runt bara,. det var min fästmö Iris min syster och hennes blivande man. Tror att det var svågern Sten-Åke som hade lokaliserat en motor där ute, en Lidans motor visade det sig. Det var i det sammanhanget som vi tipsades om August Ramberg, som skulle ha en motor ståendes. 

August Ramberg var en färgstark man, men till åren kommen och av livet märkt när jag träffade honom. Hans liv måste ha blivit onödigt komplicerat på slutet då han av för mig okänd anledning blev utkörd från sitt hus och då bodde i en barack i anslutning till den forna fastigheten. Han hade mycke lust att berätta, och gärna om processen med  hemmet och fastigheten. Men det var ju inte i mitt intresse utan jag ville veta om han hade en motor och om den var köpbar. Jo visst hade han en motor, den står där ute, och så var han igång och pratade om sina båtar och allt det där. Nu visade det sig snart att -Där ute, det var en Ö som låg något stenkast från land. Vid lågt vattenstånd var det nog möjligt att vada eller gå torrskodd, jag vet inte säkert, men denna gång fick vi låna hans eka (läs en eka ) för jag vet inte vems båt vi tog.



Det ser ut som om vi arbetar på natten så var det ju inte. 

Platsen var ju  numera omgiven och beskuggad av stor och

fullvuxen granskog så solljuset nådde nog aldrig ner till

backen. Jag minns att  vi hade   besvär med myggen som brukar

bli ett gissel i sådana här fall så fort man  börjar lukta svett. 



Motor på ön

Själv följde inte August Ramberg med över utan vi rodde själva i egen regi de få metrarna över till ön. Mycket riktigt ca 25 meter från sjökanten stod det en motor, en Regulax 8-10 hk helt öppet utan skydd. Här hade bröderna Ramberg som jag uppfattade det haft sin  lilla såg  och båtbyggeri. Hur omfattande det varit har jag ingen aning om, men det verkade inte ha varit någon väl utvecklad verksamhet.Lite förfallna snedtak och hälvvägs nerruttna bänkar var vad som  mötte oss. Jag vart ju heltänd och ville köpa, även om jag inte visste hur jag skulle få den i land. Ramberg hade inget problem med att sälja, hans bekymer var hur vi skulle ta den iland, den vägde nog sina 5-800 kg.

Är du kunnig på motorer eller?,...

Jag köpte motorn och även om jag inte vet var kvittot är idag direkt så presterades det ett sådant där i byssjan. Nu var den väl inredd så det var ingen misär i den meningen med boendet, utan det var varmt och ombonat. Klockan tickade på väggen, ja ett gökur var det, det minns jag, den tickade och gol. Vi drack kaffe och språkade.  Framför allt minns jag att han uttryckte sig vid ett tillfälle mycke starkt.  Jag hade affären uppe på tal och han stod vid kokplattan med ryggen mot mig då han säger,  "-Ä´ru kunni,... " och så hejdar han sig, vänder sig om och kommer emot mig, och fortsätter, "Ä´ru Jäääv,...gt kunnig på motorer eller?"  precis som om att vara bara  "kunni"  inte var tillräckligt. Jag blev redan då full i skratt då hans eftertryck på det förstärkta ordvalet var så medvetet och menat. Jag var tvungen att gå i svaromål och avfärda hans eventuella förutfattade mening om att jag var en motorguru. Inte ens i min ungdom uppfattade jag mig som speciellt motorkunnig, utan själen låg då, som nu i samlandet, sökandet efter habegärets tillfredställelse. 

Jag vill minnas att han hade drivremmen till motorn i skåpet under eller bakom bovangnen.

Överflottning, montering och och sätta ner foten

Lösningen i att få dän motorn från ön var ingen annan än att montera ner den. Alla tankar på att rulla ner den till sjöstranden och få över den hel på en flotte eller så blev inte mer än just en tankeversion av bärgningen. Att vänta till det frös på till vintern eller lågvatten var heller inte realistiskt. Nu var den köpt och Jag ville ha hem den. Far visade klar olust i att jag gick och köpte en egen motor,. troligen rädd för splittring i

samförståndet, och att mitt engagemang i egen verksamhet skulle flytta mitt fokus, men min bror engagerades och tillsammans konstruerades en flotte på 4 tomfat.



8-10 hkr Regulax Motor Nr 208, som den står idag

Motorn är försedd med en för Regulax helt udda

regulator utan någon som helst relation till de patent

som utgjorde själva idén bakom namnet  och företaget.



Strategin var att den monterades ihop vid stranden och drogs över med båten och lina. Motorn fragkmenterades i rimliga delar för att kunna lastas och avlastas. En eller flera turer tvärs över sundet  senare var  motorn i alla fall över på landsidan. Till min stora glädje bad far att  få följa med ut till projektet och det kändes på flera sätt väldigt skönt. Att Mor var med därtill det minns jag inte men ser det från bilderna. Den Mamman har varit enastående. Inte ett dugg intresserad i sak men ändå engagerat sig i våra tokiga upptåg. Först naturligtvis ruskar hon på huvudet, och nej.nej.., nej, med båda hälarna i backen för fullt motstånd. Gradvis gav hon alltid med sig och även det verbalt var ett oförlåtligt, onödigt tilltag så hängde hon sedamera på och assisterade utan att för den skull skruva så vidare. Men nog hände det ofta att hon assisterade med att plocka dit och dän pallvirke och den typen av tjänster. Väl hemma monterades motorn ihop en lördag- söndag. Det var första gången jag trotsade min älskade Iris vilja att följa med till västkusten och bada. Nu bekände jag färg satte ner foten och visade  prov på vad som skulle komma vara viktigt i mitt liv och hon stod provet, tack och lov, och året efter gifte vi oss. Många besvikelser har det blivit i motorernas namn sedan dess men det får ni läsa om i hennes memoarer.  

En förträfflig företagshistorik över REGULAX fabrikens alla öden finns publicerad i årsskriften Vadsbobygden 2009. av Åke Möller.  Vidare information kan fås genom att kontakta oss eller Vadsbo Museum Mariestad.