 |
| Munktells Självgångare som den såg ut i 1907 års katalog. Det är lätt att förstå att Fars grubblerier och drömmar fick fart efter att han suttit och studerat den här bilden som kvällslektyr. |
Lokaliseringen
Under de första trevande turerna nere i Småland kändes det som om vad som helst skulle kunna hända, och lite hände det även om vi aldrig kom i kontakt med någon av de gamla självgångarna. Kontakterna var avgörande och personer som Malte Hultgren i Trekanten och Per O Karlsson i Blåningsmåla kvarn kom att bli orvärdeliga. Drömmen fanns där och vi gjorde det, vi hittade en självgångare i den meningen att vi fann och kunde köpa. Vi fann och kunde köpa inte bara en, utan faktiskt 2 st, och egentligen lokaliserade vi alla 6 i ett tidigt stadium men det var bara två som gick att få loss. För er som nu undrar över antalet så kan jag justera det till 5, om ni vill för Tuxforden i Motjärnshyttan (nu Hagfors) anno 1861 är det inte många som räknar in bland självgångarna. Därtill var det de tre kvarvarande ångvältarna så om inte heller dessa skall hållas inom den räkningen är det fem självgående Munktellare som var kvar från den gamla tiden. Två SK4 pannor fanns därtill, vid gummifabriken i Värnamo och på Ringön i Göteborg.
Samtliga de fem kvarvarande maskinerna var av Munktells klass SK, som tillverkades i tre storlekar.
Munktells SK lokomobiler är slanka och nätta. De var konstruerade för att att vara i huvudsak såg och tröskmotorer. Driften sker med kedja vilket är fullt tillräcklig för att klara ut de lättare bogserjobb som
det innebar. Kedjedriften gjorde dem betydligt tystare än kugghjulsdrivna maskiner som var det gängse.
 |
| Munktells Självgående lokomobil klass SK så som den tar sig ut i orginalprospekten efter 1912. Klen men kraftfull maskin designad för arbeta med remskivan snarare än dragkroken |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar