"Ää dä här gårn´te pôjka, vi få lôvne komma iväj" brukade det hetta på den tiden som Rubens själv basade, och i den andan togs så beslutet om att bryta upp från det vardagliga, att göra slag i saken och fara över till USA. Pojkarna är stora nog att sköta sig själva och verksamheten nu så det kan nog sägas vara läge. En USA resa har varit på tapeten en längre tid men motivationen har inte varit star nog tidigare. Det är inte ofta vi farit dit, faktiskt bara en gång tidigare har det hänt, för drygt 20 årsedan. Genom de nutida kontakterna vi skaffat oss blev det mer eller mindre oundvikligt att inte fara dit. I studiesyfte och med viss deklaktighet har vi fått möjlighet att övervara ett av de största evenemangen på denna kontinenten, nämligen WMSTR at Rollag. I drygt 5 dagar skall vi se och uppleva uppbyggandet och genomförandet av denna hålls denna nostalgimässa som hålls 3-4 dagar årligen. Omfattningen kan vi närmare redogöra för när vi är tillbaka men vill påstå att våra största tillställningar som Målilla framstår som närmast fragmentatiska i sammanhanget. Våra Skandinaviska ättlingar har hållit på i över 50 år och dammat och röket där på Steamers Hill, och Lutefisk Junction. Evenemanget har egen mark och administration och har utvecklats till en instution, naturligtvis en ideell sådan där kommersiella intressen hålls tillbaka, heter det. Jag kommer att se om jag kan fånga upp själva nerven, själen i denna prestation som engagerar och samlar folk från alla håll. Vissa förutfattade meningar har jag med mig i bagaget, som jag tänkt bekräfta eller punktera, och allt med sikte på hur verksamheterna skall eller kommer att utvecklas, back home. Att härma och ta efter är ingen dum ide utan en enklare väg till framgång oftast.
Det är mycke vi vill men vi får se vad vi får till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar