Fast det var då, år 1952. Nu när debatten och lobbyarbetet pågår som mest om en utbyggnad av riksvägen (nu Europaväg 20) genom Skaraborg så är följande bild från 1952 väl värd att lyftas fram. Bilden visar arbetet med Riks 6 ans uppdatering, som vägen hette då, strax söder om Vättlösa korset vid "Bergmans backe". För RUBENS är det alldeles speciellt intressant och kul då bilden är tagen lokalt ca 2-300 meter norr ut från oss räknat, mitt emot Frälsegården. Sträckningen är just här den samma som tidigare och vad vi ser här är endast en breddning och uppbyggnad av vägkroppens bärlager.
-----oo0oo-----
 |
Munktells motorvält anno 1910 tal, skyfflar, spett och optiska avvägningsinstrument ger föreställningen om ett annat tempo. Männen på bild är alla oidentifierade utom en. Det är mannen framför Välten, Karl-Erik Alfredsson, Karl-Alfred kallad. Mitt emot honom vilande på skyffeln antas vara Anders Nilsson, åkaren med lastbilen och vars far Ernst Nilsson är omnämnd i tidigare blogg. De övriga är okända? Foto Lennart Andersson
|
Detta fina foto visades oss vid en berättarafton vi medverkade vid, och genast ville jag ha ett ex/en kopia. Lennart Andersson, en genuin Götenegrabb tog denna fina bild när det begav sig. Vilken härlig dokumentation det blev. Tack Lennart för bilden och vår kopia.
Riksvägen fick efter denna uppgradering 1952 en rad nya sträckningar och var klar för den trafikexpansion som kom att följa under de kommande 30 åren. För oss som inte upplevt annat än den asfalterade E3an, och endast minns den efter uppdateringen på 1970 talet, har kanske vissa svårigheter att föreställa oss hur en riksväg kunde se ut före detta. Med den kraftiga påfyllnad och breddning som det här kan ses, förstår vi att vägen dessförinnan måste varit av verklig landsorts karaktär. Men vid närmare eftertanke så är det egentligen ganska enkelt att se hur vägen var beskaffad då flera av de gamla vägsträckorna faktiskt ännu ligger kvar i den lokala miljön. I endel fall närmast igenvuxna för att i några andra fall vara pulsådern i den lokala infrastrukturen.
Motorvälten är lätt identifierad som Munktells klassiska typ 20-24. Modellen började tillverkas 1914 och var så framgångsrik att tillverkningen fortgick hela 1920 talet ut. Vältens stora fördel var den encylindriga motorn som genom sin gång skakade och vibrerade marken. Ljudet och vibrationerna från motorvälten var inte direkt otrevliga mot föraren eller närbelägen handräckning. Ett närmast harmoniskt dunk - dunk - dunk, hördes och lite klaffs- klaffs från regulatorvikterna och exentrarna till pumparna i ett lungt tempo. Ett klingande ljud framkallades från de stålgjutna kugghjulen om man var orutinerad vid växlingarna från fram till back. Men föraren här var säkert hemmastadd på förarplatsen och med mjuk och lätt hand kommenderade maskinens rörelse.
Dessa vältar var länge och flitigt utnyttjade och vi ser att välten på bilden har fått ett antal skavanker. Minst två av hörnen på taket har varit emot. Entringssteget baktill har reducerats till ett par tillkrökta vinkeljärn och det ser ut som om vältens tid är på upphällningen. Underhållet är eftersatt, kanske den körs på sitt sista jobb, eller under devisen, den får gå så länge den går.
Vidstående bild visar när vi passerar platsen alldeles ca 20 år efter med vår just införskaffade vält från Arboga. Välten lastades av vid lastbryggan mitt emot Meken, eller Göteneds Mekaniska. Startades och kördes hem landvägen de 3 km Senare i flera år använd vid en del evenemang lokalt varför vi är väl förtrogna med vältens körteknik, ljud och karisma. Denna vält är dock inte att förväxlas med Ångvälten. Fotot som är ett typiskt Instamatic-X foto är ju egentligen en katastrof men det bästa jag har och vad som gavs att fota med för en dåligt fotointresserad yngling. Välten vi köpte är väl inte densamma men exakt samma typ och utförande. Mig veterligt fanns dessa i två olika versioner som jag brukar beteckna som den tidiga och den sena. Denna modell är då den sena. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar