Munktells last - på rastplats, inget gick få loss, då allt satt fast

Visst, det var så det såg ut igår på en rastplats utmed E4an. Ekipaget  gick att beskåda under eftermiddagen och det var säkert några som trodde det var ett led i kampanjen om skrot. Kampanjen som vi fick information om i brevlådan under veckan från ett av våra större försäkringsbolag,  - att skrot hämtas gratis på gården -

Men här blev det inget, detta lasset var redan säkrat, med dubbla band. De emotionella banden var starkast men för transportens skull säkrade vi med spännband.

Det rör sig nog om vårt sista lass för i år, och låt så vara, för detta år 2013, har nog varit igen att av de mer signifikativa under hela vår samlar era. Känns som jag säger så varje år men en kommande sammanfattning  får väl verifiera det slutgiltiga facit över våra förehavanden.

Detta lass är väl sett lite från sidan  inte så märkvärdigt, med en halv BM 25 och en för AK beställda MU30 motorer. Men vad gäller det förstnämnda så är det inte som det först ser ut, utan en helt annan utgångspunkt.
Vad som fick mig att börja fundera över motorns egentliga ursprung var hålet i kylaren och den textlösa fronten. 30;a motorn har jag inte ägnat någon större uppmärksamhet ännu då det var det mer sporadiska
inslaget i detta lasset.

En intresserad publik hör till vid dylika spektakulära lastningar och så och nu, denna gång. Jag vet inte hur man egentligen ställer sig till vår aktivitet där lokalt på platsen, då inga frågor eller  omdömen ges i de direkta kontakterna om detta. Antagligen så är det enbart positivt, för även om man inte sagt ett ord utan bara stått och tittat i en 30 min eller så, så blir det garanterat ett engagemang när vi skall börja binda lasset och banden skall dit. Då finns det ingen brist på råd och förslag och allt man gör kan göras bättre, om man bara gör som någon annan föreslår. Förtöjningsexperter måste det här landet vara överlusat med. 

Engagemangsgraden i förtöjningen av godset, kan inte tolkas som annat än att man är mån om att vi kommer fort iväg  med lasset därifrån.
22;a hyveln är naturligtvis lassets stora begivenhet och är kanske det som motiverar vårt engagemang allra mest. Hyvelns ursprung är i nuläget inte känd men med lite efterforskningar torde det nog gå att få fram var den verkat. Den är dokumenterat kört  på 1970 talet i alla fall och uppfattas som relativt  komplett och välhållen. Relativt är ju ett bekvämt  begrepp här, då det är få att ställa jämförelse mot.