RUBENS lyfte maskin - när Tommy sa, den är Din

Bogserbåten  BJÖRNEN

Byggd 1953 vid Kockums Mek. Verkstad AB, Malmö som landets sista ångdrivna bogserare. Erhöll en begagnad maskin från en Engelsk minsvepare av  "the island class trawlers"

Maskinen är byggd av, C. D. Holmes & Co Ltd, Hull – Tripleångmaskin på 990 hk (Byggd 1941)

Båten var i bruk till 1982 som timmerbogserare vild Holmens, och blev därmed Sveriges sista ångdrivna bogserbåt i kommerciellt bruk. Den köptes därefter av Avelins i Sthlm, varifrån strax Tommy Persson köpte den. Tommy Persson kom att motorisera båten och skänkte ångmaskinen till oss på plats, mot att vi tog ur den, vilket så och skedde på sensommaren 1984. Demonteringen skedde vid Björnens normala kajplats no 462 Norrmälarstrand, Sthlm. 

(2012-12-10)  Vill nu gärna lägga in att tipset om Björnen, Granö och Stjärnö, kom ifrån en vänlig själ, men idag vet jag inte vad han hette, men är oerhört tacksam för den hjälpen. Stjärnö och Granö lyckades inte men det kan vi komma in på i ett annat tillfälle)

Tommy Persson till höger i bild, Bogserbåten Björnens dåvarande ägare har satt upp foten på kanten till den avskurna "capen". Kanske han funderar över, vad har jag gett mig in på? eller kanske han funderade i banorna, vad smidigt detta har gått i alla fall. Men efter 2 dagars skruvande där nere i maskinrummet  så var det så äntligen dags att lyfta ur Björnens maskin denna sommardag 1984.

Nä så ångerfylld det var nog inte Tommy Persson denna dag utan tämligen fylld av tillförsikt inför projektets fortsättning. Maskinen hade han gett bort på plats och det betydde att han hade inte ansvar för den delen utan kunde koncentrera sig på det omgivande arbetet vid lossningen. I stället var det nog  herrarna Rubens som möjligen hade någon betänksamhet inför det stora lyftet. Tage som har slagit sig ner på toppen av receivern från högtrycks-cylindern begrundar alla muttrar han just lossat för att få bort cylinderlocken. Allt för att reducera höjden.

Kranbilen är nu på plats och maskinen har släpt i botten. Det dröjde lite innan maskin blev hängande fritt ty båten hade en tendens att vilja följa med upp de första 25-30 cm. när väl vikten övergått till att bara hänga i stropparna gällde det att lirka loss den från bottenskruvarna. Som alltid visade det sig att där var ytterligare en mutter att lossa. Det var   väntat så ingen dramatik utan bara lungt och fint, lungt och försiktigt, uppåt.

"lite till, här går fritt, rulla på, det går bra, Kör bara"  var utttryck som det ödslades med en stund när det var som trångast. Ungefär en meter upp ser vi den här passera genom det hål den en gång kommit ner via. Det ska gå, det har vi mätt på, när kondensor och pumpar är demonterade.

Tage håller koll på denna sida Fader Ruben har koll på motsvarande sida och Tommy Persson har koll på alla.

Nu är maskin nästan uppe, skall bara igenom öppningen med foten så sen är det fritt. En lättnadens känsla infinner sig när den går fri och kranbilen börjar vrida in maskin mot den väntande trailern.

Så är maskinen fri från båten och passerar över relingen in över kajkanten. Ruben Blom ser imponerat på den magnifika maskinen som hans söner har tagit åt sig att bärga. Den här gången var Rubens roll reducerad till lastningen varför han följde med trailern upp. Vi som ibland identifieras som Rubens pojkar, hade att göra ett par dar innan med att skruva loss allt och frigöra  maskinen från anslutningar och pumpar och allt där var.  

Det är en erfarenhet att det blir inte gärna så mycket åskådare när aktiviteterna av det här slaget sker i stan.

Det blir  minst lika många nyfikna  om man hanterar och effektiviserar ett motsvarande projekt  på landsbygden eller helst  i någon mindre ort. Det är närmast en observation utifrån de foton som vi har på händelsen och där det inte är mycket folk som står och tittar fast det är mitt i stan. Troligen är det vi som nördar som överdriver händelsen värde och valör, storstadsborna i gemen har inte tid och intresse att ägna sig åt historiska händelser som att rädda en ångmaskin. Lyftet var ju rent generellt inte så spektakulärt då allt gick som smort och inga olyckor hände.  

Kajplats 462 Norr Mälarstrand har etsat sig fast i huvudet på oss som var med. För oss var det stort och en fullkomligt unik händelse. De andra två maskinerna som fanns samtidigt gick förlorade på grund av andra omständigheter vara brist på känsla för sakens natur var den allra största orsaken skulle jag vilja säga. Tommy Persson bidrog som båtägare till maskinens bevarande genom att från sitt håll skapa förutsättningar för vårt engagemang. Vi vill tacka Tommy Persson för hans insikt och tillmötes gående vilket möjliggjorde det hela.

Nedan en bild på ekipaget när det väl var framme i Götene. Här gällde andra regler och ordninger, ingen kranbil här inte utan avlastningen kom att ske för hand med genomtänkt teknik, lite erfarenhet, domkrafter och järnvägsräls. Den kursen var en specialite på Rubens "universitet". Trailern var fri att fara nästa morron om någon tvivlade.