Dagens rapport innehåller nästa moment i att adoptionen av Case och fostra den till ett lydigt verktyg. Stenkrossen måste vi prova och se om regulatorn verkar efter att vi varit där och skruvat? Vid körningen på vägen så verkade den lite "stel" och vi har ingen tidigare erfarenhet av regulatorer typ, Pickering.
 |
Stenkrossen står ju uppställd för jämnan så det var ett relativt lätt moment att rulla fram lokomobilen och lägga på remmen. Röken lägger sig som en dimma när stenarna börjar matas i och stenmjölet sprider sig lätt i vinden. Tänker genast på debatten från 1970 talet om "sillekosen" det var väl stendamslunga eller något sådant. Minns inte så mycke om själva argumenten men det resulterade i att ett antal gjuterier fick lägga ner vill jag minnas. |
 |
Brorsan har gjort så få timmar vid krossen så han har nog ingen stenlunga än på några dagar, och föresten är han så gammal nu så det hinner nog aldrig utvecklas. Här står han och funderar över om den sten är bättre än den, eller tar jag den kanske och sen den? Krossen tar det mesta bara de inte är för stora. Den hade inte varit så mycke i bruk de sista åren så mossa och annat grönt hade börjat att vinna terräng men det var till att " skita i sa pigan när hon fick en potta i Julklapp" |
 |
| Detta är vad Uno fäktar efter när han vevar i den stora ratten på Casen för att komma i läge inför rempålägget. Det är ju noga med att de är i linje och paralellt. Att sedan remmen blir kvar på hjulen det är ju en fråga som många undrar över. |
 |
Landsvägsidyll pratade vi om och bifogar därför denna bild ifrån den gamla "svältutelia" så som våra förfäder hade den när de for till Skara med Nora eller var märra hette. Detta var således innan automobilernas framfart krävde mer och bättre vägar. En ny sträckning i början av 1950 talet lämnade denna sträckan åt lokaltrafiken så här har rullat såväl Munktells som Westinghouse, Foden och Avelings tidigare och nu Case. Kan man prata om ruteinerad Rutt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar