15 dec. 2011

Oj Då - från1902

1902 är Svaret
Från Munktellsmuseet har kommit datering på Tröskverket, E 1669. Levererad i Aug 1902 till A. Engström, Herrestad, Norra Wram. Uppfattar det som att Engström var den verkliga köparen och A.O. Olsson, Kågerödvar agenturen som gjorde förmedlingen. Eller är där ett annat svar varför "köpare och mottagare inte är samma person eller adress? Någon?



Nu har vi svaret 1902 är året för leverans av
det gamla anrika verket.



Hjälp önskas
Frågan är nu således på fullaste allvar, Är detta det äldsta bevarade Munktells verket? Eller finns det något som är äldre, så i så fall var? Egentligen är det en egendomlig fråga tycker jag, för när Munktells som var så dominerande ifråga om tillverkningen på tröskverk, torde det väl kunna blivit något enda av de gamla verken som blivit ståendes? Vi hade gärna sett att det dyker upp ett ännu äldre, gärna då ett av modellen före denna så att vi komme ner på 1880 tal eller tidigare. Det var ju trots allt detta det huvudsakligen handlade om när lokomobilerna inköptes och fick sin utbredning. Vi känner till några Thermenius verk som daterar sig till 1890 tal men Munktells är det främst som frågan gäller, även om andra fabrikater också är intressant.

Munktells lokomobil klass H4 är matchar det 
fantastiska gamla Tröskverket till 100%.

Matchar till 100%
1902 är strålande information. Vår H4 lokomobil är tillverkad det året om än levererad ett år senare men det är ett 100% igt par. Inte för att vi tänkt att ställa upp och tröska eller ens för utsällning men bara vetskapen om att det är "helt rätt" gör mig glad i mitt samlarhjärta.

13 dec. 2011

Munktells Class E 3 - det äldsta som "e" ?

Ja frågan är den, är Munktells tröskverket Class E no 1669, äldst?  

Vi vet inte men vi vet heller inte något som är äldre. Faktum är att detta är det enda Munktells verk av Class E som vi känner till och kan vi utifrån det påstå att det är det äldsta Munktells verket som finns bevarat? Vilket årtal det är levererat har vi ännu inte koll på men det bör inom kort bli uppenbarat då vi har kontaktat Munktellsmuseet för dessa historiska uppgifter.

 
Munktells Ångtröskverk Class E. med 3 fot bred tröskcylinder.
Lämpligt för lokomobilerna i storleksordningen 11-13 effhk 

 Här har vi det klassiska tröskverket från Eskilstuna vid tiden före och efter förra sekelskiftet. Ett 3 fots verk var konstruerat till att passa företagets lokomobiler i de mindre storlekarna som H3-H4, eller 11 -13 eff hk.  OBS om man beställde lokomobil och tröskverk samtidigt fick man drivremmen på köpet.
Precis så som tidens modell bjuder ser vi här transporthjul som har sfärisk hjulbana och de gamla fina navkapslarna. Till skillnad från de senare Modell M och N så har detta verket stående pärlsponts beklädnad mot att de senare har liggande panel. Undrar om man inte samtidigt ersatte pärlsonten med fasspont vid samma tillfälle? 

 
Munktells Mekaniska Werkstads Aktiebolag var för långt
att skriva ut på företagsskylten, så det fick bli som
ovanstående skylt visar.

No 1669 visar på att det inte är något 1800 tals verk även om modelln härstammar från det tidigare århundradet. Den sista dec 1896, hade företaget sålt drygt 1000 tröskverk och 1911 hade man kommit upp till strax över 3700. Med vägledning av det så kan man tänka sig att det daterarsig  till ca 1904-1906 kanske. Hade jag bara haft koll på de olika bolagskonstellationerna så kanske vi kunnat pricka helt rätt men det har jag inte lärt mig under alla år som Munktells företaget varit under lupp. Bolagsform och ägare har inte intresserat mig så som dess produkter gjort.  



Class E 3 är patenterat redan 1887. Men fullt så gammalt är det inte.
Sannolikt är det levererat tidigt 1900 tal. Något Munktells tröskverk
från 1800 talet vet vi inte om ännu?

Tröskverket har fortfarande orginalrandning kvar på
framvagnen.
Vi har egentligen aldrig samlat tröskverk men de har samlat sig själva skulle jag vilja påstå. Tröskverk modellen M som kom efter denna var under lång tid ett sökt objekt då det ansågs vara det äldsta verk vi trodde oss kunna finna. Ett verk av Modell M fick vi tag på och då tillsammans med detta underbara gamla verk nere i Skåne . Förutom detta unika tröskverk så har vi ytterligare Munktells M, MTC, N.  Bland de övriga fabrikaten av tröskverk i samlingarna finns också ett Marshall verk som uppfattas som unikt idag.


21 nov. 2011

Mer på gång - Krimo och Champion

Inventering
Redan i en av våra första inlägg på bloggen annonserade vi efter data på Champion och Krimo motorer. 
http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.com/2010/11/bloggen-en-dialog.html 
Hittills har vi samlat en förteckning på ca 50 talet Krimo / Champion motorer. Vad vi menar med denna sammankoppling av de båda företagsnamnen är att de är skyltade vilket som., eller rättare sagt om Maskinfirman Champion har sålt motorn så har den förmodligen en Champion skylt. Motornumret är då att referera till som ett Champion nummer då det inte är självklart att det är samma som Krimos tillverkningsnummer. Det ser i nuläget ut som om att det under lång tid var detsamma men vi är inte helt säkra. Vi önskar mer tillverkningsnummer och framför allt Champion nummer för att kunna dra en säker slutsats.

Champion skyltad Krimo no 674 från Finland nu i vår sammanställning

I från öster 
Nu idag på morgonen, ungefär ett år efter vårt första upprop så möttes vi av div information på mailen. Det var från Finland som det kom bla bilder på en där varandes Krimo med Champion skylt. Ytterligare information om några Krimo motorer har lovats från österled. Om de är Champion skyltade eller ej vet vi inte i nuläget men det blir intressant att se? Mycket tacksamt i alla fall.

 
Om bilder som de här kan levereras jämte div datan så blir
sammanställningen enklare och säkrare.
Det viktiga
Nu är det viktigt att alla förstår att detta inte är en fråga om att vi skall informera oss om var alla motorer finns så att vi kan fara och köpa dem nej inte alls. Information om motorerna kan vara 100% saklig och kompletta utan att vi vet var de finns. Så snälla var vänlig att inte se det som ett hinder för att lämna information om ev motors tillverkningsnummer och andra datan.
Informationen listas i tabellform enligt följande exempel och genom att sammanställa och jämnföra så kan man tolka vissa intressanta utvecklingsskeden. Att få fram tillverkningsår har dock visat sig mycket svårt på Champion och Krimo då väldigt få säkra datum har framkommit. Resultet kommer vi att redovisa i någon form framöver men än så tycker vi inte att det finns tillräckligt mycket data för att dra några slutsatser.
Vad vi tror oss kunna se, är dock att Champion har använt sig av samma nummerserie som Krimo under tiden 1914 till sent 20 tal. Men där börjar Champion att även sälja andra fabrikat, liksom att man gjorde  innan Kristala motorfabrik startade 1913, varför frågetecknen är flera.
Med detta hoppas jag ni fortsätter att rapportera, datan på kända motore, nu befintliga eller bara kända. Ett inköpskvitto på en motor från ett visst datum med känt motornummer eller köparens namn kan vara av största värde för att fastställa en motors tillv /försäljningdatum. Relaterat till det kan man sedan tolka andra motorers tillv nummer. Desto fler ju säkrare.

Sandbäcken motorerna är under motsvarande lupp så vi mottar gärna information om tillverkningsnummer och andra datan för dem.


Tabellexempel på Champion Krimo listan vi bygger upp

SkyltadTillv. NrårMot/typ  HkN/G toppV-pumpBpump-tankKamG-HSpolkanalinsug
Krimo65kula16HsaknasLucka?
Krimo1916kula
Champion/Krimokula16G:a toppV-ovaltypA-2lågluckaVf
Champion /Krimokula10G:a toppH-4kanttyp B-2högluckaVf
Champion/Krimokula6G:a toppH-4kanttyp B-2högluckaVf
Champion/Krimokula10G:a toppH-4kanttyp B-2högluckaVf
Champion/Krimokula16G:a toppV-4kantA-2lågingjutenVf
Krimo4-takt ej relevantej relevej relevantej relevantej relevantej relev
Krimokula16nya toppHTypA-1ingjutenTank
Champion/Krimokula20nya toppVAtyplågingjutentank
Krimokula8G:a toppH-4kantTypB-2högLucka
Krimo1914kula18G:a toppV-mittTyp-2lågingjutenVf
Champion/Krimokula25nya toppTyp Aingjuten
Champion/Krimokula16nya toppV-4kantTyp A-1lågingjutenTank
Champion/Krimokula16
Champion/Krimokula 7-9nya toppTyp AingjutenTank
Champion/Krimokula20
Championkulanya toppVtyp-Alågingjuten



14 nov. 2011

Uppbrottet 1967-69 - Bilder berättar

Bilder berättar

Hittade bilder som jag inte visste fanns och allt blev så tydlig igen,...
Det handlar om en flytt av samlingarna, det handlar om revansch och ett ansvar, att få en möjlighet en gång till. 

Den gamla lokaliseringen, på Kinnekulles östra fot mot Fullösa.
Här en bild från 1968 på  Far och Wallkvists lokomobil från Holmestad
som här dragits fram inför flytten framför huset vi lämnade. Lokomobilen
som några år innan fick mor att hoppa högt och hota med skilsmässa om
han inte slutade att köpa upp en massa gammelt skrot. 
Ruben Blom på Bilden är då 42 år.


Händelsen är den att efter Farfar hade fått en hjärnblödning 1946/47 så såldes Lars Olofsgård i Vättlösa, där RUBENS numera huserar. En personlig konkurs drygt tiotalet år innan, eller 1934, tvingade den då utblottade 6 barnsfamiljen ut från hus och grund. Därför blev övertagandet av Lars Olofsgård 1937 av största betydelse, så som en nystart med reparation av familjens ekonomi och heder. Optimism genomsyrade de första 10 åren och nya ekonomibyggnader byggdes. Bostadshuset som var från 1796  fick komma i sista hand. Men så, genom Farfars sjukdom blev det då tvärstopp i gårdens utveckling. Far som var yngst och ende sonen, och då 21 år gammal och inkallad, fattade beslutet att inte ta över gården. Ruben hade del av den mekaniska ådran som florerat i släkten och hade köpt sin första svarvstol som det då oftast hette, redan som 14 åring. Att bli jordbrukare ingick inte i hans världsbild, men beslutet att låta gården gå, kom han att ångra under lång tid.

Då heller ingen av mågarna hos gamle Blom var intresserade av att ta över, så såldes fastigheten. Köparen var norr ifrån och även om namnet nog var Andersson, så förblev det "Närkingen" i allas mun på grund av hans härkomst. 
Ruben Blom gifte sig och byggde hus på foten av Kinnekulle. Men han trivdes inte, så det blev mer och mer outhärdligt och han kom inte till ro. Så när möjligheten kom, att köpa tillbaka de avstyckade ekonomibyggnaderna från Lars Olofsgård efter 20 år blev det räddningen för Far. Nu och där kunde han börja om, och få revansch för att han inte var klok nog att ta över när Farfar var tvungen att lämna. Ett beslut han ångrat och som växt från en liten magkänsla till ett allt starkare obehag. Nu skulle han bli fri från det, nu skulle han bli fri från vintrar som varade två månader längre där uppe på Kinnekulle berget, bli fri från håliga grusvägar som krävde framvagnsrenovering nära nog årligen, fri från mygg och fördömande bönder i byn som såg snett på allt han gjorde. Nu skulle han ta upp hammaren hans far släpte och axla manteln, ta mandat och föllfölja de planer om nya hus som vår Farfar och han själv hade arbetat på i sin ungdom. För det var dessvärre precis så, att efter Farfar hade slutat spika, hade det inte kommit i en enda spik på de 20 åren som gått. Då i 1947 var där nya tak, nu 1967 var de slut och det gamla huset var precis likadant nu som när de lämnade gården. Än en gång förutsatte sig en Blom att renovera Lars Olofsgården.
De något underliga hjulen är inte Munktells utan av något oidentiferat
fabrikat. De fanns på plats i Holmestad och var kvar efter den gamla
 lokomobilen som Wallkvist haft. Han mindes inte fabrikatet men lovade
återkomma om han hittade boken som troddes vara kvar, efter hans far.
 Vi hörde aldrig något därom men jag har Bolinders i Stockholm som förslag.



Huset vi lämnade på Kinnekulle var modernt och nu skulle det bli 1800 tal. Mor var nog tveksam men med löfte om att bara verkstaden kom igång så skulle huset nog renoveras. 
Själva flytten påbörjades i det närmaste med det samma, men vi hade att först röja ur alla hus och inreda Verkstad i ladugården. Men det tog lite tid och det var många lass som skulle ner till söder Götene. Lokomobilerna var visserligen bara 6 till antalet men även det var en process.
Det skulle dock dröja tills 1969 innan sista flyttlasset gick, så först efter två år var vi på plats i Vättlösa.
Som en liten emotionell input kan nämnas att när de nya ägarna tog över det tidigare stället, då i juni överlämnades nycklarna och min nyckel stämplad no 2 efterfrågades. Jag var då 16 år och vägrade. -Det är nyckeln till mitt barndomshem, -Den får de inte, och jag har den fortfarande kvar hos mig.  


Lokomobil no 2 i samlingarna, Munktells H4 lokomobilen från Björnegården
Lidköping, senare Gamlegården Österäng mfl, på väg ut ur det dålda för
en ny lokalisering. Far hade här i dessa provisoriska skjul renoverat den
mekaniskt. Att det skulle dröja till 1983 innan den renoveringen var
fullföljd föreställde han sig inte i detta läge. 

13 nov. 2011

En olycka kommer sällan ensam - ej heller Eureka

Oj då, att det blev så - med ens, vi hade två
Det finns ett gamalt talesätt som låter, "En olycka kommer sällan ensam", och jag ber att få tillägga, "så heller inte Eureka" . Men visst är det fel för hur ofta köper man en Eureka eller två rara motorer på kort tid. Det är inte ofta men det finns något speciellt med detta att kommer en kommer gärna mera. Fenomenet  finns ju redan perputierat ifjol då de öppna Beijer/Göta motorerna dimpte ner här i ett antal av 3 st i snabb följd.
Vi hade tidigare sedan den gamla tiden några stycken men det är ju närmast historiskt, daterande sig 1970-80 tal.

Men förall del när vi är tillbaka så långt i tid så minns jag hur länge vi sökte att finna de felande modellerna H5 och H12 av Munktells  lokomobiler. Men så plötsligt var de där och när väl så en var säkrad så nog kom det ytterligare en eller fler. På besöksfronten är det likadant tycker vi oss se, ingen finner det värt att komma  kanske på en hel förmiddag. Men så kommer det en bil med några och kommer det bara en så är det minst lika troligt att det strax är ytterligare en än att det inte gör det. Detta är en fenomen vi grunnat på ganska mycket. Det kanske kan förklaras med var vi sätter focus, men vad gäller besökarna så kommer de oberoende av varann så det måste vara något i förutsättningarna. 



Eureka 25 - igen. På kort tid berikades Rubens samlingar
med två st Eurekor av den gamla öppna modellen. Därmed 
kom det historiska intresset för Storebros motortillverkning
att intensifieras.  


Historisk spaning
Men tillbaka till Eureka. Ytterligare en Eureka kunde i alla fall anslutas till samlingarna på kort tid så där nu finns hela tre stycken. Självklart brann det till och intresset stegrades och då vissa skillnader kunde iaktagas dem emellan så kom den historiska spaningen igång. Uppteckning av kända ex och broschyr samlandet och identifierings arbetet intensifieras, kontakter med likasinnade upptas i syfte att lära mera. 

Det samlade resultatet är fasktiskt hela 10 stycken kända Eureka. Storlekarna 12 till 30 hk finns representerade. Tillverkningen pågick troligen 1912 - 32, dvs i 20 år. Det är då förvånande att det inte finns fler kvar men å andra sidan har vi just inte några produktions antal klart för oss. Att de tidigaste vi känner till är numrerade i en 800 serie och de senare med nr i 2000 serie, betyder inte att de måste ha tillverkat motorer i en komplett nummerserie där emellan. Allt som oftast finner vi att produktions numren lyfts och justerats upp några hundra eller att en siffra lagts till.

Vilket som, så har Storebros motor tillverkning fått en annan dimension och blivit intressantare efter att vi fått fatt på dessa Eurekor.  


Kanske är det just de mäktiga svänghjulen som ger Eureka
sitt imponernade utseende. Ekrarna är svängda i dessa till 
skillnad mot senare Storebro motorer vars raka ekrar är typiska
Och det gjutna stänkskyddet över vevslängen det är elegant.


11 nov. 2011

Lokomobil på okänd ort - Nu antikvarisk import

Okänd Munktells Lokomobil på bild

Denna fina bild på en Munktells Självgående lokomobil har vi importerat från
WALES. Fråga inte varför och hur den hamnat där ty det vet nog ingen men fråga
gärna, -Hur vi fick reda ni på bilden?Svar, Jo det var vår vän  från Allmogemarknad
Anders Halldén som tipsade om den på ebay. Tack Anders Halldén, hur var det sången går?
"That´s what friends are for"

Vad är det då på bilden förutom det vi redan nämnt? Ja uppskattningsvis är det en
självgångare av den största modellen betecknad SK6. Endast tillverkad i 18 ex så
det är en pärla. Var och när eller vilka som poserar i bild har vi ingen aning om? så 
skulle det bära till att ni någon av våra trogna läsare känner igen någon så hör av er.
Vår maskin 5605, levererad till Insjön, senare till en tröskverksförening norr om
Ljungbyholm och sedan Gullabo, är det nog inte. 
Att bilden är tagen i Sverige är bara ett antagande men det är väl därutöver bara
Danmark som kan komma i fråga men byggnaderna i bakgrunden ser allt svenska ut. 

Någon som har vetskap eller ett antagande hör av er gärna till Tore,
0511 50535 eller info@rubens.se


7 nov. 2011

Köpte en Storebro - Efter år av hopp och tro

 En bild på motorn i Meselefors för ca 15 år sedan. Inte föreställde 
jag mig att det skulle dröja till 2011 innan vi fick bärja den. Under
långa tider trodde vi nog att vi inte skulle få bärga den alls.   


Motorn i Meselefors är nu omhändertagen. I årtioneden har den stått där utmed vägen söder om Vilhelmina. Men nu inte mer. Under hösten kom äntligen det efterlängtade beskedet att att vi kunde komma upp och diskutera affär. Det tog oss nästan en månad till innan vi hade en vakant plats i almenackan så att resan kunde bli av. Men iväg for vi och kom överens gjorde vi. Motorn observerades första gången av Far redan på 1970 talet, när han passerade för att hämta lokomobilen i Tärnaby. Våra propåer under åren har så, tills nu, varit helt avvisade. Men när äpplet är moget så faller det.

   Det gapande hålet i lastbilens kappell sväljer lätt motorn. Med ett par
        balkar och en vinsch går lastningen mjukt och fint, helt utan intermezon.  

Motorn är ju i ett för de flesta uruselt skick men som samlare har man ju den gudagåvan att kunna se bortom rostiga lagergångar och brustet gjutjärn. (Eller kanske det är en förbannelse att inte kunna låta bli när det är så dåligt skick?)  Eller att kunna bortse och blunda från det och focusera på vad det varit och vad det kan bli igen.
Motorn är en av Storebros Bruks öppna "Eureka" och det är ju inte något överflöd på dessa precis. När motorn omhändertogs för var nog uppfattningen att det fanns 4-5 kända men vid närmare kontroll med  några likasinnade var vi snabt uppe i de 10 st. Eureka av denna typen tillverkades av allt att döma i närmare 20 år så det är lite frågande varför det inte finns så många fler. Men vilket som så är det en häftig motor och
Torsten Granats fina motor på besök i Målilla har imponerat.


                                Mäktigt sa de gamle - FETT säget de unge men det är
                                samma sak - Torsten Granats imponerade Storebro.

6 nov. 2011

passar bättre här - eller där, eller,...

Var hör grejorna hemma egentligen?
Är det fritt att skaffa grejor och ställa på hög, eller är det bara vissa som får ta hand om det?
Är det där maskinen har köpts ny, eller där den varit i arbete längst, eller där den är tillverkad, eller har,... osv osv, som har störst rätt till den i ett visst läge? Ja nu menar jag inte juridiskt ekonomiskt osv utan moraliskt rätt att ha och visa och på så sätt berätta historiken som berörs.

Denna frågan är alltid aktuell och något som man konfronteras med emellanåt. Vi upplever att vi möter detta allt oftare vilket gör mig bekymmersam. Som verksam under mycket lång tid och inom så stor sfär som Rubens har varit blir det mer eller mindre omöjligt att inte träffas av dessa argument, som säger att någon annan har mer rätt än vi att ha, äga, köpa eller samla just den maskinen. Visst det kan lätt avfärdas med hänvisning till ren avundsjuka, men det är inte så kul att höra detta istället för ett erkännande. Var inne på detta ämne i en tidigare blogg under året men återkommer då det svider.

Senast i veckan var jag på besök i en gammal industri ort och passade då på att hälsa på i det arbetsmuseum som där skapats. Här har man med mycket kreativitet och med bl.a. regionala ekonomiska medel lyckats skapa en fantastisk anläggning. En verksamhet och en aktivitet som ger resultat. Hurra skulle man kunna säga.
Men detta borde inte förblinda och förminska andras versamhet vilken strävar mot samma mål. Eller har man även där nu kommit så långt att man anser att historien skall berättas av dem, om den skall berättas- andra göre sig inte besvär. Att vi ryckte tillfället och införlivade den hittills helt unika Fotogenmotorn som var tillverkad på nämnda ställe föranledde oss att mottaga kommentaren, "att den skulle inte ni köpt för den passade bättre här!"
Vid ett annat tillfälle konfronterades jag av den tydliga informationen av en tjänsteman (läs kvinna ) på Länsstyrelsen att, "Den lokomobilen borde inte vara vid Rubens utan där, (menandes ett arbetslivsmuseum, Som nu på senare tid är under utveckling" 

Hur menar man? Vilken tanke har man? Och vilka budskap ger det till det arbete som uträttats här vid Rubens. Är inte vårt kulturabete totalt sett också en tillgång även om det inte stämmer med nämda sagesmäns senkomna projekt. Kan man förvänta sig att saker och ting bara skall läggas dem i händerna när det av vederbörande  känns rätt. Saker och ting kan vara ordnade för länge sedan om än under andra argument och mål.

Som fotogenmotorn, den kunde man väl lätt skaffat om man bjudit till. De kände till den före mig och hade kontakt med förra ägaren i åtminstånde ett år innan jag hakade på. Motorn passar bra in i vår samlarbild som ett exempel på en tidig motor tillverkad lokalt jämte flera andra motorhistoriska argument. 

Lokomobilen hade över huvudtaget inte funnits kvar idag, om far inte köpt den i början på 60 talet. Var var Tjänstemännen och arbetslivsmusee intressenterna då? Lokomobilen, köptes ny först till en gård, där den var ett antal år, verkade i nästa sammanhang under ca 40 år, och efter två kortare mellanspel, har den varit hos oss i 50 år under den tid den, räddats och renoverats demonstartionskörts under stor kärlek,

Betyder det arbetet som har gjorts inget bara för att de inte gjort det? Hur vet man att den bild som de vill förmedla, just nu, är det rätta pusslet som vår maskin skall läggas till? De olika segmenten har olika argument för och emot kanske, och kan väga olika, beroende på vem som bär fram dem. Inget är kanske mer legitimt än det andra.

Nä jag söker ödmjukhet och ett erkännande, även om vi inte råkar bygga på samma pussel som bär på vårt historiska arv som de. Med alla andras argumnet skulle INGET kunna vara kvar här. Ty vi har varken tillverkat dem, köpt dem nya eller brukat dom. Vi har bara tagit till vara och bevarat. Vi har värderat dem högre än alla andra i det tillfället det var avgörande.

Så vem har störst rätt ?

5 nov. 2011

om Beijers vi vill - få fram lite till


Vi försöker igen.

N.A. Beijer, Kristdala en motorman som var ute i de tidiga åren. För det är nu bekräftat att han tillverkade sin första fotogenmotor redan 1896. Detta och annan tidig 1900 tals historik om Beijer företagens första utveckling är nu under granskning. Vi har ställt oss några frågeställningar och arbetar nu helt utifrån gamla talesätt och påståenden om att det var så och såsom det alltid sagts. Vi som håller på med detta nu är
generationen efter de som hörde från de gamle, så nu gäller det att få klarhet i om det var så, och om det går att verifiera. 
Att utröna vad som egentligen skedde där ute i Kristdala är ju inte så lätt men det som går att vederlägga skall vi försöka rama in och sammanställa, har vi tänkt. Vi, är i nuläget Rubens och Jimmy Pihl. Alla som  är intresserade är naturligtvis välkomna att höra av sig till oss. Framför allt söker vi broschyrer, tidningsnotiser eller hänvisningar från tiden kring förra sekelskiftet som anger Beijers motortillverkning  på något sätt.
Men det går även bra att höra av sig för att söka information.

I anslutning till detta teoretiskt betingade arbetet var det synnerligen lämpligt när så en av de absolut intressantaste Beijer motorerna vart erbjuden till Rubens och genom goda omständigheter kunde tillföras
Samlingarna. Vid Rubens finns redan tidigare en ansenlig samling intressanta Beijer motorer, så som den allra första motorn från 1896 bla, varför nästa länk i kedjan nu föll på plats.


Denna 4 hk NA Beijer är kanske den första typen av 2 takt motor
 tillverkad av Beijers. Modellen kom att stå sig till långt in på 1920
talet med bara marginella utveklings ändringar. Modellen var även
stilbildande då även Alm vid Målilla senare kopierade motorn som
start på motor tillverkningen i Målilla.


N.A Beijer Mek. Werk. Kristdala står det på skylten till denna gamla
härliga motor som tros vara tillverkad 1903. 





1 okt. 2011

Lubrikator till Storebro sökes


Sökes
vi har just köpt en Storebro motor som har endel dåliga detaljer. Bland annat denna typen av smörjpump skulle vi behöva.


Den befintliga lubrikatorn är sunderfrusen och i ett mycket dåligt skick.
varför vi söker en annan.


Rubens email är info@rubens.se
och vårt telefon nummer 0511 50535
adressen är RUBENS 533 91  GÖTENE



19 sep. 2011

Lokomobiler och Träull - För besökarnas skull

Motordagen Järnvägsmuseét Gävle 2011-09-17
Motordagen blev till en strålande tillställning, i solsken och aktivitet. Bredden på motorhistorisk aktivitet var om inte komplett så i alla fall ambitiös med bredd och djup. Spårbundna fordon var det i en massa olika former, kompletterade med traktorer och entrepenadmaskiner. Och grävde gjordes det, sten krossades det och den provisoriska 600 mm banan fraktade grävmassor till tippen. Naturligtvis var där en fin ansamling av veteranbilar och MC.
I andra ändan på området blev RUBENS lokaliserade med våra lokomobiler, träullshyveln och varmluftmaskin. 


Gruppen som studerade och tog del av vårt bidrag på Motordagen
var konstant i antal intill stägningsdax. En ny publik som ställde frågor
och gjorde påståenden som ofta avslöjade att de såg något nytt.


Under hela dagen var det en jämn ström av mäniskor som stannade till en stund, några längre och andra återkomm både en och flera gånger. Vi fick intrycket av att många människor här gjorde sitt första möte med Lokomobiler. man uttryckte sin förvåning över att det fanns sådana maskiner? att de var så tysta och kunde framföras så graciöst. Uppenbarligen en ny publik sådan som vi inte så frekvent möter i Målilla och andra ställen. Meningen var att vi skulle rulla runt på området  med båda maskinerna men intresset för hyvlningen var så stor att den blev i det närmaste lokaliserad till hyvelmotor hela dagen.


Höstens låga sol kastar långa skuggor men än värmer solen. Case
lokomobilen står och glänser här strax innan stängningsdax och leden
av besökare har tunnats ut.

Det var påbjudet ljudliga aktiviteter, med visslingar och brummanden. Motorerna från Calle Svalborg och Yngve Palmqvist hördes när de startades men våra lokomobiler är tysta i sammanhanget. Ångvisslorna de hördes men det måste finnas måtta på sådan lekfullhet, om inte annat för oss som står närmast. Träullshyveln imponerade som vanligt men det slog oss hur träullen har försvunnit ur människors medvetenhet rent generellt. Många, väldigt många, var det som undrade över vad den användes till? Då är det inte yngre mäniskor utan medelålders vilka man tycker skall ha mött detta förpackningsmedel under sin ungdom. Att man frågar vad det kallas är mer begripligt då vi nu befinner oss i en annnan del av landet som har andra namn än det generella som "träull" Det vanligaste alternativet var Krollspint eller Krollsprint men vi hade inte tidigare hört uttryck som "Norrlandstagel"
Att Varmluftmaskinen väcker undran och kräver sin förklaring är självklart. Järnvägsfolk borde veta men publiken var nog mer allmänna samhällsmedborgare än rälsrelaterade. Åtmindstånde av uppmärksamheten  att döma för det är ingen hejd på förklaringsnöden när man kommer dit.

Bengt gillar Varmluftmaskinen. Mycket tillfälle för att prata
och lätt arbete, enligt honom själv. Här fyller Bengt på mer
vatten i tunnan då det vill gå varmt  under en hel dags körning
och då tappar den effekt. Så när "Turbo Emma" trimmar sin
John Ericsson gör han det med vattenslangen.