17 jan. 2013

KRIMO och CHAMPION motorer NU - Hjälp oss DU





KRIMO och CHAMPION under lupp

Vi har börjat att titta på KRIMO/ Champion motorernas utveckling och ålderbestämning. Det är svårt då ytterst få datum finns belagda som rör motorernas leverans i relation till tillverkningsnummer. Få motorer som skattas och eftertraktas så som KRIMO motorn. Förutom det fina ljudet ger den öppna konstruktionen alla en fri överblick över maskinens rörelser vilket alltid gör att motorn uppskattas när den körs. Det finns mycket gott om KRIMO motorer så det måste varit en bra motorer. Men det är förvånandsvärt lite känt om dom. Hur gamla de är bl.a. Frågor som när och då de bytte regulator, bränslepump eller tank etc. är det inga svar att hitta.  Variationerna är många och vi har inte mött någon som riktigt vet. Häng på och informera om era motorer så hjälps vi åt med att klargöra vad det är vi har och som vi skattar så högt.
Vår ambition är att få fram något vettigt för Tidningen Tändkulan under året då KRIMO i år fyller 100.    - 1913 - 2013 -

Krimo som den kan ses i 1929 års prospekt.

Vi arbetar utifrån en sammanställning där vi kan göra jämförelser sinsemellan, liksom med kataloger och prospekt. Vi har därför arbetat fram en lista på kända tillverknings nummer och övrig information som vi tror vi behöver i jämförelserna. Men den behöver kompletteras. Dessa upp teckningar är av största betydelse för att kunna sätta sig in och förstå ordningen på Krimo och Champion modellernas inbördes ordning. Inget är entydigt i denna flora av modeller och utföranden. Kanske det klarnar men vi ber om mer hjälp. Vi vill ha kontakt med folk som har eller vet Krimo eller Champion motorer. Söker i första hand tillverknings nummer, årtal och hk. Kommer tämligen snart därefter att efterfråga annan information varför bilder på bevarade motorer är en jätte stor hjälp. OBS Vi behöver inte veta VEM som äger motorn utan det är motorn i det tekniska och historiska sammanhanget vi söker. Det behöver inte vara någon risk att ni röjer var motorn finns eller vem som har den. Det kan gott vara en hemlighet.
Här en KRIMO/Champion motor från 1922 års katalog

Annan information som ett gammalt Kvitto eller en offert från firman är också intressant då det kan blotta värdefull information. SÅ HÖR AV ER.

Många har hört av sig under de två åren vi har pålyst detta och passar på att tacka för er information. Den har nu möjliggjort att vi kan komma igång.

Tore Blom
Rubens Maskinhistoriska Samlingar
533 91 Götene
Sverige/Sweden
tel/fax (+46) 0511-50535
 info@rubens.se 

16 jan. 2013

Bolinders ångmaskin på Museum - kanske löser mysterium



Ångmaskin som saknar historik - del 2
Lite information som kan vidimera några antaganden om förmodat ursprung i alla fall delvis, gällande Ångmaskin tillverkad vid Bolinders. Den såldes på Auktionsverket tidigare på hösten 2012 utan ursprungsdeklaration och någon tidigare historia gick inte att få fram via auktionsombudet. Jämnför gärna tidigare inlägg.  http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.se/2012/10/bolinders-angmaskin-som-saknar-historik.html

Nedanstående bilder har vi fått från Jan Janthe på Gotlland, visandes en motsvarande maskin han hade under några år i sitt intressanta Auto museum i Kneipbyn. Ångmaskinen som strax före sekelskiftet lämnades in för försäljning på Bukowskis, kan inte uppfattas som annat än den samma. Visst det kan röra sig om två likadana  maskiner, men då utrustning ifråga om smörjkoppar, displacementslubrikatorn och regulatorn är så exact detsamma är det mest sannolika att  vi ser samma Bolinders ångmaskin i orenoverat skick här på Janthes bilder från 1980-90 talet.   
        
Vi har tidigare spekulerat i om det ändå inte kunde vara den maskin som Janthe hade en gång och som så snöpligt blev såld utan vår vetskap den gången. Jan har en gång givit mig en berättelse om hur den kom i hans ägo, men har inte nu kunnat bekräfta denna version utan vi får ge oss till tåls till minnet klarnar och eller vi får annan verifikation.

Har inte kunnat ta mig till Arkivet i Sthlm för att granska arkiv matrialet som de har verifierat att de har, varför jag inte heller i nuläget vet vart den var nylevererad. Skulle tro att det  visar sig vara samma ställe/inrättning som Jan Janthe en gång plockade den ifrån. Om någon minns eller vet mer om denna maskin var snäll och hör av er.


5 jan. 2013

Med Regulax motor från ön - Provades mön



En egen motor
Efter att far köpt första Lokomobilen i början på 60 talet så började det bli aktuellt med att samla på tändkulemotorer. Många gånger så hade personerna far talade med ingen aning om det var en tändkulemotor eller en ångmaskin. Nostalgin och intresset för tändkulemotorerna var ju djupt rotad hos far och undert åren hade han haft några tändkulor som just motorer, i tjänst för vedkapen främst. Under 1940-50 talen var det just inget ovanligt med motorer som kraftkälla då det inte var el överallt. I varje fall inte 3-fas så att det blev kraft av det. 
Demonteringen av August Ramberg Regulax är i full gång inför
överflottningen till fastlandet. Motorn stod på en trä-rea som fick
bli kvar på ön. Oavsett hur oljiga de är så brukar de vara ruttna.

Fars motorsamlande får jag nog återkomma till men detta smittade av sig och vi som söner vart  mer och mer engagerade i verksamheten i hans namn och form. Även om jag inte hade några som helst problem med att det var i hans namn eller så, kittlades jag av tanken att hitta en motor och själv köpa. Så skedde också vid några få tillfällen och jag vet inte vilken motor som jag köpte som den första men den mest minnesstarka från den här tiden var utan tvekan min Regulax. En motor jag köpte på Torsö, norr om Mariestad 1975. Vi var där ute och vet att vi kollade runt bara,. det var min fästmö Iris min syster och hennes blivande man. Tror att det var svågern Sten-Åke som hade lokaliserat en motor där ute, en Lidans motor visade det sig. Det var i det sammanhanget som vi tipsades om August Ramberg, som skulle ha en motor ståendes. 

August Ramberg var en färgstark man, men till åren kommen och av livet märkt när jag träffade honom. Hans liv måste ha blivit onödigt komplicerat på slutet då han av för mig okänd anledning blev utkörd från sitt hus och då bodde i en barack i anslutning till den forna fastigheten. Han hade mycke lust att berätta, och gärna om processen med  hemmet och fastigheten. Men det var ju inte i mitt intresse utan jag ville veta om han hade en motor och om den var köpbar. Jo visst hade han en motor, den står där ute, och så var han igång och pratade om sina båtar och allt det där. Nu visade det sig snart att -Där ute, det var en Ö som låg något stenkast från land. Vid lågt vattenstånd var det nog möjligt att vada eller gå torrskodd, jag vet inte säkert, men denna gång fick vi låna hans eka (läs en eka ) för jag vet inte vems båt vi tog.


Det ser ut som om vi arbetar på natten så var det ju inte. 
Platsen var ju  numera omgiven och beskuggad av stor och
fullvuxen granskog solljuset nådde nog aldrig ner till
backen. Jag minns att  vi hade   besvär med myggen som brukar
bli ett gissel i sådana här fall så fort man  börjar lukta svett. 

Motor på ön
Själv följde inte August Ramberg med över utan vi rodde själva i egen regi de få metrarna över till ön. Mycket riktigt ca 25 meter från sjökanten stod det en motor, en Regulax 8-10 hk helt öppet utan skydd. Här hade bröderna Ramberg som jag uppfattade det haft sin  lilla såg  och båtbyggeri. Hur omfattande det varit har jag ingen aning om, men det verkade inte ha varit någon väl utvecklad verksamhet.Lite förfallna snedtak och hälvvägs nerruttna bänkar var vad som  mötte oss. Jag vart ju heltänd och ville köpa, även om jag inte visste hur jag skulle få den i land. Ramberg hade inget problem med att sälja, hans bekymer var hur vi skulle ta den iland, den vägde nog sina 5-800 kg.

Är du kunnig på motorer eller?,...
Jag köpte motorn och även om jag inte vet var kvittot är idag direkt så presterades det ett sådant där i byssjan. Nu var den väl inredd så det var ingen misär i den meningen med boendet, utan det var varmt och ombonat. Klockan tickade på väggen, ja ett gökur var det, det minns jag, den tickade och gol. Vi drack kaffe och språkade.  Framför allt minns jag att han uttryckte sig vid ett tillfälle mycke starkt.  Jag hade affären uppe på tal och han stod vid kokplattan med ryggen mot mig då han säger,  "-Ä´ru kunni,... " och så hejdar han sig, vänder sig om och kommer emot mig, och fortsätter, "Ä´ru Jäääv,...gt kunnig på motorer eller?"  precis som om att vara bara  "kunni"  inte var tillräckligt. Jag blev redan då full i skratt då hans eftertryck på det förstärkta ordvalet var så medvetet och menat. Jag var tvungen att gå i svaromål och avfärda hans eventuella förutfattade mening om att jag var en motorguru. Inte ens i min ungdom uppfattade jag mig som speciellt motorkunnig, utan själen låg då, som nu i samlandet, sökandet efter habegärets tillfredställelse. 
Jag vill minnas att han hade drivremmen till motorn i skåpet under eller bakom bovangnen.

Överflottning, montering och och sätta ner foten
Lösningen i att få dän motorn från ön var ingen annan än att montera ner den. Alla tankar på att rulla ner den till sjöstranden och få över den hel på en flotte eller så blev inte mer än just en tankeversion av bärgningen. Att vänta till det frös på till vintern eller lågvatten var heller inte realistiskt. Nu var den köpt och Jag ville ha hem den. Far visade klar olust i att jag gick och köpte en egen motor,. troligen rädd för splittring i
samförståndet, och att mitt engagemang i egen verksamhet skulle flytta mitt fokus, men min bror engagerades och tillsammans konstruerades en flotte på 4 tomfat.

8-10 hkr Regulax Motor Nr 208, som den står idag
Motorn är försedd med en för Regulax helt udda
regulator utan någon som helst relation till de patent
som utgjorde själva idén bakom namnet  och företaget.

Strategin var att den monterades ihop vid stranden och drogs över med båten och lina. Motorn fragkmenterades i rimliga delar för att kunna lastas och avlastas. En eller flera turer tvärs över sundet  senare var  motorn i alla fall över på landsidan. Till min stora glädje bad far att  få följa med ut till projektet och det kändes på flera sätt väldigt skönt. Att Mor var med därtill det minns jag inte men ser det från bilderna. Den Mamman har varit enastående. Inte ett dugg intresserad i sak men ändå engagerat sig i våra tokiga upptåg. Först naturligtvis ruskar hon på huvudet, och nej.nej.., nej, med båda hälarna i backen för fullt motstånd. Gradvis gav hon alltid med sig och även det verbalt var ett oförlåtligt, onödigt tilltag så hängde hon sedamera på och assisterade utan att för den skull skruva så vidare. Men nog hände det ofta att hon assisterade med att plocka dit och dän pallvirke och den typen av tjänster. Väl hemma monterades motorn ihop en lördag- söndag. Det var första gången jag trotsade min älskade Iris vilja att följa med till västkusten och bada. Nu bekände jag färg satte ner foten och visade  prov på vad som skulle komma vara viktigt i mitt liv och hon stod provet, tack och lov, och året efter gifte vi oss. Många besvikelser har det blivit i motorernas namn sedan dess men det får ni läsa om i hennes memoarer.  

En förträfflig företagshistorik över REGULAX fabrikens alla öden finns publicerad i årsskriften Vadsbobygden 2009. av Åke Möller.  Vidare information kan fås genom att kontakta oss eller Vadsbo Museum Mariestad.



4 jan. 2013

Fanns i ett mörkt rum - i BJÄRNUM

Torps Mek. Werkstad,  lokomobil 208

Torps Mek Werkstad  lokomobil med no 208, är daterad 1894 med gjuten text på cylinder locket. Den har funnits i Rubens samlingar i 40 år, detta år 2013 Den inköptes från Bjärnum, Bröderna Troedssons Möbelfarik, på vägen mot Verum. Året var 1973 och säljare var Arne Troedsson Hammars Gård, Hammarö.  På bilden till höger ser vi maskinen den dag den åter kom ut i ljuset en sommardag 1973. Den hade då stått ett antal år i mörker och fukt inne i det igenspikade maskinhuset. Lokomobilen är inte i det det allra finaste skicket men redan då 1973, var årtalet 1894 respektingivande och togs som en klenod till samlingarna. Vi har inte hittat denna maskin i de leverans listor vi har kunskap om men trots det så har vi god en uppfattning om maskinen historia och bakgrund.

Jonas Lindhe, Bjärnums Hembygdsförening, informerar oss om att den kom till Troedssons möbelfabrik någon gång under 1940 talet. Den kom då närmast från Samuel Månssons sågverk i Hillarp, ett par km från Högnarp. Dit kom den vid okänt tillfälle från Hågnarp. Från Nils Anton Nilssons ångsåg, N. Åkarps station. 

I Thore Brogårdhs bilddatabas, Osby kommun, finns en ineriörsbild från ångsågen i Hågnarp. Om maskinen levererades ny till sågen i Hågnarp eller om maskinen ens fanns där när bilden togs 1898 vet vi inte då ingen lokomobil kan ses på bilden.  Men den är relaterad till sågen som den tidigaste kända lokaliseringen vilket är gott nog.

Interiör från ångsågen i Hågnarp, N. Åkarps sn. år 1898. Mannen t.v. bakom hunden är
sågverksägaren Nils Anton Nilsson (f. 1876 i Hågnarp). Han flyttade senare till Vessigebro i Halland. T.h om honom, vid skottkärran, står smålänningen Svensson, som lär ha varit så pass stark att han kunde lyfta upp till trehundra kilo. Mannen t.v. om sågbordet och stocken är Otto Persson, Aggarp, Hörja sn. (f.1872) och t.h. om honom ser vi västgöten Olsson. Övriga okända. 



Inne i maskinhuset stod maskinen utan hjul och bakaxel. Uppmurad
spånugn enligt normalt förfarande. Dock ser den ut att vara lite
ovanligt placerad till vänster om maskinen istället för bakom, som 
normalt var fallet.
 
En ung Tore Blom, 20 år endast, rullar fram ett av de gjutna bakhjulen medans nestorn Anders Nilsson ser på. Det gäller att ha rullning på hjulet när man väl rest det upp annars får man hålla det i balans hela tiden. I det långa gräset var det jobbigt med första hjulet innan det blev vägat lite. I detta fallet vill jag minnas att det var just ovanligt långt att rulla kanske 30-40 meter? Väl framme var det bara tre kvar.

Nedan två bilder på fars drängar eller pappas pojkar som elaka tungor  uttryckte det. Varmt var det att  slå ner den murade väggen.  Dammet rök från kalkbruket så håret blev stelt som en kvast.   Men efter en stund hade man lärt sig taktiken och när de väl blev hål så gick det lättare. Var kanske den lyckligaste tiden i mitt liv.






 Relativt komplett var den även om endel smågrejor hade försvunnit. Tydliga sviter från den förkastliga
   inmurningen kan noteras. Saknas gör regulatorn, undrar vem som norpade den en gång i historien?
   En Torps regulator till denna maskin står fortfarande på önskelistan

  .