29 apr. 2011

Inspektion av Inspecta - det enda korrekta



En av årets största händelser, i stil med jul, svampsäsong, potatisskörd och frugans  födelsedag  o.s.v. det är helt klart besiktningarna av lokomobilerna. Idag var det en sådan dag. Det är från Inspecta i Vänersborg, vi får våra besök av vår sedan flera år trogna och ärevördiga ångpannekontrollant Rune Månsson. I år var han i sällskap med elev och ångpannekontrollant aspiranten Patric, vilken vi hälsar mycket välkommen till vår sfär. 
Det hela är en om än väl så allvarligt, en mycket gemytligt tillställning. Borta är all skräck man hört talas om från förr, för den omöjliga besiktningmannen. Nej dessa herrar är nästan lika trevliga, som när man ringer till Skatteverket nu för tiden. Borta är även kvartingen, som det ofta talades om, och som skulle ställas fram väl synlig inför tillfället, för att göra nådige herrn på gott humör. Nej nu är det kaffe som gäller, och kaffebrödet det har de med sig själva. Tillräckligt till att bjuda hela Rubens personalen och så att det blir över. Måtro att att det kan vara ett sätt att förekomma ev misstankar om ovidkommande påverkan eller är det så väl att det kan ingå i INSPECTAs policy om att vårda kunderna, kanske?

Taktiksnack över kaffe med dopp. Här gäller att bygga upp stämningen innan overall, hammare, ficklampa, allehanda elektroniska och optiska instrument tas i bruk.



"Kolla här ska du se Patric, här ser det väldigt fint ut men om du ser
där så är där en antydan till corrrosions agrepp"  Ungefär så lät det när de
båda letade efter eventuella skador som kunde vara till men för säkerheten.


Vi har ingen erinran om att man vid tidigare tillfällen genat i kontrollerna men det är ingen tvekan om att det efter kollapsen av ångloket 29ans fyrboxtak i Skara i vintras, känns mer angeläget och självklart att både självkontrollen och inspectas revison görs med största allvar. Vi pratar säkerhe nu, både vår egen och andras.


Se vad glade de ser ut.

Både Munktellarn och Case, klarade inspektionen bra och Rune och Patric kan efter fullgjort värv posera framför Klenoden. Nu återstår bara att provtrycka  och sedan arrangera så att ett driftsprov kan genomföras innan det är fritt fram för publik.







26 apr. 2011

12 - Till SALU - 2 x BM 20

Det gick fort, nu SÅLDA


Till SALU
I långa tider har jag hållt i denna BM 20 som en liten favorit igenom att den varit så väl utrustad. Ser  lite tråkig ut genom att all färg lämnat traktorn men är för övrigt väldigt hel och fin. Om man kan prata om oskruvad så är detta nog vad som menas.
Den är utrustad med såväl el som luftstart, lyse, remskiva, superfina järnshjul och en helt oskadad front.
Om väderhytten är värd att nämnas vet jag inte men rörställningarna för den är där.
Detta uppfattar jag som en mycke intressant BM20.



Traktor no 2 i sammanhanget är ju inte av riktigt samma klass. Den har varit med och vill nog ha lite uppmärksamhet. Den hade varit i gång innan vi köpte den men inte gått så bra på den ena cylindern, den bakre tror jag det var.

Jag rekomenderar eventuellt intresserade att själva komma förbi att kolla.

Annars finns vi på Tel 0511 50535



25 apr. 2011

Utmed Lanzvägen i påsk

Bättre väder än denna påsk kan man omöjligt önska sig ifall man är frisk och har Lanzen körbar. Att Lanz kan utgöra ett sådant kitt mellan generationerna som just nu sker, är väl som med solskenet, av övergående natur, men nödvändigt att ta vara på. 
Trupptransport vagnen från första krigen tas nu åter i bruk och utgör ett ovärderligt verktyg i detta spel. Vitsipporna lyser vitt som en matta av snö och med en lövsprickning på absolut högfart kunde vi åka lövad vagn nu redan i påsk vilket annars är en midsommar företelse
Med världens bästa fru så vet jag att det handlar egentligen bara om att tanka och värma. Menas kula blir varm, försöka ringa inne var jag gjort av hatten sen förra gången? Hon fixar fikat, frågesporten och lekarna. Jag har många gånger undrat om hon äter krut? 

Ps;  glömde att nämna men "Sista paret ut" roade vi oss med och när vi gjorde det förra gången kan jag omöjligt minnas. Kanske 20, kanske 30 år sedan? När gjorde du det kan du fråga dig?





I solskenet lutad mot hjulet kunde man ladda batterierna och åtnjuta livets goda. Notera hur övningskörningen pågår för fullt av nästa generation, liksom fordonet i bakgrunden med vilken den "arma Svensson" måtte företaga sin resa enär något likt vårt först klassiga ekipage ikke stod dem tillbuds.




Tidigare under dagen hade jag berikats med lite Allis-Chalmers delar som några ville ha och vilka snart finner en annan ägare. Med dessa så kan möjligen ytterligare en liten A-C återkomma till livet. Må tro att kommande påskar kan bjuda på tätare trafik om vädret, så som i år, bjuds av nådigaste slag.

22 apr. 2011

10 - SÅLD- 1929 McCormick

Det  är nu klart McCormicken är avyttrad .
Lite vemodigt för den hade vi haft så länge men intresset ändrar sig och annat skall till. Tack för visat intresse.

Du ska inte tro det blir sommar, ifall,,,

Årets första Lanz start, gick som vilken säsongs körning som helst. 
Kolla oljan i tanken, bränslet, veva de 100 varven på oljepumpen, fram med gasolen och,
 strax var det ett karakteristiskt ljud klingande i mellan husen,
Bop - Bop - Bop- ,,,, 
En enda enkel körning förbi på det rätta stället och du vinner årets första Lanzkamp.
Trots tandborstning och pyamas så hindrar ingen mamma de små från att ta sig ut att skåda. De äldsta minns och vet precis vad som står på medans de minsta bara lever med i uppståndelsen.
I badrummet står en ensam övergiven mamma muttrandes för sig själv,

 "sôrja Gåbbe, de sålle ju gå-å lägga sej nu"

För se det visste jag, detta hur man gör sig uppmärksammad som morfar och farfar, 
 och njöt gjorde jag, av blickarna från de små, 
frågandes,  

Ska du låta oss åka med eller? 

Med en liten vink är deras frågande blick besvarad och de springer fram. De är fortfarande så små att det räcker med att hålla ut handen så de greppar den, och så lyfter man enkelt upp en i taget i knät,
 och lägger i växeln, släpper kopplingen och inviger våren med ett. Bop - Bop - Bop, ,..... 

"Du ska inte tro det blir sommar, ifall inte nån sätter fart",

eller varför inte

"Jag vill tacka livet, som har gett mig så mycket"






20 apr. 2011

11 - Till SALU - Winsch

Braden winsch

Kvar sedan vi hade en Dodge Weapon Carrier finns denna winsch.









Braden Winsch, i mycket god condition.

Intresserade kan höra av sig till oss

 Tore efterfrågas

info@rubens.se

0511 50535
int 46 511 50535

19 apr. 2011

2 X Laurén - en var är nästan klar

 HUBER 1917

Snart klar för i år. Ja nu hinner vi inte längre hålla på med den denna säsongen utan nu måste den stora Munktells självgångarn in.
Hur som helst så har vi nått vårt delmål för i vinter att få den startyad och allt klart förutom kylet. Nu har vi inte kört den mer än ett par minuter men det gick bra och där märktes just ingen värme i lagren på den stunden i alla fall. Det är ju nya lager  i traktorn. Vi har fått på en motorhuv och målat på schablon texter och dekorationerna. Det blev inte hundra då schablonerna legat i ca 12-13 år så det ville inte fästa så bra. Har nu lite småplock att göra i dagarna före påsk så att det kan bytas plats under helgen.


8-6 Junior
Zachows har i det närmaste klart renoveringen av sitt projekt det är nu bara tillverkningen av kedjehjulen som väntar. Det är väl delvis mitt eget fel då de låg lite för länge här i verkstaden innan jag tog tag i det. Men att det skulle ta 1 1/2 månad att få det gjutet tänkte jag aldrig, därtill kommer ju bearbetning och kuggskärning. Tar det lika lång tid det som gjutningen så är det ju nästan höst. Kolla länken nedan på Fredrik när han startar upp. Det är riktigt läckert.







15 apr. 2011

10 - Till SALU - 1929 McCormick

Vi släpper även denna 1929 års McCormick till försäljning.
Pris hör ihop med skick och kondition därför informerar vi vidare om det med eventuella spekulanter.

Välkomna att höra av er
Tore efterfrågas

eller per telefon 0511 - 50535



13 apr. 2011

No 35, från Långaström - Vi ger heder och beröm

Historiekalendern igen

I februari 1977, befinner vi oss söder om Nybro och hämtade en 13 hk Munktells lokomobil. Den borde varit föremål för bärgning flera år innan men av olika anledningar så kom den processen att dra ut på tiden.

4 X Långaström i tappning 1977. I mitten Sture Svensson
med sonen till höger och sonson till vänster i bild.
Återigen tror jag att det var fars kontakter med Malte Hultgren som gav frukt, varifrån vi troligtvis erfor om denna maskinens lokalisering. Vid den här tiden på 1970 talet var det visserligen ett mycket aktivt sökande på alla fronter, så olika tips kunde ibland berätta om samma ställe.
Långaströms Bobin måste varit ett typiskt familjeföretag där farfar, far och son befanns samtliga i verksamheten. Lokomobilen som far hittate där var fortfarande i bruk i början på 1970 talet, och den var tillgänglig om så ordnades fram en riktig värmepanna istället. Det var den gamle som gjorde den utfästelsen och nu hade Ruben Blom en delikat uppgift att lösa.



2 pannor i byte
En riktigt fin, ja faktiskt 2 st pannor lokaliserades begagnade genom Kullgrens rör i Götene som var i färd med att montera ut dessa vid Flämslätts stiftsgård. Vi köpte dessa på plats nere i pannrummet och de monterades ner sektion efter sektion. Det blev många tunga lyft att bära ut men jag skulle göra det igen om ersättningen vore detsamma - en Munktells H4-med spak.
Sedan låg de här hemma alla pannsektionerna  under en vinter och så till sist kom man för sig nerifrån Långaström att komma upp och besiktiga bytesobjektet. Naturligtvis accepterade man pannorna som var helt felfria och kanske inte 10 år gamla ens så därmed var det fritt fram för leverans. Sektionerna kördes ner och vi väntade på besked om lämplig tidpunkt för uttagning av lokomobilen.

Ånger och heder?
Därefter gick det nog ytterligare en vinter innan losstagningen av lokomobilen kunde ske. Förmodar att det resulterade i avbrott i produktionen innan den nya pannan blev klar att användas, vilket naturligtvis var något som måste planeras in. Det hade nu gått flera år sedan processen inleddes och kanske att en viss tröghet infanns sig genom att man som säljare under hand kom att ångra sig. Det var nog så då vi vid något tillfälle fick frågan om vi kunde tänka oss att de betalde pannorna och vi avstod lokomobilen. De hade ju varit här och sett sammanhanget och därmed även kommit på andra tankar.
Så var ju inte fars vilja och lyckligtvis så var där en överenskommelse och det stod man för på det sätt som fallet är när man har gjort upp något med rejält folk. Men osäkerheten var bestående hela tiden fram tills den dagen vi skulle hämta.

En bild på maskinen inne i maskinhuset. Ruben Blom inspekterar
 anslutningarna för säkerhetsventilen. Här en dag innan han fyller 51
Ut och hem
Så är vi till slut där för att bärga klenoden denna milda februrai dag 1977, och med vår bara halvårs gamla MB 508D har vi tänkt att ordna transporten. Vår verkstad hemma i Götene stod idag tyst och stilla då hela styrkan, Far min bror och jag själv var iväg för att hämta hem klenoden. Utan överdrift så var vi rutinerade lokomobilbärgare vid det här laget, och denna lilla 13 hk skulle inte bli ett allt för stor utmaning.
I det mörka pannrummet brann det förtfarande i fyren så med det varma vattnet från maskinen släcktes den. Den stod inmurad på spånugn med framnhjulen var kvar på maskin, men bakhjulen var hänvisade en plats utomhus. Väggen knackades ner och jag vill erinra mig att den  togs ut via en annan enklare lokal för att slutligen nå bilen som backades intill. Detta skulle bli testet på det nya ekipaget, för en så "regäler och redier bil borde kunna klara deenna där lelle maskin. Å gålänte så kan vi ju alltid ta å hjula"
Vi hade våra U-balkar med oss så med den lilla lasthöjden som det blev mellan golvet och flaket var det snart lastat. Balkarna förtår vi att vi får vi lämna kvar men de plockar vi upp när vi bärgar någon annan av de objekt som då stod på tur. Väl på var det klart att det blev förmycket. Bilen blev nerlastad så den stod på ramen utan minsta fjädring så vikten måste reduceras. Det betydde att alla fyra hjulen måste av och maskin sänkas ner ca 30 cm. Fortfarande var det på tok förmycket lass men det fanns inte mer att göra än att plocka av fram och bakaxlar men det var  mycket arbete för det det gav, varför vår resa hemåt påbörjades.
Ett ordentligt överlass var det men med stor försiktighet
lyckades vi köra hem den ända från Småland denna
snövädersdag.
Sakta gick det, bara sporadiskt på vissa sträckor nådde vi upp till full hastighet 70 km under den första biten för efter bara en halvtimma så möttes vi av snönväder och det riktigt kraftig. Hela vägen ända hem var det full snöstorm så det var säker någon dm snö när vi mitt i natten var hemma med Långaström maskin på flaket. Allt hade gått sakta men bra och det skulle dröja någon månad innan hjulen kom på så den blev komplett och flyttbar igen.
Långaströms maskinen är en av den tidigare typen H maskiner, med pådragsventilen inne i pannan, varför regleringsspaken finns på fyrboxgaveln ovanför eldlucka.


Långaström lokomobilen fick ett kyligt mottagande i Götene. Den stod 
ett bra tag utan hjul men inte ens det hjälpte utan det hann att snöa flera
gånger på den den våren. Sedan dess har den stått under tak


11 apr. 2011

Att hitta en ångare - sin egen självgångare


I väntan på en bättre scanner så bjuder vi på denna bild från en sommar för 20 årsedan. Här är en Munktells självgångare vi hittade för andra gången, nu i vår egen lada där den stått i nästan 10 år. Ett mycket bekvämt sätt att hitta en självgångare på.
- Du vet var den finns, 
- Den är hemmavid inga transporter
- Ingen förmögenhet måste man ösa ut för att få den till ditt hjärta den är redan där.
- Du behöver inte planera och lägga upp en strategi, för du vet att den inte är till salu.

Kan inte bli mycket bättre. Hittar den gärna igen, och igen,....och tro mig det gör man när husen är fulla.

10 apr. 2011

Bakgården finns - men får den?


Var igår utkallad till en session i blå hallen. Endel arbeten var på gång och där krävdes mitt engagemang. Visst är det just denna typ av bakgård som är vad många av oss letar efter. Likvidatörerna av dessa kulturvärden, med argument som att det är skräpigt, har jag ingen förståelse för även om man ibland väljer den enklare vägen att hålla med än att kämpa emot och argumentera.

Värst är det när de tar till miljöargumentet, då är det som om man inte längre har rätt att försvara sig. Som om miljöargumentet vore en version av den heliga skrift eller koranen, något som inte får ifrågasättas.  

Bakgården finns -men får den? Får den finnas för kommunens nyexaminerade miljö kontrollant? Det är en mycket aktuell fråga idag när miljönissar och skrotpriser gör gemensam sak med "städa rent fanatiker". Varför måste det vara så rent att det blir tråkigt. Skulle det inte kunna gå att rödlista vissa uppröjnings hotade bakgårdar på samma sätt som man gör med grodor och skalbaggar. Undrar om det kan komma en tid när det blir premier på att ha lite bråte ståendes så som det har blivit i skogen. Där var för ett antal år sedan vite på att ha löv i barr bestånden och skogen skulle vara monogam. Nu är man premierad om man har  % löv i skogen, torra tråkiga trän är ett måste per ha och orörd vegitation vid vattenhål ett
toppbetyg.  
Ser framför mig hur kommunens kulturansvariga ger toppbetyg för en orörd bakgård med nerväxta järnhjul till Forson och Lanz, några slåttermaskiner  och bakom där en gamal höräfsa.
Aldrig säger ni, men det har hänt förr att eliten gör kovändningar och driver vanligt folk åt antra hållet mot vad som varit gängse under 20 år.

Hur många av oss som tar del av denna blogg  är inte inspirerade att stanna när de röda objekten lyser (skrotigt?) emot en grön bakgrund. Är övertygad om en majoritet. För oss är det inte slutet utan början på en ny tideräkning där ev fynd som ryms i vår ambition, ges en ny möjlighet. Det är början till något nytt. Ett embrio till kreativitet och nostalgi odling. Ett måste för oss som inte nöjer oss med sport resultat eller idol feber.

Efter alla dessa år vet vi att allt har ett pris och att det mesta måste bli näst intill värdelöst först innan det börjar bli intressant igen. Då är det en välsignelse med med det som blev kvar. Det kan till och med bli fint, rent av.



Nu skall jag väl säga att det hänger inget uttalat hot över denna bakgård som återges på de här bilderna som det är idag. Det är i grunden en väl strukturerad och tämligen ren resurstillgång. Skillnaden är dock subjektiv och med fel granne kan detta lilla heaven bli till det motsatta.
Att där står järnhjul i rader till både Oliver, Munktells och IH är inget säkert kort. Några okompletta hyvlar från Hedenhös tid eller hjul till Avance motorplog garanterar inget. Borrverk för brunnsborrning från tiden innan ett brunnshål görs på några timmar är heller inget starkt argument. En dålig bandtraktor från Landskrona eller en mullskopa, eller en reservdels traktor fabrikat IHC typ10-20 är det gångbart,? Nä jag tror inte det, inte om det bränner till och någon ifrågasätter. 

Gud Bevare Konungen och oss från andras städnit.


 
 


8 apr. 2011

Prestige - Den finns förstås, emellan oss

Med anledning av att vi vid några tillfällen under den senaste veckan har hamnat i ett par likartade diskussioner om prestigen i de maskinhistoriska sammanhangen, är jag lite tvungen att kommentera.
Det första jag vill säga är att prestige, det är med det värsta jag vet, och skäms när jag finner att vi, eller jag själv fastnat däri. Jag önskar att där funnes en tydlig markör inom mig som signalerade, så som sker när man blir generad t.ex. För röd i ansiktet, varm och svettig är ju inte något som man känner av när man drabbas av en prestige position utan oftast är det väl först när man grävt ner sig i en position som man kanske förstår att man är fångad därav.
Ett av de vanligaste sammanhangen där som vi stött på besvärande prestige är just ifråga om rätten att förmedla och berätta. Att exponera maskinerna eller berätta den kunskap man har mynnar ofta i en provokation mot någon. Där finns alltid någon som tänkt göra eller berätta det som man just gör. Ja undrar om inte våra större statliga museer har ont av detta när vi andra arbetslivsmuseet med entusiaster och "oskolad" personal utför just det som de i många stycken är till för att göra, och fick medel till engång.
Man frågar sig, känner man inte till på Tekniska museet i Stockholm att Rubens finns i Götene? Jo visst vet man, men varför möts vi inte i verksamheten annat än om vi far dit. Är man inte intresserade av vårt arbete som ju faktiskt är under deras mandat? Tror att det är problematiskt för många när amatörerna når för långt

Att man förekommer någon kan bli enormt känsligt och det utan att man vet om det. Jag har ofta stött på detta när jag guidar hembygdsföreningar och andra gamla gubbar i museet . Problemet kan bli akut när någon i gruppen jag guidar, kommer på att han vet och han skall berätta om mina maskiner. För han var ju med i alla fall som liten och en annan var ju inte ens född. 

Här ett annat mycket tydligt exempel på där jag själv drabbades av en prestige förlust som jag omedelbart ansåg mig tvungen att korrigera.
Vi besöktes av några studenter från ett av våra universitet åtföljd av en professor. Gruppen kom att rikta mycket uppmärksamhet på våra ångplogar och det arrangemanget både tekniskt och historiskt. Så som sig bör frilägger jag alla mina kunskaper då inför gruppen om ångplöjningen historiskt, både internationellt och nationellt. Detta var för mig en hjärtefråga då jag arbetade på den sammanställning som senare mynnade ut i
en publikation med titeln ÅNGPLOGAR I SVERIGE. Detta med ångplogar var vår bit, vi hade två i samlingarna och de historiska efterforskningarna var nästan klara. 


Undra på att jag kände mig förbigången när vi strax därefter erfar om ett radioinslag om ånglogar signerat just denne professor. Nu kände undertecknad  stor prestige förlust, detta var ju min bit, detta skulle ju jag berätta.
Naturligtvis avlyssnas detta radioinslag med stort intresse och till min förvåning beskrivs hela den historiska gången baklänges. Professorn har vänt på hela utvecklingen och jag erkänner att jag först blev förba,... sedan skadeglad för nu fick jag min revansch och kunde presentera mina efterforskningar så som det "skulle va"  Jag tillskrev  professorn och påtalade hans fatala misstag och trodde på en dialog?? Inte ett ljud har jag hört intill denna dag. Prestige. - javisst, han ska inte komma här och berätta min story!  Och jag, oskolade samlarnörd ifrån Skara slätten skall inte mästra honom, professorn.

Det finns fler, vi har under årens gång haft klara vibrationer om att Munktells historia berättas från Eskilstuna, ingen annan stans ifrån.  "Det som andra har att berätta som inte vi vet om, är ovederlagt eller ointressant, i alla fall nu"
Det samma mötte vi på delvis när vi började med matrialet om Göta/Beijer/Målilla storyn. Beijers historia vet vi mest om här de gjordes ju här intill. Kristdala och Vimmerby ligger ju bara några km bort.
Det var personer jag talade med som visste allt. Ytterligare eller avvikande uppgifter var inte trovärdiga.
-Det vet väl jag. Jag har hållit på med motorer i hela mitt liv, det kan inte vara riktigt det har jag aldrig hört.

Det är sådant som är ledsamt och störande, för även om man njuter av att vara den som berättar och vet, så är det enda viktiga egentligen att sanningen i den mån det går, kommer fram. Därför vädjar jag till samverkan. Låt oss inte fastna i prestage och revirtänkande. Vi måste acceptera att någon från en annan del av landet kan något eller mer om det plats vi står på, att någon vet vad vi inte vet. Att ett annat motorfabrikat var före med en utveckling än den motorfabriken som liggen mig närmast om hjärtat osv. Dylika låsningar i vad jag uppfattar som prestige, finns det massor av, hela tiden. Men vilket är något som egentligen, Gud förbjude.

7 apr. 2011

Far var visionär - Över oss som pensionär

Sammanfattningen för detta inlägg är Håll UT - Ge inte upp

Adresserat till några av våra trogna läsare,

Det är kul när drömmar kommer till verklighet. Genom att jag ikväll möttes av denna gamla vy från ca 1980  över vad vi på vårt språk här i Götene kallar "laet" dvs ladan, kom jag att tänka på hur det  faktiskt började.  
Här en bild från tidigt 1980 tal i den lokal som nu
sedan ett år är Museeverkstad och som far redan
1967 pekade ut som lämplig lokomobilverkstad.


Redan när far köpte tillbaka fastigheten 1967, alltså ett par år innan vi flyttade ner hit visade far mig hur bra det skulle gå att ställa upp våra lokomobiler (då 6 st) här och börja byta sotskåp mm. Inte trodde jag att det skulle komma att ta 42 år innan det blev verklighet. Vilka av våra visioner och drömar kommer att ta den tiden innan de kommer att förverkligas vill man fråga?

Genom ett bidrag från Riksantikvarieämbetet fick vi en kick för några årsedan. Sedan dröjde det till förra vintern, innan vi med en stor portion av ekonomisk målvetenhet, envishet och frusna fingrar förvandlade det där "laet" till en riktig Muséeverkstad .


Vårvintern 2010 är gipsen på.

Visst  kanske jag bloggat någon av dessa bilder förut men de är värda att ses igen. Att vi inte gjorde detta för 25-30 år sedan tänker man nu.
Vilka drömmar drar man på idag allt för länge som man ångrar om 25 år? (oj, är väl ordentligt överårig då med mina 80-85 )



Året efter 2011 är det full verksamhet. Våra drömmar från
1967 var verklighet, men far är inte med. .


25 är en sak - Men 30 är mitt tak

Några  bilder tagna i det mörker som rådde i det gömda lagret hos fars
syster. Ett antal över 20 lokomobiler stod i dessa enkla lokaler under
ca 20 års tid. Tack vare att dessa digitalbilder togs innan förflyttningen
sker kan vi nu erinra om denna historiska epok



Mer historik.

"Vid 30 lokomobiler slutar jag köpa"  sa far men ha ha, det var det han sa redan vid 25. Vid 50 skall jag i alla fall ge mig, kom det att bli nästa gång, men inte heller det taket stod sig särskilt starkt utan med 51-52 så gick vi över gränsen med stor ambition. De maskinerna var ett äventyr som skulle sätta Rubens på den internationella kartan och vars kapitel 2 nu planeras rulla igång.

Om vi  idag ser till ordningen i anskaffningarna så hamnar Nävragöls maskinen som lokomobilen no 12.  Andra maskiner som införskaffades vid denna tid var lokomobilen från Kraxeboda, men då är vi åt Bjärnum och Vittsjö hållet tror jag. I Emmaljunga var vi och plockade reda på en i ett förfallet sågverk och nu har Per O Karlsson och en av hans kontakter fått tips om en självgångare till uppe i Gustavsbygd norr om Vissefjärda.  
Lokomobiler i varierande storlekar insamlade från
Lönsboda i söder till Tärnaby i norr, mellanlagrades
här under mer än 20 års tid.  

Ja den första självgångaren den hade vi lokaliserat redan, genom information från Malte Hultgren och den stod i ett sågverk i Magdegärde, Gullabo - Gullaboås. Vi har anledning att återkomma till båda dessa.
Under dessa år på 1970 talet var tempot tämligen högt, och det var många bollar i luften så den exakta ordningen är här inte klar. Samlingarna växte kanske med 5 -10 lokomobiler om året och fram till hösten 1980 så var det 50 st i Rubens samlingar. Ännu var vid denna tiden inte verksamheten officiell utan detta var  någonting som han ville ha för sig själv. Lokalt pratades det ju inte så mycket nu längre då han stoppade in allt i husen och externlagret hos sin syster erbjöd ett visst skydd för röjandet av omfattningen. Några tidnings skriverier ville han inte vara med om utan dessa avvisades konsekvent.

Men hur var det nu med att sluta att köpa? jo det gjorde vi vid ett par tillfällen faktiskt. Vi avstod för att det räckte som det var men problematiken var att det kom till saker som inte fanns med när dessa beslut togs. Skojiga maskiner som man inte kunde vara utan, eller i varje fall inte vara utan att bärga, för om maskinen inte var den allra roligaste så var det en kick att göra jobbet, ett äventyr och så spännande varje gång. Det var enklare att flytta gränserna för hur många som skulle tas tillvara än att säga nej.


Här en bild av gammelmotorerna i det gamla lagret under den tidiga ordningen. 
I det nya lagret blev det inte mer plats utan där råder samma ordning.
Maskin intill maskin, tätt sammanpackade under devisen
"Stuva bätter pôjka."
 

5 apr. 2011

Fordson Schablon -MOTORVERKEN

MOTORVERKEN på Fordson  tanken till vilken vi nu gjort  schablon.


I anslutning till en genomgång av en Fordson Höglund mötte vi denna text som vi inte direkt noterat tidigare. Den har säkert funnits på flera av dem men vi har bara inte intresserat oss för det.  
Texten MOTORVERKEN på sidan av tanken indikerar väl att den är såld ny via denna firma. Det är en ganska liten textmassa med måtten 8 x 80mm och vi bilägger ett par bilder på dels orginalet och schablonen. Det kändes liksom bara rätt att ta fram en schablon så att denna lilla detalj kan uppdateras. Vi har därför nu denna schablon till försäljning om där är någon som är intresserade.  80:-st
Vi lägger ut det på försäljning senare ( http://rubens.se/forsaljning_ford_se.shtml )  men tillsvidare kan de  köpas genom höra av sig till oss på eamil info@rubens.se eller per telefon 0511-50535

Orginaltexten är relativt tydlig om än anfrätt.

Text schablonen för rekonstruktion av texten. Schablonerna är i
3 skikt kan man säga där första åtgärden blir att ta bort skyddspappret
baktill för applicering. När den är på plats lyfter man bort det övre skiktet
som var det som höll samman utskärningen. Nu är bokstäverna frilagda
för att fyllas i. Vi har plockat bort schablonerna tämligen omgående när vi
har lagt text med schablon. Då får man inte en färgkant mot schablonen 
och inte riskerar man att texten som i detta fallet är väldigt klen fäster på
schablonen och skadas när den friläggs. Schablonen plockas enkelt med
en knivspets.  


3 apr. 2011

Ny motorhistorik - varför GÖTA är Beijer så lik


Historiken om Göta motorn är även Beijers och i viss mån Målillas motorhistoria 

Läs mera om nya avslöjanden i Svensk motorhistoria
läs tidningen TÄNDKULAN   no 43/2011
Gå med i Tändkulans vänner





Den eleganta, 5 hk Götamotorn # 295
 Så var vi till vägs ände med ett arbetet om Göta / Beijer motorernas släktskap, i och med publiceringen av Tändkulans väners medlemstidning TÄNDKULAN.  I en ganska omfattande artikel behandlas GÖTA motorns relation till Beijers i Kristdala och Vimmerby men även överraskande information om kopplingen till Målilla presenteras.  
Nu vet vi att detta inte är allt utan säkert kommer framtiden att kunna avslöja ytterlligare intresanta fakta och arbetet med att utröna Bröderna Beijers första tid som motortillverkare fortgår. Vi passar naturligtvis på tillfället att annonsera efter kontakter och information som ni kan ha. Tveka aldrig att ta kontakt med oss på
RUBENS i något ärende om gamla motorer. 
 info@rubens.se

För er som är intresserade men inte är med i föreningen, torde kunna förhöra sig med föreningen om möjligheten att köpa något lösnummer. Kontakta, 

Nils-Eric Sjöstrand
Kontaktperson, redaktör  
Box 515 
242 24  HÖRBY
tel 0415 70091 
e post nesjo@algonet 


Kanske den skönaste tändkulemotorn som gjorts?  Om man kan säga så?
Prestanda och verkan gör vi till en annan jämnförelse. 
För oss så står denna motorn för elegans och propotioner som ytterst få matchar.
De båda svänghjulen, tunna och smala, ett tvärstycke med raka geijderlinjaler gör
att den blir så utdragen på längden vilket förstärker intrycket av styrka. De större
 motorerna och de något senare Beijer modellerna har fått grövre svänghjul och
förlorar därigenom lite elegans mot dessa äldre och mindre 5 - 7 hästarna.




1 apr. 2011

9 -Till Salu - 1919 International 8-16 for sale



1919 års IHC 8-16  till SALU
1919 years IHC 8-16 up for sale


Vi har kommit fram till att avyttra denna intressanta traktor varför vi härmed bjuder ut den till försäljning. 
Vi remitterar inte ut det med hur unik den är eller vilket tillfälle detta är utan förstår att ni som är intresserade hör av er så kan vi talas vid ytterligare. 
Pris och kondition hör ju ihop så det ber vi att få ta med er då som är spekulater.
Traktorn finns här i Götene
Export försäljning inget hinder.

Intresserade är välkomna att höra av sig.
Interested parties are welcome to contact

Tore Blom

Info@ rubens.se
or 46 511 50535

Rubens Maskinhistoriska Samlingar
Rubens g:a E20
533 91  Götene,
 Sweden