31 jan. 2011

" Röde 3 - dä enda lok dä ble "

Loket på Cementa i Hällekis
Far var ju ingen direkt järnvägsentusiast utan snarare förundrad över det intresse som det kunde alstra, detta med en spårstump som man kunde köra fram och tillbaka på. Materielen kunde han nog intressera sig för och han försökte faktiskt köpa sista ångloket på Cementa i Hällekis då på 1960 talet. Men inte hade han någon chans att komma med där i den affären på en sådan plats, där som skroten i Skara hade varit på plats och smörjt under lång tid. Han fick inte ens ett riktigt ja/nej utan erfor bara en dag när han kom in på skroten i Skara  att hytten till loket låg där. Jag sticker inte under stolen med att jag tror att både Skara och Gotthards de mutade sig fram bland cheferna. Varför gick det inte att köpa maskinerna i Böja av Vänerskog, eller Cementa i Hällekis eller Götene Hus heller för den delen, när vi var på plats och hade ett alternativ till skrot. Man hade ju inte ens en upphandling, utan dessa affärerna var sannoligt uppgjorda på förhand.
Man undrar ju om det går till likadant idag?

RÖDE-3
Intresset för järnvägsmatriel är ju enormt så vi blev ganska förvånade den dag som ägarna till Röde mosse  utanför Skara ringde och undrade om vi var intresserade av att köpa Môsa loket RÖDE 3. Detta är ju länge sedan, kanske till och med tillbaka till början av 1990 talet. Far var inte direkt entusiastisk men här spelade hans båda gossar en avgörande roll i det att de tyckte att Far kunde kompletera maskinbilden med ett lok.



Båda loken måste ut då Röde-3 som vi skulle ha stod längst in. Inget problem
med handkraft rullades de ut och senare  Röde-1 tillbaka in igen. Där står
det väl än idag som jag förstår.

När vi kom dit för att hämta var ju affären redan uppgjord, så det var lastbil med för att lasta. Personligen blev jag nog lite besviken på de lok vi mötte i skjulet där Röde-1 och Röde-3 stod.
De såg så intet sägande ut dessa môsa lok, men vid anblicken av den stora, eller i alla fall tydliga skylten, som deklarerade tillverkaren, Söderbloms Mekaniska Verkstad, Eskilstuna 1917, förstod jag att det var intressanta reliker som stod där. Söderbloms hade vi ju varit i kontakt med något, då vi hade en tänkulemotor från detta anrika Eskilstuna företag. Kontakterna med Sven-Gunnar Jonsson på Faktori museet var en bidragande anledning till att vi kände till firman så väl som vi gjorde då han var oerhört förtjust i detta företag och spann som en katt i högsta välmåga när något från den firman kom på tal. .
Genom att det finns så ytterligt lite kvar av deras produktion kändes det lite priviligerat att få chansen till ett järnvägslok av firmans tillverkning till samlingarna.





Far stroppar Röde-3 inför det stora lyftet.

Röde-3 stod längst in av de två, så båda loken måste ut och det skedde ju utan större svårigheter vad jag minnas med handkraft. Även om de är relativt kompletta och välbeållna så har Röde-3 sina skavanker och motorer det har bytts ett flertal gånger i dem. Vad för motorer som var där ursprungligen vet jag inte med säkerhet men den VW motorn som nu sitter i Röde 3, lär ha monterats in i Axvall på 1950 talet. Då ersatte de någon Lister tror jag det var eller var det Petter? Vi har inte gjort någonting med det sedan vi köpte det, utan det har lagrats som mycket annat.

Så mycket mer rälsbundet har det inte heller blivit, förutom ett par kaj kranar.

Där gör den en himlafärd av guds nåde. Så högt hade den nog aldrig tidigare
varit, inte ens under sina glansdagar när det var på topp.


30 jan. 2011

verkstads rapport från lördag

Lördagens arbete innebar tillverkning och montering av Case framvagn. Meningen är att släppa hela tenderarbetet  för att komma åt att inspektera pannan och rengöra den ordenligt men då vill jag först ha den på vagn i fram. Bultarna som höll samman framaxelns fästen hade börjat rosta i gängerna och några lite mer än börjat, så det kändes inte meningsfullt att montera dit undermåliga grejor.
Vi har målat med mekanlack vattenbaserad och trots att det är en vecka sedan så känns den klibbig på ytan.
Nu undrar jag vad detta är för ski...  som de har kommit med? Det skall bli intressant att se hur utfallet blir på detta. Vår erfarenhet av den vattenbaserade golvfärgen är ju positiv men detta känns inte bra.


29 jan. 2011

Ljugennes, en maskin vi inte skulle köpa





ÅNGLOKOMOBIL

Munktells Mekaniska Verkstad, Eskilstuna

Tillv nr 5902 år 1917   Klass HD
………………………………………………………………………………………………

- Maskinen såldes som ny till, Kungliga Järnvägsstyrelsen, Jörn.

- Kom till Gården Ljugennes i Burs, Gotland i början av 1940 talet för att tjänstgöra
  som  kraftkälla till gårdens sågverk. Senast den kördes var troligen i början på 50 talet.

- 2007 utbjuden till försäljning  och inköpt av RUBENS Maskinhistoriska
  Samlingar, Götene.

Munktells tillverkade ca 6500 ånglokomobiler, mellan åren 1853-1921.  Den vanligaste modellen var Klass H, tillverkad i 9 storlekar. Klass HD, den dubbelcylindriga, versionen av H tillverkades i 100 ex fördelat på 3 olika storlekar, så som HD10-14-16. Den mellersta modellen, HD14 om 46 hk, var den flertaligaste tillverkad i 66 exemplar. Maskin nr 5902 är idag den enda kända kvarvarande av dessa 66st. Därtill finns några andra HD modeller såsom HD10 (1 st) och HD16 (2 st)bevarade. Samtliga vid Rubens Maskinhistoriska Samlingar  

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Så står det på den skylt vi vid ett tillfälle gjorde för denna maskin. Nu har den flyttats till ett bortre förråd så den är inte längre synlig för besökare men värdig en plats i den publika delen är den. Egentligen en smått egendomlig historia var detta på så vis att den kom oss till kännedom för högst ca 7 år sedan. Vi var ursprungligen överens om att vi inte skulle försöka köpa den men när den väl kom upp till salu kände vi att vi måste känna på den innan vi låter den gå. Ingen annan tycktes känna så mycket för den så vi köpte den och var tvungna att fara ut till Gotland och hämta den. Vid närmare undersökningar förstår vi hur väl den passar in i samlingarna och på vad sätt den utgör ett kompliment till de tidigare HD maskinerna.


Lokomobilen i Såghuset på Ljugennes så som den stod 2005
när vi första gången såg den. Under läckande plåttak och utsatt
för naturens nedbrytningsprocess på ett störande sätt.

Maskineriet var helt komplett och även om rosten hade fått grepp om de flesta av
 maskindelarna var den väl värd ett bättre öde än detta. Då 2005 var den inte till
salu så vi såg förutsättningslöst på fortsättningen.




Eftersom maskinen saknade såväl hjul som axlar hade vi med oss detta
och här en bild efter att vi monterat de provisoriska axelcentrum
som vi hade prefabricerat




Maskinen är nu på Hjul och skall strax ut igen i det klara solskenet efter decenier
gömd i ett maskinrum. Tage och Jonas poserar för bild  menas de ser över ekipaket.  




Handskakning  med Tack för affären och lycka till. Maskinen är nu lastad och
Bosse Åkare  har lovat att köra försiktigt.
  




En glad Tage Blom entrar den mangnifika lokomobilen för att
städa av lite prylar innan den rullar från Gården.
  


27 jan. 2011

Bilfabriken som inte gjorde en enda bil



  

J.V.Svenssons "Avance" motor
Dessa motorer tillverkade vid bilfabriken i Augustendal är ju lite av favoriter hos Rubens. Kanske för att de verkar väldigt gedigna och välgjorda, eller är det för att de är fina att se på? Den estetiska utformningen har spelat mycket stor roll som kriterie för ha-begäret det kan vi inte förneka. Det till trots har vi ingen större mängd av dom, även om tidiga Avance motorer är relativt vanliga. Att de är ganska vanliga kan ju ha sin förklaring i just det att de är i en klass av den bättre kvaliten och inte bara ett resultat av att de såldes i stort antal. 
Horisontala motorer är det färre av, men det finns ett flertal av dom, om än inte lika många som de stående. En av dessa finns vid Rubens och är klassad som en 4 hk motor från år 1904. Förlagan är ju dokumenterad, som den amerikanska Mitz and Wiess, motor modell från 1890 talet vilken Avance kopierade efter att en motor köpts in  på utställningen i Köpenhamn. Flera andra tillverkare hängde på med egna versioner av M&W kopior. Hur många Svenska tillverkare som gav sig på och kopierade denna motortyp det vet jag inte, men kommer spontant på säkert 4 st utöver Avance

Skroten i Kil
Denna motor köpte far på skroten i Kil och tvekade inför köpet för den var så dålig. Och visst är den dålig  men som min gamla Farmor sa, "endast det bästa är gott nog" och igen är det ju så, att det är den bästa av denna typ vi har hittat hittills. Tur att man manade på honom ibland Far, och synd att man inte hetsade honom lite mer i andra fall för det finns en del vi har missat på vägen.   


 
Identifiering av Avance motorn tillverkad vid J.V. Svenssons
Automobil är inte svår, då det är tydligt skyltat på både
fundament och tank.     


Motorn är på bara 4 hk och men ter sig ganska stor i
jämnförelse med en 30 hk Målilla. Vikten är nog dock mindre
 än hälften skulle jag tro













26 jan. 2011

Dagens verkstadsrapport.

Liten Verkstads rapport.

Hubern står lite still menas vi konstruerar ett startagregat. Jag menade på att veva den där store motorn tills den går igång och allt är injusterat, det går inte. 
Vi måste ha ett start aggregat.
Arbete pågår.


-----oo0oo-----

Case 9 hp
Då har vi engagerat oss lite i Casen, eller Kasen, som di gamle sa. Med Tusen nålar verktyget (är väl i verkligheten ca 40st )  går jag över pannan och knackar dän allt gammalt som har lagrat sig på pannan.
(psst, ärligt talat tror jag inte att jänkarna någonsin gjort rent, utan bara kört) Så nu tänkte vi göra rent såväl inuti som utanpå. Besiktiga och måla. maskineriet det får anstå till nästa sesong. Det är lika bra att köra lite med det så man vet vad som man inte gillar.

Om ni tycker det ser kul ut så är ni välkomna att hjälpa till.  


Det luftdrivna "tusen nålar" verktyget gör ett fantastiskt arbete.  På med lurarna
och kör bara. Runt alla nitarna går det som en dans. En ren lek faktiskt 



Fick lov att laga lite av delarna och då var det ju bara att grunda och måla.
Här är framvagnen till, Case 9hp steam traction engine på pall.

Kampens - en Norsk Britt i Svedala

För våra många Norska läsare kommer här en glimt av det norska kulturarvet.
Fast egentligen en lånad version av den Engelska tillverkaren Brown & May. Vi köpte under 1970 talet ett antal lokomobiler i Norge. En av dessa var denna unika Kampens lokomobil som den enda vi känner till. Den var så nära skrotningsdöden den kunde komma i det att den faktiskt var bort tingad till skroten, men turen avbokades i sista stund.
Att det är ett trägårdsmästeri det ser vi, och det är i Kirkenaer, norr om Kongsvinger det vet vi, men närmare än så vet jag inte idag.


Det är tydliga identifikationer på lokomobilen så vi skall inte behöva tveka på dess
 identitet. Företagets namn står på slidskåpsluckan och på dödvikten å säkerhetsventilen.



Övergiven och helt utan värdighet, står lokomobilen från Kampens Mekaniska
Werkstad, och väntar på skrothandlaren. Skjutsen var tingad men genom
Ruben Bloms köp ändrades planerna och den exporterades vid hög ålder.

Utan att gå igenom mina files på Kampens mek så vill jag minnas att denna Kristiania baserade firma tillverkade lokomobiler i två omgångar. Först under en period på1880 talet och en senare period omkring 1915. Det är ingen tvekan om att denna maskin är från Kampens tidiga lokomobil epok tillbaka på 1880 talet.
Hur många och vilka år lite mer precis det återstår att forska om. Likaså denna maskins tillverkningsnummer som är helt okänt. 

Hela maskinen är ett stort plagiat av den engelska tillverkaren Brown & May
som sålde stort i Norge under lång tid. Utan specifika namnskyltar hade vi alla
misstagit oss för att det var en av de engelska maskinerna från tidigt 1880 tal.


25 jan. 2011

I Borgholm fanns "Gideon" Motorn


Gideon motorn så som den hittades i en trädgård på Öland. I bakgrunden den
huvudled varifrån jag skymtade motorn denna vårdag jag befirade de nya
fastighetsägarna från detta ok.
Det var en gång,.....
Men inte denna gången för nu är det på riktigt. Det måste vara våren 1989 och vi är och hälsar på min yngsta svägerska som går på folkhögskola ute på Öland. Genom Borgholm körde man då, och vek av 90 grader österut inne i byn och sedan uppför lite grann. Jag vill minnas att man väl uppe, kom ut vid väderkvarnarna, för att sedan fara söder över. Men det är egentligen inte intressant för berättelsen, utan det är på hemvägen därifrån som jag i ögonvrån bara helt hastigt i en trädgård, inne i Borgholm, ser vad som ser ut som en motor mellan fruktträden.
Nu när man är ute med familjen så är det ju inte säkert att man råder över vare sig ratt eller rätt. Kommer inte ihåg om det var jag som styrde vagnen eller om det som vanligt, var delegerat till hustrun. Så därför är det ovederelagt om det var med husbondens autoritet eller övertalning och lockelse som jag kom in på bakgatorna så den motor prydda fastigheten blev tillgänglig.
Menas jag söker mig fram till motorn för en lätt glimt sitter resterande del av sällskapet i bilen och skäms. För av någon anledning har sällskapen i dessa sammanhang alltid en förmåga att hitta en massa negativa känslor vid att lyfta fram. Ett mått av okänslighet, är då en tillgång, det lovar jag, det går inte att lyssna på allt jämmer utan det kan gälla att focusera om det skall bli resultat.

Rent flyt
Jag går runt motorn ett varv för att omedelbart styra stegen mot entren.
Sicket flyt. Där står det ett yngre par i dörren som just tillträtt fastigheten och motorn, den var med på köpet  som en belastning. De blir närmast befriade av att jag vill köpa motorn och därmed avlägsna den från tomten.
I sången sjunger man  -Nån däruppe måste gilla mig,....o.s.v. och nu var det uppenbarligen så att lyckan sparka mig i baken. Än en gång kan jag återvända till bilen och berätta för sällskapet att jag köpte motorn.
-Gjorde du? blir svaret i korus  -Hur skall du få hem den?  Fast alla vet att det är en onödig kommentar.


Far gör en första inspektion av sonens motorfynd?
-Ja,a men det var ju en trevlig motor, blir svaret.

Återvänds gata utan back i alla lägen
Inom en vecka är jag och far åter i Borgholm, och en kort stund funderar vi på hur vi bäst lastar den. Det är ju vår så köra ut på gräsplanen det törs vi inte utan, beslutet blir att vi rullar fram den och lastar över staketet. Inte så komplicerat egentligen för gatan är en återvändsgränd så trafik är inte att vänta utan vi vrider över ratten så lastbilen står helt på tvären över gatan. Motorn är lastad i rask takt, det går på rutin, och allt är snart på bilen och vi skall iväg. Någonting är fel? Det slirar och backa går inte för där är staketet vi just lastat över  så vi får fresta med att utnyttja det lilla rakt fram som finns för att försöka komma loss. Med lite rakt fram och några lirkande fram och tillbaka så är det tänkt att vi skall komma ur gamla hjulspår och komma loss. Fram kom vi men far hetsar upp sig och snurrar till det för sig, så han hittar inte backen. Det blir istället lite till framåt, och lite till så nu är han framma vid grannens staket. Med ett par försök till, alla framåt  pressar nu lastbilen hårt på grannanes staket och nu kommer tanten ut och börjar vifta med armarna. Tantens närvaro och viftande ger såklart en motsatt effekt än lugnande på en nu riktigt irriterad Ruben Blom. Efter ytterligare några försök att hitta backen så har han passerat tomtgränsen och tryck av stolpen i dennes staket och är nu inne någon meter med fronten på bilen. Tanten är rasande inför det demolerade staketet och jag fattar inget???
Så till sist när katastrofen är ett faktum lyckas han pela in backen och köra ut ur grannanes trädgård. Även om hon granntanten är alldeles ensam känns det hemskt. Det känns som om det är hela Öland mot oss, och med svansen mellan benen och kroppen fulla av skam, åker vi hemåt efter att adresser utväxlats.  Oj oj vilket öde.


Motorn, staketet vi lastade över och lastbilen i en vy. 
Staketet vi senare skulle demolera är bakom lastbilen
Läget var förtvilat en stund även om vi idag kan skratta åt det.
Hoppas bara grannen fann det komiska i det hela han också.
Staket skall med stolpe lagas.
Senare väl hemkomna så tas kontakt med maken till granntanten och han är totalt oresonlig. Kom och laga det eller skicka så $$$$ mycke pengar. Far trillsknar till och ger beskeded vi kommer ner och lagar staketet.
Vi har ekstolpe och är om någon dag nere igen på denna olycksskapande återvändsgata. Nu är det ingen hemma utan helt utan åskådare lyckas vi laga staketet genom att applicera en ny stolpe i det gamla hålet så det gick åtminstånde smidigt. Slutet gott allting gott.

Giedeon Motorn är en dansk fyrtakts tändkula tillverkad i Horsens 1922. Den är troligen avsedd för fotogen då där finns även ett tändstift. Så mycket mer vet jag inte idag men ytterligare information finns väl att få i grann landet i söder.
Den stora motorsamlaren Jens Lauritzen lovade en gång att översända mer info men han aldrig. Tyvärr är han numera en av våra tidiga kontakter som inte längre är med oss.





Store Myr Bildserie

Här är så illustrationerna till bärgningen jag redogjorde för redan den 8 december 2010
http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.com/2010/12/nar-det-gar-for-latt-da-ar-det-nat.html



Lokomobilen i sakta mak över myren vinschad med Dodge weapon Carrier. Rälsen på sidan utgör ballast att kompensera svänghjulet  Här går det sakta för terrängen är full av ojämnheter.








Frestelsen att överge den ojämna terrängen och fortsätta över den frusna kanalen var oemotstånglig.

Med hjälp av lastbryggorna vinschade vi ner Lokomobilen på torvkanalen. Isen var 40-60 cm tjock så det bar fint.








 

Flera hundra meter körde vi som på väg när vi väl fått ner lokomobilen på torvkanalens is.
Nu vinshar vi inte längre utan bogserar genom att jeepen backar.
Vi har då Jeepen en 25-50 meter framför för att reducera totala trycket på isen.




 

Men oförsiktighet  när vi skulle ta ut svängen för att gå av gjorde att vi hamnade vid sidan av istäcket. Där vårsolen just smält loss isen från marken. Inom några minuter när hjulet åter rullar upp på isen knäcks den och lokomobilen sjunker igenom och blir stående på botten av kanalen.




Veckan efter är vi åter på plats och här är en bild på maskinen efter att balkarna var utlagda och innan man brutit loss den.
Kan tänka mig att man här spekulerar ikring lämpliga fästpunkter. Det slutar med att man trär en wire under maskinen i vardera ända. 








Nu ser det riktigt hoppfullt ut när man har lyft upp lokomobilen dryga metern. Truckpallarna tog slut så en man är iväg på bygden för att låna mer truckpallar. Dubbelt så högt ville det till innan den gich fri till att dra in över land

24 jan. 2011

Högt fall vid Brott plats - Halland?


Carl Kaelble självgående stenkross
Hur far fick tips om denna självgående stenkross det vet jag inte men tror att det var från samma källa som vi fick hjälp från med att köpa loss den självgående lokomobilen i Gustavsbygd.  Lokomobilen skall jag återkomma till, men mannen jag vill tacka och tillskriva äran för detta tips är Per O. Karlsson, Blåningsmåla Kvarn. Och kanske hans kontakt "Skrothandlaren", ja nu jag vet inte hur bundis de var så kontakt får duga. Jag skall inte heller gå in på upptäckten i sig utan den återkommer jag kanske med. Men ställa frågan vill jag, om man kommer till ett nedlagt stenbrott 20-30 år efter arbetets gång, är man då sist eller först på brott platsen? 
I vårt fall definierar vi det som först, då vi beträder brottplatsen med modern blick bakåt för att komma framåt, hänger ni med? 
Långt nere i sänkan står en klenod som nu hör framtiden till och andra som kommer efter oss kommer att finna att den inte står kvar. Vi kom att bli först till att bli sist på plats med maskin.

Här en bild på den självgående Stenkrossen av fabrikat, Karl Kaelble innan
den väcks ur sin Törnrosa sömn. Hur länge den varit parkerad här
 vet ingen men den kommer strax att vara på väg till Götene då, ca 1972-73. 

Historien okänd
Historien bakom denna unika pjäs är fortfarande inte känd i sin helhet men vi har ett sammanhang om än lite gistet. Vårt engagemang här torde tagit sin början 1972-73, och snart hoppas jag att vi kan komma till handling med att renovera maskinen.
Den tycktes oss vara från 1920 talet, då vi egentligen daterade konstruktion och utförande till 1910 tal, men ansåg att med dåvarande krigsförhållanden så var det inte sannoligt att den härrörde sig från tiden innan 1920. Skrivningar och efterforskningar gav klent resultat. Centrala arkiv och instutioner i Tyskland var ovilliga att hjälpa till (och är fortfarande). Men med tillgången till internet hittades en Kaelble specialist och snart hade den identifierats till, Januari 1934. Det var AB Svenska Vägförbättringar som beställt den. Mer än så vet vi inte förrän vi hittar den i ett stenbrott i Halland tidigt 1970 tal.
Tillägg 12-12-15  Hittar i fars lappar att den köptes av Gösta Karlsson Föreningsgatan, Varberg.
Den stod vid sjön Lyngnern Tostared och köptes 1974)

Vid ett av våra tillfällen av ommöbleringar  fotograferades Kaelbles stenkross
och här återges den charmanta maskinen i sin helhet.
Ytterligare exemplar
Vi har mött på ytterligare 2 st liknande enheter, nere i Europa. Där vi på 1980 talet lokaliserade en vid Stoom Centrum Maldegem, och sett någon ytterligare på en tillställning där nere. Sinsheim har vid något tillfälle rapporterats inneha en, men vi har uppfattat att det är en av de tidigare två. Så den är tämligen ovanlig även om mörkertalet döljer ytterligare någon.

Motorn är en encylindrig 4 takts fotogenmotor.

Rostig i gott skick
Då den hade stått ute i alla väder sedan den levererades var den till vissa stycken mycket rostig. Men detta är begränsat till plåtskador iform av taket över maskinen och den platform som krossaren skall stå på längst bak. Genom takets konstruktion över hela maskinen har den skyddats och befinner sig i ett som vi betecknar som mycket god kondition. Motorn som befinner sig i ett skåp precis bakom föraren driver  med plattrem maskinen framåt via en 2 växlad låda i ramen mellan motor och kross. Därifrån  drivs den med kedjor. Krossen drivs med plattrem via andra ändan på maskin axeln. Finns inte en naturlig etage att mata krossen från tvingas man kasta upp all sten på plattformen, varifrån krossaren matas vidare.  



På bilden ser vi krossgapet. Plattformen bakom utgör matarbord för matrialet
och plats för krossaren.


23 jan. 2011

Bilderna på 3;e maskin från Älghult

Nedanstående bilder är ett komplement till inlägget av den 11 jan enligt länk.
http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.com/2011/01/tredje-lokomobilen-en-sardeles-fin-en.html


Här bogseras lokomobilen fram till lastningsplatsen. En ung Ruben Blom,
inte ännu 40 fyllda, sitter på bakstammen.


Här är lokomobilen lastad på flakbil. Det var inledningen på en samlar
mission som i yta kom att omfatta hela landet och i tid ännu ej är avslutad


Bröderna Karsson Åkeri från Fullösa ,senare Forshem skulle komma att få en
viktig roll som fraktare av alla de lokomobiler vi flak lastade hem under 60-80 tal.



Älghults maskinen som no 3 av Rubens lokomobiler på gården vid dåvarande
lokaliseringen på Kinnekulle.  De provisoriska skjulen i bakgrunden innehåller 
en samling av de tidigare 2 lokomobilerna jämte 2 tändkulemotorer och en liten
 stationär ångmaskin.




Fairbanks-Morse 1902 - den tände vi på

Fairbanks-Morse motorer är spännande maskiner då det oftast är så gamla. Tidigt måste de varit importerade i stor skala men av vem och hur länge är  vi mycket osäkra på.  I alla fall verkar de flesta motorer som är daterade före 1915. I maskinregistret på Tändkulans hemsida finns visserligen ett antal av modernare motorer listade men om det är i Sverige och om dessa är ursprungssålda här framgår ju inte. Vanligast av de gamla motorerna är ju den vertikala Jack of all trade, en enormt framgångsrik motor och förlaga för många kopieringar. Mer ovanlig är den horisontala modellen Standard eller modell N som den senare kom att heta. Även den en framgång ocg och klassiker. Vill påstå att Sandbäcken motorn har endel av sin design hämtad från just denna motortyp.


Motorlokomobil från Fairbanks-Morse. Föraren hade sin sittplats ovanpå kylartanken.
 I ett tämligen modifierat skick saknande ett antal vitala delar som nu kompleterats.

Rubens gamla F-M, är just en sådan Standard, daterad 1902. Den kommer ursprungligen från en ö ute i Bohuslän enligt uppgift från vår sagesman. Motorn står fortfarande efter alla dessa år orenoverad men som så mycket annat är den inte glömd utan kompleteringar och positioneringar sker fortlöpande.   


I ett bedrövligt skick tyckte vi när vi skaffade den. Nu efter att ha studerat
motorn i detalj och satt oss in i sammanhanget förstår vi att den är helt ok.
Med lite nya delar så framstår projektet i en helt annan dager.
Motorn från en katalog. Motorn på bilden har även en cirkulationspump
för kylvatttnet vilket vi misstänker att även vår har haft ursprungligen då
på motorn finns en hålbild som antyder om det. Här även en inboxning av
 blåslampa och tändröret som det inte finns antydningar till på vår motor

När det införlivades med samlingarna hade vi ingen egentlig föreställning om vad det var eller dess ålder utan vi gick som oftast varit fallet ren på känsla. Layout och utförande tilltalade oss och tycke uppståd. Med tanke på att den stått ute under långa tider eller kanske aldrig varit under tak och ute i Bohuslän är det förvånande att alla galvade delar i tunnplåt är helt intakta. Transporthjulen var så utrostade nertill att de var skrot och har ersats med andra. Lyckligtvis var det standard hjul på den så vår "skrotgård" var just den rätta källan till komplettering.
En annan avgörande komplettering skedde i Dec när vi köpte hem ett antal delar från USA som saknades eller var i så dåligt skick att det var reproduktion som gällde.  Nedanstående bilder visar hur det skall se ut enligt en bild från en av våra USA kontakter på området. Lådan med delarna ser nästan ut som ett kit och kanske vi kan kalla det så, då det kom i en låta färdigt att bara skruva dit.

En bild på en motsvarande motor med de inköpta delarna på plats. Tillgången
 på nya delar förenklar eller till och med blir avgörande för om dessa projekt kan
genomföras i rimlig tid. Kanske vi inte kommer att hinna med jobbet men de efter
kommande har ju en betydligt bättre position i utgångsläget om delarna finns på plats



Nya delar för komplettering av F-M motorn 1902

Motor från Arbå - en av få - vi vet två

Det är väl inte kanske så unikt att en motor från förra sekelskiftet är unik, men det är alltig lika spännande med dessa riktigt gamla maskinerna som är pionärer i sin schanger. Det är ju inte så ofta man får chansen att hämta hem dem.  Rubens har några stycken väldigt rara gamla motorer och en av de mer sällsynta torde vara Arbrå motorn. Motorn som är skyltad 1901 om 8 hk, är en tändrörsmotor eller glödrörsmotor vilket man väljer att säga. Vi känner inte till så mycket om den men Hembygdsföreningen i Arbrå har en 6 hk motor.
Företaget ägdes av en industri idkare som hette Adolf Unger, Stockholm och detta år var det 80 man anstälda på firman. Motorerna fån Arbrå provades i en jämnförande provning av Maskinprovningarna här något av de första åren på förra seklet, så den  är omnämnd där.
Vår motorn hittades av en kollega som har ett förnämligt sinne för det lite ovanliga, och som har förmågan att leta fram endel rariteter. Lyckligtvis kände han för att låta motorn gå vidare till oss, vilket vi är mycket tacksamma för idag ca 10 år efter åt.



Motorn saknade framvagn och det är egentligen vändskivan som måste tillverkas. Vi har varit i Arbrå på Hembygdsgården och kollat på den så  vi vet numera hur det skall se ut. Med den nya verkstaden så och Guds nåd om ett långt liv så finns det hopp om att vi får vara de som gör i ordning motorn.



När man öppnar skåsluckan till brännaren så förstår man bättre hur motorns tändsystem fungerar. En fotogenlåga brinner ständigt och värmer på det långa vertikala röret, som då är tändröret. En föregångare till tändkulemotorn kan man säga. 


En bild på vändskivan från Arbrå hembygdsföreings motor. Med ledning av den motorn så skall vi kunna prestera en motsvarande till vår motor. Framhjul som passar har vi lokaliserat och en framaxel tillhör inte det svårare att tillverka. 

20 jan. 2011

Arbetsam Bloggar

http://arbetslivsmuseer.blogg.se/

Kort Verkstads rapport

Nu har det blivit full fart i Rubens nya museeverkstad. Två lokomobiler är under revision och det börjar änna bli trångt. Uno har nu mer eller mindre grovrensat sin maskin från all goja som den var täckt med och han väntar på våren så han kan komma igång med pannarbetet. 


Unos maskin ligger helt i bitar vid det här laget och genom
att skrapa och skrapa har han snart rengjort hela maskin från
grovsmuts. Här ser vi vevpartiet med ångmaskinen i bagrunden.


Vår lilla Case har fått en ny överdel ilagd i sotskåpet då det var lite väl tunt under skorstenen. Stimulerande arbete att justera upp dessa delar. Inget som är under tryck så det är relativt enkelt slöjdande. Detta är det sätt som man tar till sig en maskin som sin egen. Efter att man gått igenom delarna så här bitvis blir den "min"
eller vår om man så vill, mot att tidigare varit närmare tidigare ägare känslomässigt.


Här en bild på den nya överdelen under skorstenen som vår
9hk Case har fått. Den gjutna front ringen passade vi även på
 att svetsa och justera upp lite.

Framaxeln till Case 9 hk lokomobil. inga grova bitar direkt.
Även framvagnen hade sina brister så det var läge att lyfta den och se över några konsoller och fästen. Mycket "bôs" vill det bli så fort att man rör i det. Så man har till att sopa golvet hela tiden. Efter ev svetsning och slipning är det till att grunda lite och måla när det ändå är i särtaget.
Det är relativt små grejor detta så vi kallar det lättarbetat. Om di gamle hade varit med nu så hade de sagt att det varit "fannitt"  vilket betyder handvänligt eller greppbart som jag förstår.