28 feb. 2011

IHC, Junior - nytt differentialhus får

Nytt diffhus i Junior
Vi har tidigare informerat om det spruckna differentialhuset på vår Junior som repareras av Zachows i Nyhamnsläge. Ett nytt diffhus har tillverkats av Fredrik så maskinen är nog snart  på väg ihop igen. 


Det nya diffhuset till Junioren som renoveras av Zachows.
Denna traktor som inte gått sedan 1952 som senast, måste varit använd till sista möjliga tillfälle, och där efterl under tiden på Wärmagården 1952-96 i stort sett stått ute hela tiden. Den är så helt utsliten och misshandlad att man brukar i sådana sammanhang säga att den sett sina bästa dagar. Men jag vill mena att den just är i stånd att möta sina bästa dagar då den kommer att bli helt renoverad och genomgången vid sina 90 år och aldrig mer utsliten. Nu kommer rena glansdagar med lätt arbete och posering inför publik. 

22 feb. 2011

Sommaren verkar bli enorm - när engagemangskalendern tar form


RUBENS veterankarusell på kajen i Västervik under Skärgårdsfestivalen 2010
I år planerar vi att komma igen och ta revansch på förra årets regnväder.


Idag har vi fått klart följande engagemang inför sommaren. Med ytterligare några tillställningar så är det fullt och vi hoppas att ytterligare två intressanta events blir klara inom kort. Inte blir det någe mycke på hemma plan men så är det väl alltid. Ingen är profet i sin egen stad. I Lidköping /Götene arrangemangen finns ingen plats så vi kör vidare till,

KULTUREN i Lund, den 14 Maj, Barnens dag med karusellen.
Vi har tidigare gästat Kulturen vid något tillfälle och den är synnerligen väl matchad till den omgivningen 


Veteran karusellen är alltid ett högt uppskattat inslag där den medverkar




Pingst 11-13 Juni,  är det Greasted i Danmark. Vi har nu klart att vi kommer att medverka med Munktells och Case självgående lokomobiler.


RUBENS  Case väntas göra sin debut  under vår flagg i Danmark
under pingst.


 Därtill kommer vi att ta med Träullshyveln och lite annat som kan får plats på transporten ner. Vi hoppas att Träullshyveln blir driven av Zachows lilla Marshall men det är ännu bara planering. Zachows är då Kullabygdens Lanbruksmuseum. Vi har lite problem med höjden på det lasset men det undersöks nu av arrangören och vi hoppas att det kan lösas. 

Munktells Lokomobil är bokad till Greastead för första gången.

    
Den 11 September är det Allmoge marknad i Jönköping. Detta årliga evenemang med mycket spektakulära inslag. Som vanligt planerar vi Karusellen, och bokat är nu även Lokomobil och träullshyveln.Varmluftmaskin brukar vara ett välkommet inslag där nere och den kommer med igen. Kanske att det kommer att bli ett snäpp högre ambitionsnivå med ytterligare ett fordonslass men det är ännu ngt osäkert.

Tidigare har vi karusellen bokad för, Skärgårdsfestivalen i Västervik 18-20 Juli och en inbjudan till Grönköping (Örebro) i höst på skördemarknad. Nu ser vi fram emot en vårsesong som ger oss arbetsro för förberedelserna.

Komplett lista på engagemang kommer att finnas på vår  engagemangsförteckning http://rubens.se/index_se.html

21 feb. 2011

En Stafsjö maskin i Vitsand - till lokomobil vi fann

Expansion kräver uppoffringar
Under 1970 talet var Ruben Blom mycket aktiv i sin samlargärning. Erövringarna var många och å andra sidan var uppoffringarna av motsvarande omfattning. Huset från 1794, var i det närmaste orört och för normalt folk obeboligt. Med ett löfte om att det skulle byggas om gick mor med på att lämna det moderna huset på Kinnekulle för att temporärt taga detta ryckle i besittning år 1969. När ett temporärt skede upphör till att vara ett permanent tillstånd kan jag inte svara på men det skulle dröja till 1991 innan arbetet påbörjades med renoveringen. Inte på grund av Fars overksamhet utan snarare tvärtom. Hans engagemang på samlarfronten och i viss mån verkstaden tog all kraft och inte förrän han lämnat över ansvaret för verksamheterna till pojkarna orkade han planera och engagera sig i en total renovering av bostaden. Detta var inte så mycket en uppoffring för Far men för vår kära Mor kom det till att bli ett kärleksbevis som få av dagens kvinnor skulle klara.
En bra summering gjorde redaktören för Volvo BM nytt (Irma Söderberg?) en gång när hon konstaterade att visst kommer Ruben att renovera huset som han tänkt och lovat för 12 år sedan men det har bara råkat komma några lokomobiler emellan. (Det blev ytterligare 13 år innan de kunde flytta in)

Ångmaskin i Vitsand och lokomobil i Brattfors
I denna, samlingarnas perspektiv, mycket expansiva period lokaliserades bland annat en lokomobil uppe i Brattfors,Värmland. ( http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.se/2012/12/lokomobil-varmland-brattforsdigerberget.html  ) På samma expedition kom vi även att lokalisera en liten ångmaskin liggande i leran under ett vagnslider uppe i Vitsand. Denna maskin kom senare i att identifieras som en lokomobil ångmaskin, eller i alla fall som en möjlig sådan. 

Liggande Stafsjö maskin som möjligen härstammar från en Lokomobil. Modellen
har några säregna drag som gör den synnerligen misstänkt för ändamålet.

Ritning visar lokomobil
Efter att vi hade fått hem den lilla trevliga ångmaskinen var den föremål för en genomgående renovering och först därefter kom vi fram till att den var en möjlig maskin från en gammal Stafsjö lokomobil. Från den tidigare ångmaskinen med droppstativ och kontakterna med Curt Lindström på Stavsjö Bruk hade vi lärt om lokomobilerna i vertikalt utförande. Men i den erhållna katalogen från 1882 finns inget om dessa horisontella modeller så vi kände inte till dem. Men vid lokaliseringen av en ritning från mitten på 1880 talet framgår tydligt att just denna modell av ångmaskin var förekommande som lokomobilmaskin. Och visst det var enkelt att acceptera men det kändes fattigt att inte resten fanns kvar. En Stafsjö lokomobil hade varit just en pärla att ställa till samlingarna men inte denna gång. Att det kunde finnas ståendes någonstans det var inte uteslutet och även om hoppet att finna någon tunnades ut med åren så fick det nytt liv för bara några årsedan. Mer om den fantastiska storyn i ett annat kommande inlägg.

Stafsjö ångmaskinen från Vitsand i Värmland. När vi fann den var den halvt
begravd i sandig lera under ett vagnslider. Tyvärr lokaliserades aldrig
regulatorn varför maskinen i den meningen är okomplett.




Ritningsvy på Stafsjö lokomobil med ångmaskin av den typ vi hittade
 i Vitsand. Denna ritning är från mitten av 1880 talet och visar tydligt att
denna typ av ångmaskin var  monterad som lokomobilmaskin.
  
 



20 feb. 2011

Stafsjö med drop stativ - vållar far i kiv

STAFSJÖ BRUK
Ångmaskin
med droppstativ

Skylt till Stafsjöångmaskinen från Skyllbergs bruk.
 Stationära ångmaskiner blev ett naturligt samlar objekt för far när han väl hade gett sig in på banan. På 1960 talet då fanns det gått om stationära maskiner ute i bygderna. Både stora och små. Denna underbara lilla Stafsjö maskin köptes omkring 1972-4 tror jag utan att kollat upp närmare, av en antikhandlare i Närke som vi minns som Karl-Erik i Hallsberg

Stafsjö ångmaskin från 1880 talet köpt begagnad strax före
 förra sekelskiftet från Skyllbergs bruk, till en liten
snickarverkstad i trakten kring Åsbro.
 Men maskin hade vi varit i kontakt med redan tidigare när den stod i ett snickeri vad jag skulle vilja benämna som Åsbro. Den gamle mannen kanske 80 vid den tiden berättade om hur han hade som liten 6 åring varit med att hämta den då hans far köpte denna begagnad på Skyllbergs Bruk. Detta minne av den gamle mannen och hans minnesberättelse fängslade mig då så pass att jag har det på näthinnan, och jag minns än hur han lade handen på maskinen och vidrörde den som något skört och ömtåligt. Han berättade vidare att han bad om att få följa med denna tidiga morron och det skulle gå då om han lovade att gå hela vägen tillbaka för hästen hade nog med att dra ångmaskinen menade hans far. Sträckan har jag inget klart minne av men kanske rörde det sig om någon halvmil eller kanske det dubbla. Han berättade vidare och log vid åminnelsen om att han gick och gick och för att det skulle gå lite lättare höll han sig i "hôlka stången" bakom ekipaget. Han erinrade sig att han fuskade lite genom att ibland häng upp rumpan på stången lite när far inte såg. Och så i utförsluten gick det ju an förstås. Hôlka stången är den mitten stolpen på hästavagnen som håller ihop fram och bakvagn. Det var möjligt att på den ändra axelavståndet genom att flytta fram bakaxeln och så var nog fallet nu med en ångmaskin på vagnen. Hôlkastången blev ju därmed extra lång baktill och en given plats för åksugna ungar.
Smörjapparat och cylinderlubrikator till Stafsjö ångmaskinen.

Det blev ingen affär den gången vi var där men far nämnde det till denne antikhandlaren och undrade om han kunde hjälpa far att få loss den? Vi hörde inget från honom förrän en annan mer lojal antikhandlare i samma trakt, oftast kallad "Kumlis",  informerade far om att Karl-Erik annonserade ut en Ångmaskin i tidningen.
Far for dit med ett par ganmla pistoler som Karl-Erik visat intresse för och fick på så vis till en affär på ångmaskin. Det var sista kontakten som far hade med honom vars illojalitet kostade honom fars förtroende. Minns även att den gamle mannen visade oss en gammal snusdosa i silver tror jag det var, med en kalender inarbetad på locket och även den hade Karl-Erik förvärvat av mannen, vilket far muttrade lite om. Tror inte far var intresserad av snusdosan just men efter att Karl-Erik behandlat far så nedrigt, där han köpt ångmaskin far tipsade honom och inget tänkte säga, så missunnade han honom den dosan och förtjänsten som han skulle göra. 



Katalogbilder på Ångmaskinen i stationärt utförande och som lokomobil
 Maskinen är inte unik men väl tämligen ovanlig och jag tror inte vi har varit i kontakt med mer är möjligen ytterligare en utöver de två vi har. De är avbildade i Stafsjös katalog från 1880 talen och tillverkades redan på 1870 talet tror jag. Tillverkningsnummer och exakt årtal känner vi inte men en rar maskin är det.

19 feb. 2011

Lördagens verkstadsrapport

Bit för bit går inte fort, men lite blir det gjort.  
Det är en bra underrubrik till verkstadsrapporten. Framför oss ligger Unos arbete med att rengöra lokomobilpannan och alla ser inspiration och stor lust inför uppgiften förstår vi. Cylinderoljan är inte torkbar med trasa utan här är det mekanisk bearbetning med skrapa och skavstål som gäller. Slutligen borste och naturligtvis lite tvätt.


En sektion av pannan just under vevaxelns lagerställning. Utan att ha plockat
isär maskinen är det  nästan omöjligt att hålla rent här. Hetvattentvätten är
nog lösningen men det går ju inte så här års.

Fredagens fina väder möjliggjorde en mindre omflyttning under eftermiddagen. Unos lokomobilpanna till hans Advance Rumley flyttades in i verkstaden. Den kommer nu att bli föremål för rengöring in och utvändigt.
Sostkåpet måste åtgärdas då där är div tunna partier. Men först handlar det om att skava undan all skit som byggt på under årens lopp.


Så ser  en lokomobil ut inpå bara pannan. Vresvik klädde ju  lite vanvördigt av
hönan Agda och naknare än så här lär inte denna skapelse heller bli. Tro mig
 eller ej men det finns stort mått av inspiration även i denna Unos ballad.


Mer mos, men snart skall nitraderna vid domen rengöras och åtnjutas.



HUBER får nya transportringar.
Huber projektet har inneburit att vi rullat upp nya transportringar av ubalk och gjort fästen för att kunna spänna fast dem ordentligt. Än återstår endel arbeten men under eftermiddagen fick jag hjälp med att nita på konsollerna för att spänna upp dem. Vår erfarenhet är att det är väldigt svårt att göra detta smäckert och starkt på samma gång. Om det skall hålla vill det till grova bitar och det kan vi inte ha på denna klenbygda traktor varför man undrar om detta kommer att hålla?
Att svetsa på bandjärn på hjulen som någon härom dagen föreslog, låter sig inte göraspå denna traktor anno 1917, Gud det förbjude. Inte tror vi att det skulle heller för det manglar och bryter hela tiden så svetsarna de arbetar sig loss. Sådant har vi sett endel av, senast i Målilla där Kristers ringar på Munktells typ 30 arbetade sig loss trots, det lilla han hörde. Nä det måste kunna röra sig lite, för belastningen på ringarna den flyter med när traktorns vikt förflyttar sig i ringen. "Ovalen" rullar med traktorn hela tiden.  


Här har vi nitat på fästen för att kunna spänna upp ringarna efter hand
De manglar sig på nabbarna och ändrar form och längd efter ett tag, genom
belastningen från traktorns vikt. Osäker om detta skall hålla men det
kommer ju till låsblecken inuti balkarna som skall hålla ihop ändarna.


18 feb. 2011

Piratdel i IHC forts.

På gårdagskvällens frågeställning  angående Gustav Jonssons Auto & Mek Verkstad, Sthlm har vi redan ett bra svar. Det är via Järnvägshistoriskt forum http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=73563  som vi får hjälp. Signaturen  "Nerdboy"  informerar oss
 
"Aktiebolaget Gust. Jonssons Auto- & Mek. Verkstad" var 1943-1965 namnet på ett bolag som därefter hette "Hans von Kantzow Aktiebolag". Bolaget vekar senare ha varit aktivt i färgbranschen.

Intressant va,  här har det skett en omfattande renovering av traktorn så sent som under efterkrigstiden och det trots att den  var så nerkörd och sliten. Omkring denna tid så hamnade den i Lauérns ägo och senast 1952 förpassades till den backa kant ute i det fria på Wärmagården, där den kom att stå under närmare 30 år. Där stog den tillsammans med Bofors, Avance Huber och Moguler 2 st bla.

Tack Bengt Laurén för att du förpassade dem till Wärmagården och inte till skroten 1952, och tack Nerdboy för informationen om företaget.

Piratdel i 1920 års IHC med allvarligt fel


Stämpeln från Gustav Jonssons Mek.V Stockholm  avtecknar sig
på denna pirat del till Juniorens växellåda.


Några av våra enheter har lämnats ut på långtidslån till Kullabygdens Lantbruksmuseum i Nyhamnsläge. En av dessa klenoder är International 8-16 Junior som Fredrik Zachow och hans gäng kommer att renovera.
Under demonteringen fann man att där var trasigt i växellådan och vid närmare koll så finner man att ett av hjulen i lådan är stämplat Gustav Jonssons Mek.V Sthlm?  Ingen kan man lita på nu för tiden,  IH grejorna skall vara tillverkade i USA, eller är det en verkstad i ett Stockholm i USA?
Nä det är nog bara att det har reparerats förut och då fått hjälp av denna firma? Men är det någon som vet  något om denna verkstad.

Felet är upptäckt,  sprickor i navet här. Vad  är det att göra åt detta tro.  
Denna traktor är en av dessa som vi köpte från Bengt Lauren i Fullösa. Tidigare har vi omnämnt Hubern från detta sammanhang. Denna traktor har tidigare varit använd på Hålltorps egendom Vinninga, mellan Götene och Lidköping. Den är i ett bedrövligt skick men med mycket arbete och viss komplettering av delar så tror jag att den kommer att bli riktigt bra, framledes. En på nyttfödelse och kanske den förstas av Lauréns traktorer som kommer till liv igen.
International Junior 8-16, var ju efterföljaren till Mogul och Titan, och föregångaren till Deering 15-30 och sedan även 10-20 kan man säga. Den tillverkades 1917 till 1922 och detta exemplaret är daterad 1920 tror jag. Jämnför även några tidigare inlägg om IHC junior på bloggen här,
http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.com/2010/11/gammal-bild.html,
http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.com/2010/12/en-gammel-junior.html

17 feb. 2011

UPPROP för Krimo och Champion

I vårt allra första meddelande / inlägg efterlyste jag hjälp med information om Champion och Krimo motorer se http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.com/2010/11/bloggen-en-dialog.html
Några reaktioner har vi fått som jag är mycket tacksam för. Andra har lovat men inget har hänt ännu och med kopior från KB har vi börjat sortera upp faktan och inläsningar ytterst försiktigt.
Det är ju då Champion skyltade motorer vi vill ha information om, liksom Krimo motorer. Det är inte bara Krimo motorer som har Champion skylt utan vi har lokaliserat några andra och Champion katalogerna ger en fingervisning om vad som är att finna eventuellt..

Ok, visst är detta mycket Krimo då Champion lär ha sålt Krimo sedan 1914. Tillverkningen av Krimo motorer har ju naturligtvis varit underställd löpande en utveckling, varför vi i förlängningen kanske behöver ha hjälp med vilket utförande motorerna har. Saker som vilket typ av av insprutningspump, vilken regulator, ingjuten spolkanal eller som bilderna visar, en spolkanal med lock över osv att ställa till ett visst tillverkningsnummer. en annan fråga är, när kom den kylda toppen och andra olikheter.
Tillsammans kan vi kanske finna de svar som ni söker men det krävs en sammanställning till analys.

De första frågorna vi söker svar på är dock,
- Om Champion sålda motorer har unik numerserie, skild från den numerserie Krimo hade 
- Tillverknings år för Champion respektive Krimo motorer är ett delmål att kunna få fram.

Därför är vi mycket intresserade av att få kontakt med Champion numrerade motorer av vilket slag det vara må. Vi vet att det finns Beijer, Krimo och Regulax motorer försålda genom maskinfirman Champion.
En Beijermotor med nummer 177 och en av de två Regulax har #1010.  Kända Krimo motorer sålda under  Champion skylt är 12 st med med ett spann från 515- 718 hittils. Det är för få och kanske vi vet för lite för att kunna dra några slutsatser, varför vi vädjar om er hjälp.

Om det  möjligen är någon av er där ute i stugorna som har satt sig in i detta och vet  är ni ombedda att kontakta oss för vidare diskussion .

Således MER INFORMATION Tack.


Tore Blom
telefon 0511 50525
info@rubens.se

RUBENS Maskinhistoriska Samlingar
Rubens
533 91  GÖTENE
Ovan en illustration av Krimo motor med frislagsregulator på en hylla.
 
Champion #578 är exact som illustrationen ovan. Ett utförande som är det gängse
 för motorer tillverkare av Beijers Krimo och Målilla vid tiden fram till 1915-16



Champion Motor #515 som här är under renovering ser ut såsom anges i
patent 40020 från November 1914
 

16 feb. 2011

Ny verkstadsrapport är nu gjord - Varså god

Idag fick vi ett mail från en av våra suporters och samlarkollega och i det sammanhanget också en vän. Han klargör att det nu är dags för ytterligare en verkstads rapport och jag läser det som att han kräver en sådan. Det gör vi så gärna.
Vi börjar med Casen som har flyttats något för att även det högra bakhjulet skulle kunna komma av. Det måste liksom det vänstra av från axeln inför den kommande provtryckningen av ångpannan. Det är samtidigt då ett fint tillfälle för lite rengöring och triggad från den tidigare (vänstra sidan) så ger jag mig på all skiten  med stor iver. Nu hade jag dock fått lite bannor för att det luktade för mycket vid förra rengöringen igenom att jag faktiskt tog till bensin. Alla lokaler gjorde det, stank bensin dagen efter, så och även undertecknad varvid inbjudan till frugans matbord nästan avbokades eller att mat kunde inmundigas först efter personlig sanering. Därmed kommer den behandlingen nog att komma, men anstå till en dag när det går att öppna ut. Inte när det är 10 minus. Det betyder att processen tillsvidare mest består av tusennålar verktyget och fetlösnings besprutning med olika icke luktande medel.


Case 9 hp under rengöring.  Har lagt fram en luft renare som syns på pallen så en
av mina vänner blir lite uppmuntrad.
 
 Hubern har fått lite av detta småplock som inte riktigt syns men nu tror jag att såväl insugningsrör och utblås är på plats som vi kan ha det. Skruv, fästen och klämmor är där och man skulle kunna tänka sig att måla på. Måla skall vi nog också göra klart inom kort men innan vi monterar på skärmar och penslar på det gröna så är det tänkt att vi skulle få på transportringarna på hjulen.  

En till bild på Hubern nu med rör för insug och avgas på plats
Någon ljuddämpare  har ännu inte blivit till men det kommer nog.
Vi skall köra lite först  så vi hör vad det är som behöver dämpas.
 Det är ena riktiga "potätesättare"  till nabbar på denna maskin.  Helt omöjliga att ha applicerade på bakhjulen om transportringar inte samtidigt är monterade. Dessa koniska dubbar är ena riktiga "killers" för såväl målade golv som grus eller asfaltsgård. Och de transportringar som vi en gång arbetade fram har vi förstått är oanvändbara. Nu är vi i färd med att göra andra av ubalk. Klen ubalk men som kan träs utanpå dubbarna

Vår elektricifierade ringbockmaskin. Emellan valsarna syns
den klena balken som utan svårighet lät sig bockas till en
transportring för Huber traktorn.
Att bocka u balk hade vi ingen erfarenhet av, men mycke farhågor om hur svårt det var. Att stå och veva ringbockningsmaskinen varv efter varv har vi ledsnat på så nu motoriserade vi maskineriet innan vi ens försökte. Efter diverse turer så var vi igång lagom till middag och den allmänna förskingringen som då inträder vid matdags. Sedan vart det inget mer i denna dag utan imorgon skall vi se om vi kan rulla till en ring som kan duga.

13 feb. 2011

Vattenhjul orsakar Trafikstopp

Ett av de mer udda bevarande företagen vi har genomfört var omhändertagandet av vattenhjulet på Traneberg. Traneberg är en gård ute på Kållandsö och den är omgärdad av invallingar så att vänern inte skall dränka markerna. Historiken om invallningsföretagen kan jag inte men hjulet är ett omvänt vattenhjul eller rättare sagt ett pumphjul. I detta fall byggdes ett pumphus i ändan av hududkanalen för att pumpa upp vattnet i Vänern. En nivåskillnad på ungefär en meter eller något däröver t.o.m. Pumphjulet skovlade vattnet mot en particiell träbädd så att skovelhjulets paddlar lyfter upp vattnet över brädden på träbädden för att sedan rinna ut i Vänern. Hjulet drevs ursprungligen av en lokomobil och vi fann delar av en 16 hk Munktells lokomobil i lokalen.


Här har endel av det förfallna pumphuset reserats så att hjulet  i sin
vagga och lyft blir synligt. Hjulet var monterat i en gaffel som var ledad
 i en ända och höj och sänkbar i den ända som hjulet var monterat.  

Pumphjulet som kunde höjas och sänkas till optimal kapacitet beroende på nivån i kanalen kunde däremellan höjas så att det hängde fritt från vattlet och därmed höll det sig helt torrt och fritt från röta. Hela pumphjulet  och vidhörande arrangemang inneslöts i pumphuset varför det var endel arbete att riva kring hjulet så att det kunde komma loss.
Detta praktfullla pumphjul lär varit byggt på Lidköpings Mekaniska under förra seklets första år. Enligt uppgift var det använt senast under 1950 talet då en stor översvämmning skall ha drabbat området. Det ersattes då med ett modernare motordrivet pumphus i andra ändan av dräneringskanalen men blev kvar i orört skick tills pumphuset gav upp i brist på underhåll. Vi var då ombedda att ta hand om hjulet från några ortsbor som värnade om det, då de förstod att pumphusets räddning inte stod att finna. Det var allt synd för att idag hade det nog funnits medel att ta fram för renovering av hela etablissementet, vilket torde varit ett tämligen unikt byggnadsminne.

De båda stolparna på vardera sidan av pumphjulet utgjorde lyftställningen
som hjulets fästen höjdes eller sänktes genom.  
När väl pumphuset hade besegrats och var helt raserats kunde vi frigöra hjulet och rulla det upp ur gropen. Med kedjetalja rullades det upp på den egna periferien och det gick smidigt då det genom den stora diametern var relativt okännslig för ojämnheterna i marken. Väl uppe på torrare marker monteras det i en specialbyggd vagn som faktiskt var ett rent kitt vilket monterades kring hjulet. Genom att hjulet var hela 5 meter i Diameter tillät det ingen större markfrigång utan det var bara ca 5-10 cm från marken. 


Här är hela hjulet frilagt och pumphusets rester ligger utspridda efter raseringen.
Nu återstår att talja upp hjulet till torrare marker där vagnen kan monteras.
 Transporten till Götene blev en lyckad resa med mycket folk och uppmärksamhet av press. Genom ett fatalt mätfel av höjden till trafikskyltarna på bron över Lidan framstod det som risk för att vi inte skulle kunna komma under. Detta snappades upp och löpet löd VATTENHJUL orsakar TRAFIKSTOPP?.
Som dragare hade vi valt Munktells lokomobilen vilken kördes ut under Fredagen innan. Någon gång före 6 på morron var vi iväg och vid Ullersund där vi passerar bron till Kålland möter vi de första nyfikna. Sedan var det en jämn ström av intresserade hela vägen till Götene. Vid passering av Lidköping utmed ringleden var det stundomtals knôkat av folk. Det var riktig stämning tack vare ett misstag med mätningen som gav rubriker.

Så såg ekipaget ut när vi rullade i 6 km per timma utmed väg 44 från Lidköping
till Götene. Längst bak vatten kärran som försåg lokomobilen ved vatten.


10 feb. 2011

BM-godis

Så har vi laddat upp med mer skruv inför vårens renoverings avslutningar.
Olika dimensioner enligt sortiment nyckelvidd 21 eller 18. M8 eller 5/16
Beställningsnummer finns på nedanstående länk
Priset är som tidigare 35:-/styck dito alubrickor eloxerade 8:-/st
Dom säger på TV, är det inte Elgiganten "det är dumt att betala för mycket"
Dom har nog ingen skruv, men det har vi
kolla på


9 feb. 2011

Hubern och engagemang

HUBER Projektet 
Huber projektet framskrider i försiktig takt och tillverkningen av insugningsrör och kylarledning är nu i det närmaste klart. Att få till det som det var orginal låter sig inte göra då orginal liknande luft renare inte finns att få. Utan nu gäller det att få till någonting så att det ser tidsmässigt ut, och det är ibland tidskrävande.  Detta slöjdande är underställt ständig revision allt eftersom arbetet fortskrider så göra och göra om är regel men det är en lek som går ut på att tillfredställa en längtan och skapa ett önskat resultat. Att få det färdigt är trots allt en bieffekt enär det är just arbetet i sig som är det roliga. Ur Rubens katekes, kan vi hämta en av vår farfars lärdommar nämligen att, " alla kan se hur väl det är gjort, men ingen kan se hur lång tid det har tagit". Jag är säker på att det är visdomsord som han inte hittat på själv utan som han lärt sig i sin tur av "morbror Holmblad" eller någon annan av hans läromästare.
"Morbror Holmblad" var släktens första verifierade tekniker och innovatör, verksam under senare delen av 1800 talet. Dessa gener som fick hans stjärna att lysa, härrör sig från längre tillbaka och kan ses blomma ut i en mängd olika alster bland efterkommande generationer.    



Den vy som gällt de senaste dagarna under konstruktionen
av insuget och kylvatten ledning till motorn. På bilden kan vi
även se embriot till  avgasledningen som har en tendens att
komma i konflikt med fläktremmen. 
  Avgasröret skall neråt under ramen för att inte korsa fläktremmen och vi avser att försöka få till en ljuddämpare undertill. Raka rör är inte så spännande längre när man har kommit över de 50 så någon form av improviserad dämpare får vi försöka få till. I det arbetet kommer jag att snegla på traktorer som Mogulen och liknande Flinta modeller. Kylet kommer att bli det sista stora gesellprovet och kanske är det där projektet kommer att stoppa inför den analkande vår/sommarsesong.

Våra engagemang inför 2011
Hubern måste ju inte vara färdig utan det finns andra viktigare projekt med tidsplan såsom Casen och lite andra "steamers" vilka vi har engagemng som väntar på att bli bokade. Ett engagemang är nu så gott som klart den 14 Maj med karusellen på Kulturen i Lund. Sedan har vi engagemang som Greasted i DK och Västervik, Målilla, Allmoge i Jönköping, och några till som nu är i färd med att alla sys ihop. Klart är att bokningarna kommer tidigare för varje år och många för tidigt, redan innan vi vet att vi har möjlighet att ta engagemang. Vi klagar inte, vi njuter och låter oss stressas en aning då engagemang är det samma som motprestation och det är inget som kommer av sig själv.






6 feb. 2011

Telefonerande vän, sökte den - en defintion per konstruktion

Intressant är att det är så få som höra av sig i hämförelse med antalet besök på bloggen. Men idag ringde det en trevlig man som faschinerades av våra fina "Ångmobiler" som han kallade dem. Han var emellertid i sammanhanget inte direkt insatt i demsamma utan mer generellt faschinerad och imponerad av i sin helhet. Sammankopplingen eller kanske rättare sagt urskiljningen mellan den ena typen och den andra hade han inte klart för sig i någon närmare utsträckning utan svävade på definitionerna. Jag lovade honom att redogöra för detta då han påtalade att det vore värdefullt inför den framtida läsningen och framför allt ville han ha mer reda på de självgående. Ja vår vän i luren använde sig  av det i vår mening något nervärderande uttrycket ångtraktorerna.
Detta skulle vi kunna skriva ytterligare en bok om och här fylla spaltmetrar om vi inte behärskar oss men låt oss börja från början, ja eller ifrån rätt håll i alla fall för när detta började är ganska oklart. Men som ett direkt resultat av järnvägarnas utveckling på 1830-40 talet så utvecklades i alla fall lokomobilerna till ett redskap till tjänst i de agriculturella näringarna. Det var till tröskan, kvarnen och sågen som lokomobilerna främst var en kraftkälla till. Dessa transportabla ångmaskiner, var ju bogserade i stort sett hundra procent. Därav det engelska "Portable Steam Engine"  när så drift från det egna maskineriet började att förekomma så vart de ju Traction Engines, eller som vi då uttryckte de det här Självgående. Lokomobiler är de ju allesamman då det av latinet utgör en transportabel kraftkälla, (locomo bilis eller något sådant) Det betyder inte att alla lokomobiler är att översätta till traction engines. Så när Volvo BM påstår att de tillverkat "traction engines" sedan 1853 är det lika fel som att påstå att Husqvarna tillverkat Mc sedan första dagen man gjorde velocipeder.
Definitionen av lokomobil borde översättarna på Volvo BM ta till sig snarast.

En tydlig bild som visar en Munktells självgående lokomobil, bakifrån.
Man har  på bilden skalat bort  skydd och golv för att tydliggöra
drivlinan och dragverkets konstruktion.




Munktells SK serie omfattade 3 olika storlekar , alla med samma utseende. På
denna bild har höger bakhjul exkluderats för att kunna visa hur differentialen mm
ser ut, vilket annars vore dolt bakom hjulet

De självgående versionerna kan ju spaltas upp ett antal olika former men låt oss här ta de vanligaste
som vi möter. Först är det ju trösklokomobilerna tillverkade för att driva tröskverk såsom en motor.
Från de självgående utvecklades Ångvälten som inte behöver ytterligare beskrivas tänker jag. Ångplogslokomobilerna har vi två varianter på varav de vanligaste var linplöjarna, vilka arbetade genom att de ett par bogserade plogen mellan sig med en påbyggd vinsch. Eller det amerikanska systemet i form av direkt drag, så som den normala traktorn arbetar idag.
Ångbilarna i alla dess former kom ju naturligtvis att utvecklas jämnsides och den ånglastbil vi har här är ju inget annat än en liten lokomobil med drift och bakom liggande lastyta.

De icke självdrivande lokomobilerna är transkortabla lokomobiler.  De är inte
avsedda att  permanent stå stationärt och saknar möjlighet att själva driva
sig framåt till skillnad från de självående lokomobilerna

De icke självdrivande lokomobilerna är ju då de transportabla som har hjul men saknar drivning. De stationära som antingen står utan hjul eller är inmurade mer permanent. Dessa är ju de vanligast förekommande och av de säg 250 lokomobiler som idag finns bevarade i landet så var det ursprungligen inte mer än 6 st som var självgångare. Idag har faunan kraftigt förändrats genom import och de självgående är nog idag ca 20 st. Av dessa finns 11 stycken i Götene i samlingarna vi känner som Rubens Maskinhistoriska Samlingar.








4 feb. 2011

Marshallen i Äskekärr - en Gigant

Samlingarnas största lokomobil är på sitt sätt den Marshall vi köpte i Äskekärrs ångsåg. Maskinen har ett lokalt förflutet hela vägen såvitt vi kan förstå, då den ursprungligen var uppställd på östra sidan av sjön Vristulven åt Böja hållet. Sågen som fanns där och som maskinen betjänade lär ha brunnit ner och maskinen blev såld till Äskekärr. Det har berättats att man monterade ur vevpartiet och körde det över sjön till den västra sidan och vidare genom kronoparken ner till Äskekärr där sågen låg i anslutning till järnvägen. Maskinen hade man satt före tre par hästar men de orkade inte upp med maskinen för Katorpa lia, så det fick vända ekipaget och köra hela den långa vägen över Ek och Leksberg.  Hur mycket längre det blev vet jag inte men säkert dubbla sträckan. inemot 3 mil kan jag tänka. Detta vill jag minnas var utan att ha kollat ca 1918. Väl framme i Äskekärr kom maskinen att bli fast monterad på förugn så inga hjul eller axlar fanns på maskin när vi köpte den i mitten på1970 talet.



Bilde visar hur stor lokomobilen är, och med sina 25 Nhk tillhör den de större
vi kan hitta. En imponerande skapelse är det, som troligen skrotats om Far inte
handlat som han gjorde.
Händelsen var den att vi, min bror och jag, hade kommit upp i den åldern där vi fantiserade om ångmaskiner i Claes Ohlssons kataloger. Far greppade det hela och menade på att det där var inga riktiga ångmaskiner utan jag skall ta med er och se på en riktig lokomobil. Den stod uppmurad  i samma höjd som om den står på hjulen så den tedde sig enorm när vi som 6-8 åringar bekantades med den. Svart och sotig, nerdammad stog den där i maskin rummet. Då trodde nog ingen av oss att vi skulle bärga den om x-antal år.
Maskinen är stor vilket framgår av ovanstående bild och allt för stor för far att köpa och ställa upp i trädgården initialt i sin samlargärning. Nu var ju maskinen inte till salu heller så det var ju så sett inte möjligt men detta är den första lokomobil vi såg.

Med provisoriska axlar och från en annan maskin lånade hjul bärgade vi den trots allt oktober 1977, och här en bild från den dagen. Dessa hjul köptes från en panna i Haninge för den maskinen vi köpte i Simlångsdalen. De lånades i ett antal år innan korrekt hjulunderställ kom på plats. Framaxeln för Simlångsdalens maskin var ju på tok för klen så en annan framaxel med draganordning tillverkades med bästa ambition. Emellertid blev den satsningen överflödig när rätt grejor kunde införskaffas så nu kan man påstå att det fattas en Marshall till ben framvagnen. Någon?


I jämnförelse med orginalhjulen så ser man hur löjligt små hjulen från en 10 nhk
maskin ter sig.Maskinen sedd innifrån maskinhuset genom det hål vi just rullat
ut den genom. Far i rödrutig skjorta och gamle ägaren Jonsson till höger.   

Någon gång på 1980 talet efter vi hade hittat ut internationellt, lokaliserades med hjälp av en bekant i England en motsvarande panna som kunde utgöra donator för korrekta hjul och axlar. Dessa köptes och fraktades till Kristinehamn med båt. Att få fatt på helt rätt vagn till en så ovanlig maskin som denna måste ses som en lyckoträff. Men någon gång skall man ha tur också.



Inne i hallen står denna mastodont till lokomobil. Men Marshallen  från
Äskekärrs ångsåg är det få ser, då den är skymd och står i det  bakre ledet.
 

2 feb. 2011

Verkstadsrapport - Onsdag

Så ser det ut när vi sliter oss från kvällens engagemang. Det är bäst att gå in
och  duscha innan klockan blir för mycket. Bakhjulet placerades på foten av
höglyftaren och bands fast i överändan så det inte tippar. Nu är det flyttbart
men palllyftarn är ju låst tills vidare.

Dagens övningar i museeverkstaden har varit liten. Men det ena av bakhjulen har kommit av så att vi kommer åt ordentligt att rengöra. Nu först utvändigt men också att ge tillträde till handluckorna där nere /baktill. Har  inte öppnat mer än en lucka hittills och så långt ser det bra ut.
Nu har vi nog en kväll till på denna sidan innan vi kan måla pannan. Kanske skulle vi provtrycka först men  jag vill nog rengöra hela pannan och få besiktningsman att göra inre besiktning först. Då är det allt trevligt om det går att komma intill utan att bli som en gris. Grisiga besiktningsmän har aldrig varit till nån glädje.


Här är det normalt ingen som rengör och inte har det så stor betydelse heller
om där är lite "gôra" som vi säger. Ni andre kanske uttrycker det som goja.
Här finns en kväll till minst som syns, med skrapning av ekrar och hjulbana
så räknar vi några till.





Det är allt väldigt kul detta med att skava skit på de gamle maskinerna.
Det blir så fint när det blir rent, skrapat och borstat.
Lite hyfs gör susen


1 feb. 2011

Dagens verkstads rapport

HUBER light 4 - startar!
Så var det äntligen dags att höra Hubern gå igång. Inte så mycket men den gick och den LÄÄT,,,
Startförsöket påbörjades för någon vecka sedan men avbröts för att få fram ett startaggregat så att undertecknad slapp att dra veven i tänkt oändlighet. Här har vi en motor som varit helt isär och inte gått på kanske 70 år, så det förutsågs ett vevande i massor för att få till allt. Efter några dagar av konstruktion av startaggregat så var så dags att prova om den överhuvudtaget ville tända till.



Hubern har startat inte bara en utan två gånger. Startaggregatet gjorde det hela
till en lek och man behöver inte riskera backslag ifrån veven eller att ens bli anfådd.  


Vi börjar med en tesked bensin i varje snapskopp och trycker på knappen till startslav. Ingen reaktion överhuvudtaget efter en 10-15 varv.  Med erfarenhet av bränsle portionen som brukar gå åt till Titanen måste vi göra ett till försök med minst dubbla portionen via snapskopparna. Hinner knappast trycka på knappen förrän han gör ett frustande, det fräser till i förgasarn och motorn är i gång ett par tre varv.
Oj oj, här var det puls i både magnet och motorkörare. Oj vad mycket rök det blev på bara detta lilla. Men det klart att ber var väl olja överallt i motorn som man tömt i under montering och kalldragning under alla år den stått.
Nu över till nästa steg att få den att gå via förgasaren. Den är ju ett annat steg i etagerna till en helt fungerande Huber. Bränslet vi tömmer i rinner ur? Bränsleskålen dras åt, tas dän och packningen byts. Det läcker i alla fall munstycket dras men ingen klarhet infinner sig. Det blir demontering, genomgång och fortbildning. Lite justeringar och framförallt insikt hur detta fungerar gör att nästa försök blir en fullträff.  Ett papper som låg under förgasaren sugs in i detta tvåtumms hål ett, fläärrrp,pppp. Oj oj han var riktigt nödig motorn.
Nu behärskar vi oss och fortsätter med montering av gasreglage och lite annat som skall till innan vi prövar mera. Ser lovande ut. 

BM skruv  
Nästa projekt, denna gång innifrån maskinverkstaden där Jonas svarvar fram mer skruv till BM traktorerna. 
Idag var det dags för 5/16 18 efter att M8 modellerna gjordes i förra veckan. Nu skall de trumlas lite för att få bort alla skarpa kanter och sedan förnicklas i enlighet med orginalet. 



Jonas kollar mått och gängor. Men är ganska
säker på hur han har det och allt är Ok.