30 mars 2013

Fjellström från Västerbotten - Not to be forgotten

Sveriges minsta lokomobilverkstad tillverkade även de minsta lokomobilerna
En spännade upptäckt av lokal lokomobil tillverkning i Norra Västerbotten har visat sig vara omfattande i både tid och rum. Med början omkring 1900 och drygt 20 år framåt rör det sig kanske totalt om upp till 12 st lokomobiler tillverkade av 5 olika entrepenörer.
De är inte i vare sig kvalite eller prestanda jämnförbara med de maskiner  som rent industriellt förfärdigades av företag likt, Munktells, Bolinders, Atlas eller Kristinehamn m.fl. mekaniska verstäder. Dessa maskiner tillverkade i smedjor snarare än verkstäder är i all sin enkelhet just lite geniala, och vid en jämförelse möjligen lite "Åsa-Nisse" utan att för den skull förringa det hela. Trots sin enkelhet, sin ynklighet och avsaknad av mekanisk fulländning förtjänar de att bli ihågkomna och bevarade. Just för vad de är.
 
J.E. Fjellströms första maskin bevarad på lokala byamuseet i Norrlångträsk. Den är tillverkad av vad man skulle kunna säga är Sveriges minsta lokomobil tillverkare. Detta i meningen att Fjellström inte bara tillverkade ett mycket begränsat antal utan också ytterligt små maskiner om högst 2-4 hk. Bilden har vi lånat från Byamuseets hemsida. 

Imponerande, 12 st genom 5
Hela epoken är smått imponerande, och visar prov på stor entrepenörskap som vi inte ser på annat håll. Där tillverkades lokalt små ångmaskiner på bara några få hk, formade för att tillgodose de lokala behov som fanns och som inte kunde lösas med mänsklig eller animal kraft. Hela 5 listade tillverkare i norra Västerbotten, med kanske så många som 12 maskiner, Ja det är vad vår forskning har perputierat hitintills, även om vissa av uppgifterna är att betrakta som både vaga och ovederlagda. Med alla uppgifterna satt under ständig prövning, sker vissa förändringar i våra slutsatser, men en redovisning är att vänta under året.

Med en tillverkning som rankas som den minsta är antalet producerade maskiner inte så nummerärt omfattande men den imponerar på sitt sätt att möta det lokala behovet och hur det löstes. Det är också intressant att se hur många av dessa maskiner som överlevt in i modern tid och blivit bevarade. Man skulle kunna säga att här finns de fysiska minnet kvar medan det teoretiska har i stor omfattning försvunnit. På detaljnivå har det helt försvunnit. Mitt emot vad som oftast är fallet där arkivuppgifter finns men inte verifieras av några fysiska objekt.  

J.E.Fjellström, Stavaträsk ser vi som landets minsta lokomobil tillverkare. Med en verifierad tillverkning av minst 5 st, som förmodligen inte var seriemässig, med ritningsgrundade upplägg utan sannolikt en sporadisk beställningsstyrd produktion, anpassad efter efterfrågan. Det finns de som gjort färre, en av de 5 gjorde bara tre, någon två eller i några fall bara en, men de verkar vara tillverkade för eget behov, inte för kunders räkning. Fjellströms tillverkade samtliga sina lokomobiler i egenskap av producent på beställning för andra. Det finns prov på enstyckstillverkare även på andra håll i landet men det är så vitt vi vet enbart egenbehovstillverkning och inte en försäljningsrelaterad tillverkning.

Nu under hösten och vintern har en av Fjellströms maskiner figurerat i olika sammanhang genom att den annonserades ut och tillgängliggjordes för bevarande i av säljaren icke förutbestämt sammanhang. Inför marknaden prövades intresset och kommers ställdes mot ideallitet. Det är behagligt att se idealliteten gå segrande ur denna kamp
och även om den maskinen hade kunnat platsa på många ställen så anser naturligtvis vi att den kom till det för tillfället bästa stället då den har anslutits till Rubens Maskinhistoriska Samlingar. Fjellströmsmaskinen kommer därmed att komplettera och berika mångfalden i berättelsen om Sveriges lokomobilhistoria som den berättas här. Nedan en bild på denna andra kända Fjellströms lokomobilen och en av de 6 kända exemplaren från de 5 tillverkarna som figurerar i historien om den Västerbottniska lokomobiltillverkningen.  









28 mars 2013

Visst den var dyr - men vilken lektyr




Vintern har varit lam på många sätt. Museeverkstaden har varit tyst och kall och i avsaknd av liv. Att vara egenföretagare kan vara knepigt om man vill vara en stund  i verksamheten och en stund i hobbyn. Det enklaste är att dra ner gardin och försöka glömma att man har 160m2 varmbonad hobbylokal och fortsätta gnaga på de där aluminium bitarna som någon annan betalar för. Det är trots allt leveranserna man lever av.

Därför har verksamheten mest handlat om olika småsaker  och kompletterande föremål, som inköpts den senaste tiden. Bland det mer intressanta vi kommit över alldeles nyligen är en orginal katalog på Avery lokomobilerna. Då den är daterad 1908 är den ännu mer precis i det att vår AVERY 30  är just daterad 1908-9. Så var och den på Gårdstånga, i Skåne liksom den på Stafva, Gotland, under den tid det begav sig.  

Även om vi anser oss veta hur den maskin vi köpt ser ut monterad och körbar, så förtar det inte glädjen  att läsa dessa katalogbilder.

Där finns skillnader, om än bara på detaljnivå mellan maskinerna. Att kunna fördjupa sig i orginal och autencitet i dessa bilder är som att vara upptäcksresande. Att föreställa sig  att man kan ta tag med handen och göra att kliv upp på plattformen längst bak, är en typ av fantasi man hittade och utvecklade som barn redan och den vill jag skall hänga kvar. Även om maskinen står där ute i verkligheten så är katalog versionen av att köra speciell, och bekymmersfri.

Kanske att man måste vara en förlorad drömmare för att kunna hänge sig åt något så otympligt som det vi möter i en Avery. Ingenting ser du när du kör, jo möjligen rakt framåt på den sida ratten är belägen. I övrigt får du som rattare av maskinen helt förlita dig på din partners ögon för den andra sidan. Men så är maskinen inte konstruerad för stadstrafik utan den vida prärien.
 


25 mars 2013

Ett försök till besök - Men ännu inte känt vad som hänt?

Så var det Söndag igen och kallt som alltid denna vinter. Gårdsplanen är fortfarande till stor del täckt med en isskorpa uppbyggd över en period av 4 månader vinter. På några ställen har sol och jordvärme brutit ner isen och den nakna grusplanen ger sig till känna i fläckar. Men där det fortfarande är is kan det vara riktigt halt, så därför sandar vi denna morgon. Inne i verkstaden har vi fejat lite och och gjort oss till, dukat med kaffe och bulle för vi ska få främmande minnsan. Få besökare i samlingarna så här års är lite av en utmaning i sig, både för  oss så som för besökarna. Det är ute temperatur där inne i hallen, med flera timmars fördröjning en sådan här dag. Minus 10 på morron  betyder minst lika kallt ett par, tre timmar därefter även om utetemperaturen då ligger kring noll. Betong golv och några hundra ton ångmaskiner och motorer är garanti mot snabba temperatur växlingar.  
Det är andra gruppresan i år som skall komma på besök och en mager spänning kryper sig på, så som alltid innan de första besökarna rullar in på plan.

Nu är klockan 10:00, som det är sagt. Då ska dom ånga in Sveriges Ångbåtsförening, eller Swedish Steamboat Association, som det heter på den internationella arenan. De har hållit årsmöte i Skara i helgen och   samlades 9.30 för gemensam avfärd de 14 km upp till Götene.  Men de är väl lite sena så vi får väl vänta lite. -Näe, nu har de nog åkt fel de med, missat infarten innan motorvägen så du ska få se att de kommer norr ifrån när de kommer. Bara de inte far ända bort till Brännebrona som så många anndra gjort sedan de gjorde om vägen.
-Nu är klockan över halv elva och inga ångbåtsmedlemmar kommer det. vad är det som är fel eller? Varför hör de inte av sig? Vid den här tiden har vi hunnit att kolla både datum och tider flera st av oss, andra orkar inte hålla ut utan finner sig till ro och låter livet ha sin gång, ZZzzz,....

Nä kommer de inte snart.,,,,? Hur länge ska vi vänta egentligen?
När klockan är närmare 12 har vi gett upp och börjar knapra på kanelbullarna och dricka av kaffet som skulle värma Sveriges ångbåts elit efter en tapper vinter session ute i mellan maskinerna. Nu är det bara en tröst  i uppgivenheten och besvikelsen över ett besök som inte blev.
Nu mer än ett dygn efter har fortfarande ingen hört av sig, kaffet det har vi hällt ut och bullarna vi inte orkat att äta upp har börjat att torka lite i kanterna, men de ska nog gå åt utan att förfaras i någon större omfattning. Vi kan läsa på föreningens hemsida att det vart avstyrt besöket vid RUBENS, och då redan den 21 dvs flera dagar innan. Men VEM har meddelat oss det?
Naturligtvis ingen och inte ser det ut som om det blir någon kommentar eller ännu mindre en ursäkt från ansvarig ledning heller. Så vad som hänt det är fortfarande egentligen okänt?   

Inte var det bättre förr om än tvärt om.
Ångbåtsföreningen kommer vi alltid att komma ihåg för vid förra tillfället för ca 15 årsedan, så kom dom 2 gånger. Ja inte alla men några för när de farit härifrån och kommit fram till Skövde så sakandes 1 man. Då hörde man av sig per telefon och undrade om vi hade sett någon som var kvar här?  Jo mycke riktigt ute i hallen mellan maskinerna finner vi en bekymmerslös entusiast som är helt ovetande att de andra fart iväg, och att han blivit "akterseglad" om uttrycket tillåts. En bil fick återvända de fem milen och plocka upp honom.
Det har vi skrattat åt mycket , men det är svårare att le denna gång.

21 mars 2013

Del 2- Bygger på paraden - Åsljunga blir nr 20 i raden

"Jag har kanske lite information kring den aktuella maskinen och vet mycket väl var maskinen var uppställd."  ,....    "Gunnar Eliasson var min far. "

Så skriver Lars Eliasson bl.a. med anledning av Bloggen.  http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.se/2012/12/asljunga.html

En mail av den kalibern får oss att rycka till och inte känna oss så ensamma hela tiden.  Genast blev maskinen högaktuell och när Lars Eliassons egna skriverier kommer för ögonen så förstår vi att han sitter på besiktningsboken till maskinen som jag nämnde saknades i första inlägget. Men där var ett fel, då maskin numret inte stämde? Nu visade det sig efter kontroll att vi hade en siffra fel med 5789, istället för det rätta 5788. Man undrar hur länge man levt med den villfarelsen? Ca 30-40 år ser det ut som.  En annan sak som jag återupptäckte och vilket även lurade mig ordentligt först var att maskinen har fel cylinderlock. Någonting tycks ha hänt med rätta orginal locket för det är ersatt med ett lock från runt 1903-4 som bär alldeles fel tillverkningsnummer. 

Vad gäller sågens exakta lokalisering så var det i det närmare Emmaljunga än Åsljunga, då den korrekta platsangivelsen var Björstorp, Emmaljunga. Det är utmed Visseltofta vägen. Vårt gamla Projektnamn "Åsljungamaskin" är ju inte rättvisande för det geografiska läget, utan uppkom av sig själv när vi skulle oss emellan då på den tiden deffiniera maskinen från andra. Att det blev Åsljunga har troligen sin förklaring i att Br Eliasson var just från Åsljunga. I omgivningen var där ju bla. "Vittsjö maskin", "Kraxeboda", "Moheda maskin" i Bjärnum, liksom "25 hästarn i fabriken", igen  i Bjärnum. 

Som en breddning av den historiska dokumentationen, kan ju vara lämpligt att nämna att de tre första köptes av far, emedan den fjärde inte kom loss förrän Unosson i Reftele plockade dän den i början på 1990 talet. Hjulen till den maskinen hade Varolin i Sandared då redan köpt för att ha på sin kompundlokomobil. Från Reftele kom maskinen sedan till High Chaparall. När hembygdsföreningen i Bjärnum nu på senare år började intressera sig för detta så kunde vi i våra kontakter med Jonas Lindé visa på hembygdsföreningen var den fanns  Den återköptes till Bjärnum och har nu blivit iordningställd där.

För att komma tillbaka till Munktells lokomobilen nummer 5788, så har vi fått löftet att erhålla pannboka eller besiktningsboken inom kort. Då kan vi kanske se var den eventuellt varit lokaliserad tidigare, före 1937 då bröderna Eliassons far den så kallade "Vångamöllarn" köpte fastigheten. Kanske fanns sågen på platsen före Vångamöllarn kom dit, och lokomobilen även så. Detta reder vi strax ut när pannboken kommer når oss och Lars Eliasson redogjort för sina kunskaper.   

Dagens 2 bilder visar  maskinen under  påbörjad hjulmontering och den nedre  visar maskinen när det var lastat.










16 mars 2013

Underbar bild på Tröskelaget - Men var är det taget?

Ja själv har jag ingen aning förutom den ledtråden att bilden köptes på en loppmarknad vid Torekov eller vid Mäsinge kvarn närmare bestämt. Det ger egentligen ingen mer ledtråd än att det rimligen är en Skåne eller Halländsk vy?  Men mer än så vet vi inte i fråga om tid och plats. Så igen söker och hoppas jag att någon läsare kan ha vetskap om detta tillfälle och lust att informera.



Maskinerna på bilden har vi däremot mer vetskap om, och ger oss inget större bry att reda ut. Innan vi ser närmare på vad där är så ta del av min klagan över att man skrotade alla dessa gamla maskiner.
VARFÖR var det nödvändigt. Varför sparades inte någon av våra kulturvårdande institutioner och myndigheter, var var dess företrädare när jobbet skulle göras? Stor smärta och sorg känner jag när kultureliten rycker på axlarna och ler, säger,   - inget att ha, låt det va, det är ju bara vanligt folk. Dom är ju i arbetskläder, sånt det ger inte min hatt i karrieren någon ytterligare fjäder. 

Lokomobilen är en Munktells självgående lokomobil modell 1908 eller därefter. Den är på 25 hk men det finns ingen möjlighet att säga vilken maskin det är då vi inte känner tillfället eller sammanhanget. Efter ångmaskinen hänger halmpressen och sist så tröskverket. Halmpresser eller Stråpressen, som det ibland stod skrivet ser väldigt fräsch ut och verkar vara nyare än lokomobilen och tröskan. Tröskan är för övrigt en av Munktells verkliga klassiker, ett typ M, ett 3 fots. I detta fallet från tiden före de rundekrade transporthjulen gjorde sitt antågande omkring 1912-13.  Det har kommit regn, det ser vi på vägen som har gott om vattenpölar. Men nu skiner solen och fotografens skugga är med nederst i bild.  Det gör inget för vi älskar att  upptäcka det allesammans, men kan tänka mig att han, fotografen var besviken på fadäsen. I sammanhanget mycket oproffsligt.
Vart maskinen är på väg vet vi ju då inte, lika lite som från vilken gård den kommer. Min gissning är att händelsen sker på höstkanten och att maskinen transporterades till nästa arbetsplats. Det var säkert bistert, slitsamt och helt befriat från tanken att vara ledig en vecka 14 dagar för att fara till Thailand på semester.  
Tänk att det gick att leva ett helt liva ändå? Jag har tillräckligt med fantasi att förstå att kunde gå. Istället bjuder min fantasi att jag vore "ledig" samma tid för att vara med i tröskelagets sysslor,  flytta maskin och jobba den tiden med dom, om det vore så möjligt.





3 mars 2013

Stort pådrag - i Bo-Arnes lag, på Magnus dag




Grönt team lärde om svensk steam
I underbar senvintersol samlades idag Svenska John Deere klubben hos RUBENS. Det var årets första gruppbesök och det föranleddes av att klubben avhöll sitt årsmöte i trakterna under helgen. Vi är inte själva med i JD klubben men Knutsson på Brattefors är naturligtvis en hängiven GRÖN och var nog med största sannolikhet mannen bakom denna uppslutning av JD entusiaster till våra trakter. Annars uppfattades nog klubben  till huvuddelen bestå av riktiga sörlänningar från markerna söder om Götene där dialekten nästan är Danska. I ärlighetens namn så var där nog också endel smålänningar och hallänningar förutom någon västgöte, även om skånskan dominerade luftrummet. Jag  har förstått det så att de samlades på Brattefors för att ta del av Knutssons JD samling för att senare under eftermiddagen avhålla föreningens årsmöte med anslutande middag på Lundsbrunns Golfklubb. Värd för det huset var så klart den outröttliga Anette, också Knutsson och är gift med Magnus. Anette Knutsson som är klubbens ledande figur och motor, ansvarade för middagen och någonstans där kommer RUBENS in i bilden redan på lördagskvällen. Så även om klubbens huvudtema är John Deere och i viss mån GMW, så finns hos dessa män och kvinnor även en mer normal sida eller flera. En av de mer uppskattade sidorna från vårt håll var den inbjudan vi på RUBENS fick, att hålla kvällen föredrag, under ämnet Ångans betydelse i Lantbruket - i historiskt perspektivt. I anslutning till ett bildspel fick vi på så vis möjlighet att berätta och beskriva vår bild av ångmaskinens roll i lantbrukets olika delar under den tid som föregick traktoriseringen.




Så vart det grönt inom en timme
En form av uppvärmning kanske inför det stundande besöket i våra nördiga lokaler dagen efter. Klockan 9.30 var det utannonserade klockslaget men som alltid är de första morronpigga entusiasterna här i god tid innan och så rullar det på i en jämn ström. Vi fann att där var både nya ansikten och en lång rad gamla bekantskaper. Att besöket under dessa kyliga förhållanden sträckte sig till strax efter 12 tog vi som ett bevis på att det var till fylles och att sällskapet fann innehållet intressant.

Tack Vänner , det var stort att börja säsongen med ett sådant besök.

Nedan Fredriksson i full färd med att redogöra för sina strapatser runt i landet in the name of John Deere