Välkommen till Rubens Maskinhistoriska Samlingar: Fanns i ett mörkt rum

Torps Mek. Werkstad, lokomobil 208

Torps Mek Werkstad lokomobil med no 208, är daterad 1894 med gjuten text på cylinder locket. Den har funnits i Rubens samlingar i 40 år, detta år 2013 Den inköptes från Bjärnum, Bröderna Troedssons Möbelfarik, på vägen mot Verum. Året var 1973 och säljare var Arne Troedsson Hammars Gård, Hammarö. På bilden till höger ser vi maskinen den dag den åter kom ut i ljuset en sommardag 1973. Den hade då stått ett antal år i mörker och fukt inne i det igenspikade maskinhuset. Lokomobilen är inte i det det allra finaste skicket men redan då 1973, var årtalet 1894 respektingivande och togs som en klenod till samlingarna. Vi har inte hittat denna maskin i de leverans listor vi har kunskap om men trots det så har vi god en uppfattning om maskinen historia och bakgrund.

Jonas Lindhe, Bjärnums Hembygdsförening, informerar oss om att den kom till Troedssons möbelfabrik någon gång under 1940 talet. Den kom då närmast från Samuel Månssons sågverk i Hillarp, ett par km från Högnarp. Dit kom den vid okänt tillfälle från Hågnarp. Från Nils Anton Nilssons ångsåg, N. Åkarps station.

I Thore Brogårdhs bilddatabas, Osby kommun, finns en ineriörsbild från ångsågen i Hågnarp. Om maskinen levererades ny till sågen i Hågnarp eller om maskinen ens fanns där när bilden togs 1898 vet vi inte då ingen lokomobil kan ses på bilden. Men den är relaterad till sågen som den tidigaste kända lokaliseringen vilket är gott nog.

Interiör från ångsågen i Hågnarp, N. Åkarps sn. år 1898. Mannen t.v. bakom hunden är
sågverksägaren Nils Anton Nilsson (f. 1876 i Hågnarp). Han flyttade senare till Vessigebro i Halland. T.h om honom, vid skottkärran, står smålänningen Svensson, som lär ha varit så pass stark att han kunde lyfta upp till trehundra kilo. Mannen t.v. om sågbordet och stocken är Otto Persson, Aggarp, Hörja sn. (f.1872) och t.h. om honom ser vi västgöten Olsson. Övriga okända.

Inne i maskinhuset stod maskinen utan hjul och bakaxel. Uppmurad

på spånugn enligt normalt förfarande. Dock ser den ut att vara lite
ovanligt placerad till vänster om maskinen istället för bakom, som
normalt var fallet.

En ung Tore Blom, 20 år endast, rullar fram ett av de gjutna bakhjulen medans nestorn Anders Nilsson ser på. Det gäller att ha rullning på hjulet när man väl rest det upp annars får man hålla det i balans hela tiden. I det långa gräset var det jobbigt med första hjulet innan det blev vägat lite. I detta fallet vill jag minnas att det var just ovanligt långt att rulla kanske 30-40 meter? Väl framme var det bara tre kvar.

Nedan två bilder på fars drängar eller pappas pojkar som elaka tungor uttryckte det. Varmt var det att slå ner den murade väggen. Dammet rök från kalkbruket så håret blev stelt som en kvast. Men efter en stund hade man lärt sig taktiken och när de väl blev hål så gick det lättare. Var kanske den lyckligaste tiden i mitt liv.