31 jan. 2015

Att borra en brunn - tog en stunn

Brunnsborrningsmaskiner

 Brunnsborrnings maskin, Linstöt eller vad som de nu ev kallas är ju inte någon direkt vanlig veteran maskin vid våra tillställningar landet runt. Hur många Linstötar det finns kvar runt om i våra bygder är för oss helt okänt men troligen fler än man kanske tänker sig.  En enkel sökning på nätet  ger några få träffar, där vi bla hittar en som  är i bruk på Gotland. Den sista där ute på ön beskrivs den som. En annan har tagits upp som projekt av hembygdsförening eller Bäckaby Lymlar Ramkvilla visar nätträffarna. Ytterligare någon maskin finns bevarad långt uppe i Norrland och Zackows  i Höganäs
En tidig rigg av trä, med Bolinders tändkulemotor som drivkälla

har haft en stående som vi förstått.

Själva har vi vid Rubens ett antal maskiner efter Götene Djupborrningar i Lundsbrunn, vilkas maskinpark vi blev vid som den stod vid en avstädning för bra många årsedan. Det innebar att vi blev vid även den verktygsutrustning som fanns kvar, bestående av borrstänger, låser och mejslar osv.
Sannolikt är det den delen som är den svåraste att finna även om själva borriggen finns stående kvar.

En brunnsborrningsmaskin i promotion format
Ytterligare några borrmaskiner har vi tagit tillvara på och nu senast införlivades en modell av ett aggregat från en lokal borrfirma. Företaget upphörde ju med sin borrverksamhet för säkert mer än 20 år sedan och modellen är tillverkad lokalt.        Far var inkopplad då vid framställandet en gång genom tillverkning av borrstänger och mejslar. Modellverket var sedan med på Axvallsutställningen 1956, liksom några andra utställningar som en ren promotion modell. Under många år var den gömd för omvärlden av okända anledningar men till vår stora tillfredställelse erbjöds den oss efter nyår.  Modellen mäter ca 3 meter högt och ca 1,20 långt. Fullt fungerande så vår ambition är att ta det med till Målilla i höst, eftersom temat för året är modeller. Vi har att fundera ut en lämplig kraftkälla som är i propotion.

När borrade brunnar började förekomma och med dem  brunnsborrningsmaskiner här i Sverige har vi ytterst vag uppfattning om, men genom div information från Diamantbergbolages trycksaker ser det ut som om detta företag började sin verksamhet redan 1880 tal. Annars var det nog först under 1920-30 tal som brunnsborrningsmaskiner började uppträda mer allmänt. Ofta var det riggar av träkonstruktion som förekom då,  för att sedan ersättas alltmer med stålkonstruktioner under 1940-50 talen. Tillverkare ser ut att ha varit Bergmans och Taxnäs, båda lokaliserade till Göteborgsområdet.Det är de vi känner till som tillverkare men troligen fanns det fler, och egentillverkade utrustningar  måste nog funnits initialt på flera håll i Landet. Arbetet med att borra sig ner till normala djup som enligt en tidningsartikel var här på våra bygder 50-60m tog några veckor upp till månader. Har en uppgift om brunsborrningen vid Vinköls Mejeri tog 2 månader att genomföra till ett djup 117 meter. Naturligtvis var allt sådant beroende av vilken mark man hade att borra i och hur djupt  tillräckligt med vatten finns.  Normalt var det tal om 4 tums rör, eller 110mm  vilket var  det minsta för att en djupbrunnspump skulle kunna sänkas ned i det borrade hålet.
Ovan en beskrivande illustration av ett brunnsborrningsverk. Nedan en bild av en rördrivning med borrverket enligt original bildtext. Motor åt verket är i detta fallet en Fordson 30 tals traktor






Här en bild av ett bevarat borrverk i Norrland som omhändertagits av en bekant..   
                    

 

 


9 kommentarer:

  1. Hej!

    Var står den där lilla blå brunnsborrningsmaskin? Vore kul att få spana in den i verkligheten.

    MVH Erik

    SvaraRadera
  2. Den finns här i Götene Vid Rubens. Det går utmärkt att komma hit hän. Hälsn Tore Blom

    SvaraRadera
  3. Vet någon hur de lyckades täta foderrören i berget?

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Nja,.. visst borrar man på samma sätt som alla stenborr arbetar. Med slag och vrid arbetade man sig ner i berget. Må så vara att man drev rören i jord och lera men berg och sten borrade man. Nu är det så att mitt personliga minne är från den tiden när far svarvade alla dessa koniska gängor i stänger , mejslar och låser åt våra lokala Brunnsborrare. Det var Lindqvist i Lundsbrunn (Götene Djupborrningar senare)liksom åt Ingsén och Hansen. (rallybilsförarens far)Det du ser på vad som är märkt fig 3 är väl vad som benämndes, låset som måste suttit överst sedan stången och nederst mejseln. Låset måste då varit med vilken man fick till knacken. Vridningen uppfattar jag som att den kom av sig själv oftast genom wiren sträckte sig. Tror nog pålningsmaskinerna, metoden är äldre än borrverket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för svaret Ruben! Kul att få ta del av din hemsida! Min heter www.malfamartin.se Det som bekymrar mig är vridet! Foderröret drevs genom leran och sedan skulle borret ta vid vid berget. Ett långt foderrör måste ge en hel del friktion så att kraft borde ha behövts för vridet. Kanske rentav för hand? Eller en fiffig anordning som åstadkom vridet typ den amerikanska skruvmejseln. En gänga med superstigning? Det skulle vara intressant att veta hur borrhuvudet såg ut. Knappast en plattmejsel, men en kryssmejsel, vilket jag ser som troligast.
      MVH Martin

      Radera
  7. Jo man ser ibland på foton hur borrarn står där med handen på wiren och som jag förmodar vrider i den. Någon anordning för att vrida har jag aldrig hört om? det var nog så pass spel så att det funkade. Mejseln var som en skruvmejsel eller ett stenborr i vanlig tappning. Utsmidd och tillplattad ved ett skär på. Ska se om jag kan få till en bild i texten ovan, ty här finns inte möjlighet i svarsfältet som jag förstår.

    SvaraRadera
  8. Malfamartin så har jag lagt till några bilder.

    SvaraRadera