Lokomobiler och Träull - För besökarnas skull

Motordagen Järnvägsmuseét Gävle 2011-09-17

Motordagen blev till en strålande tillställning, i solsken och aktivitet. Bredden på motorhistorisk aktivitet var om inte komplett så i alla fall ambitiös med bredd och djup. Spårbundna fordon var det i en massa olika former, kompletterade med traktorer och entrepenadmaskiner. Och grävde gjordes det, sten krossades det och den provisoriska 600 mm banan fraktade grävmassor till tippen. Naturligtvis var där en fin ansamling av veteranbilar och MC.

I andra ändan på området blev RUBENS lokaliserade med våra lokomobiler, träullshyveln och varmluftmaskin. 



Gruppen som studerade och tog del av vårt bidrag på Motordagen
var konstant i antal intill stägningsdax. En ny publik som ställde frågor
och gjorde påståenden som ofta avslöjade att de såg något nytt.

Under hela dagen var det en jämn ström av mäniskor som stannade till en stund, några längre och andra återkomm både en och flera gånger. Vi fick intrycket av att många människor här gjorde sitt första möte med Lokomobiler. man uttryckte sin förvåning över att det fanns sådana maskiner? att de var så tysta och kunde framföras så graciöst. Uppenbarligen en ny publik sådan som vi inte så frekvent möter i Målilla och andra ställen. Meningen var att vi skulle rulla runt på området  med båda maskinerna men intresset för hyvlningen var så stor att den blev i det närmaste lokaliserad till hyvelmotor hela dagen.



Höstens låga sol kastar långa skuggor men än värmer solen. Case
lokomobilen står och glänser här strax innan stängningsdax och leden
av besökare har tunnats ut.


Det var påbjudet ljudliga aktiviteter, med visslingar och brummanden. Motorerna från Calle Svalborg och Yngve Palmqvist hördes när de startades men våra lokomobiler är tysta i sammanhanget. Ångvisslorna de hördes men det måste finnas måtta på sådan lekfullhet, om inte annat för oss som står närmast. Träullshyveln imponerade som vanligt men det slog oss hur träullen har försvunnit ur människors medvetenhet rent generellt. Många, väldigt många, var det som undrade över vad den användes till? Då är det inte yngre mäniskor utan medelålders vilka man tycker skall ha mött detta förpackningsmedel under sin ungdom. Att man frågar vad det kallas är mer begripligt då vi nu befinner oss i en annnan del av landet som har andra namn än det generella som "träull" Det vanligaste alternativet var Krollspint eller Krollsprint men vi hade inte tidigare hört uttryck som "Norrlandstagel"
Att Varmluftmaskinen väcker undran och kräver sin förklaring är självklart. Järnvägsfolk borde veta men publiken var nog mer allmänna samhällsmedborgare än rälsrelaterade. Åtmindstånde av uppmärksamheten  att döma för det är ingen hejd på förklaringsnöden när man kommer dit.

Bengt gillar Varmluftmaskinen. Mycket tillfälle för att prata
och lätt arbete, enligt honom själv. Här fyller Bengt på mer
vatten i tunnan då det vill gå varmt  under en hel dags körning
och då tappar den effekt. Så när "Turbo Emma" trimmar sin
John Ericsson gör han det med vattenslangen.