Köpte en Storebro - Efter år av hopp och tro

 En bild på motorn i Meselefors för ca 15 år sedan. Inte föreställde 

jag mig att det skulle dröja till 2011 innan vi fick bärja den. Under

långa tider trodde vi nog att vi inte skulle få bärga den alls.   

Motorn i Meselefors är nu omhändertagen. I årtioneden har den stått där utmed vägen söder om Vilhelmina. Men nu inte mer. Under hösten kom äntligen det efterlängtade beskedet att att vi kunde komma upp och diskutera affär. Det tog oss nästan en månad till innan vi hade en vakant plats i almenackan så att resan kunde bli av. Men iväg for vi och kom överens gjorde vi. Motorn observerades första gången av Far redan på 1970 talet, när han passerade för att hämta lokomobilen i Tärnaby. Våra propåer under åren har så, tills nu, varit helt avvisade. Men när äpplet är moget så faller det.

   Det gapande hålet i lastbilens kappell sväljer lätt motorn. Med ett par

        balkar och en vinsch går lastningen mjukt och fint, helt utan intermezon.  

Motorn är ju i ett för de flesta uruselt skick men som samlare har man ju den gudagåvan att kunna se bortom rostiga lagergångar och brustet gjutjärn. (Eller kanske det är en förbannelse att inte kunna låta bli när det är så dåligt skick?)  Eller att kunna bortse och blunda från det och focusera på vad det varit och vad det kan bli igen.
Motorn är en av Storebros Bruks öppna "Eureka" och det är ju inte något överflöd på dessa precis. När motorn omhändertogs för var nog uppfattningen att det fanns 4-5 kända men vid närmare kontroll med  några likasinnade var vi snabt uppe i de 10 st. Eureka av denna typen tillverkades av allt att döma i närmare 20 år så det är lite frågande varför det inte finns så många fler. Men vilket som så är det en häftig motor och

Torsten Granats fina motor på besök i Målilla har imponerat.

                                Mäktigt sa de gamle - FETT säget de unge men det är
                                samma sak - Torsten Granats imponerade Storebro.