passar bättre här - eller där, eller,...

Var hör grejorna hemma egentligen?
Är det fritt att skaffa grejor och ställa på hög, eller är det bara vissa som får ta hand om det?
Är det där maskinen har köpts ny, eller där den varit i arbete längst, eller där den är tillverkad, eller har,... osv osv, som har störst rätt till den i ett visst läge? Ja nu menar jag inte juridiskt ekonomiskt osv utan moraliskt rätt att ha och visa och på så sätt berätta historiken som berörs.

Denna frågan är alltid aktuell och något som man konfronteras med emellanåt. Vi upplever att vi möter detta allt oftare vilket gör mig bekymmersam. Som verksam under mycket lång tid och inom så stor sfär som Rubens har varit blir det mer eller mindre omöjligt att inte träffas av dessa argument, som säger att någon annan har mer rätt än vi att ha, äga, köpa eller samla just den maskinen. Visst det kan lätt avfärdas med hänvisning till ren avundsjuka, men det är inte så kul att höra detta istället för ett erkännande. Var inne på detta ämne i en tidigare blogg under året men återkommer då det svider.

Senast i veckan var jag på besök i en gammal industri ort och passade då på att hälsa på i det arbetsmuseum som där skapats. Här har man med mycket kreativitet och med bl.a. regionala ekonomiska medel lyckats skapa en fantastisk anläggning. En verksamhet och en aktivitet som ger resultat. Hurra skulle man kunna säga.
Men detta borde inte förblinda och förminska andras versamhet vilken strävar mot samma mål. Eller har man även där nu kommit så långt att man anser att historien skall berättas av dem, om den skall berättas- andra göre sig inte besvär. Att vi ryckte tillfället och införlivade den hittills helt unika Fotogenmotorn som var tillverkad på nämnda ställe föranledde oss att mottaga kommentaren, "att den skulle inte ni köpt för den passade bättre här!"
Vid ett annat tillfälle konfronterades jag av den tydliga informationen av en tjänsteman (läs kvinna ) på Länsstyrelsen att, "Den lokomobilen borde inte vara vid Rubens utan där, (menandes ett arbetslivsmuseum, Som nu på senare tid är under utveckling" 

Hur menar man? Vilken tanke har man? Och vilka budskap ger det till det arbete som uträttats här vid Rubens. Är inte vårt kulturabete totalt sett också en tillgång även om det inte stämmer med nämda sagesmäns senkomna projekt. Kan man förvänta sig att saker och ting bara skall läggas dem i händerna när det av vederbörande  känns rätt. Saker och ting kan vara ordnade för länge sedan om än under andra argument och mål.

Som fotogenmotorn, den kunde man väl lätt skaffat om man bjudit till. De kände till den före mig och hade kontakt med förra ägaren i åtminstånde ett år innan jag hakade på. Motorn passar bra in i vår samlarbild som ett exempel på en tidig motor tillverkad lokalt jämte flera andra motorhistoriska argument. 

Lokomobilen hade över huvudtaget inte funnits kvar idag, om far inte köpt den i början på 60 talet. Var var Tjänstemännen och arbetslivsmusee intressenterna då? Lokomobilen, köptes ny först till en gård, där den var ett antal år, verkade i nästa sammanhang under ca 40 år, och efter två kortare mellanspel, har den varit hos oss i 50 år under den tid den, räddats och renoverats demonstartionskörts under stor kärlek,

Betyder det arbetet som har gjorts inget bara för att de inte gjort det? Hur vet man att den bild som de vill förmedla, just nu, är det rätta pusslet som vår maskin skall läggas till? De olika segmenten har olika argument för och emot kanske, och kan väga olika, beroende på vem som bär fram dem. Inget är kanske mer legitimt än det andra.

Nä jag söker ödmjukhet och ett erkännande, även om vi inte råkar bygga på samma pussel som bär på vårt historiska arv som de. Med alla andras argumnet skulle INGET kunna vara kvar här. Ty vi har varken tillverkat dem, köpt dem nya eller brukat dom. Vi har bara tagit till vara och bevarat. Vi har värderat dem högre än alla andra i det tillfället det var avgörande.

Så vem har störst rätt ?