28 juli 2012

Att åka lite Lanz, om än ingenstans - Med kärran full för barnens skull






Dagens första publika upplevelse var Lanz turen för familjens främmande barn. Först  hörs ett  skrikande sedan ett klapprande för att följas av rop som jag inte först hör, Mofar, Mofar, Morfar!" sen kommer en, två, tre, nä jag vet inte hur många som i korus av röster  ropar, " kan du köra Lanzen?"   Med morgonens program inscannad i medvetandet var det inte något som direkt fick prioritet. -Nä det får pappa göra själv! svarar jag tjurigt.


Uno var ju på plats så han gav sig på att starta upp och hjälpa igång sällskapet. Mågen får dock själv ratta ekipaget och ta ansvar för de sina. Snabbt och lätt är kärran full och det innan Tändkulan ens är varm.
Med ett par små tryck i bränslespaken och ett knyck i ratten som nu är veven i sidan på traktorn, ger den ifrån sig ett par Buff-Buff,....
Ett nytt försök och, Buff-buff-buff-buff- hörs från verkstaden och de främmande små tystnar förskräckta  medans de inhämtar de vuxnas reaktion. Att sådant oväsen är helt rätt och OK bekräftas av föräldrarnas glada leenden och de hemmastadda barnens nonchalerande av ekot i lokalen. Nya skratt och ett kvitter som i en jämnförelse gör tjattret från skatungarnas bo för en månad sedan till en ren sorgestämmning.  Jag sitter på trappen och dricker förmiddagskaffe när gänget seglar iväg och efter en stund hörs Lanzens välkända smattrande på långt håll österifrån, över vetefältet, bortåt motorvägen. Jag har berikats med Barnbarn som vill åka i morfars Lanz, jag har en måg som tar sig före och ser möjligheten, jag lever, det känns som om jag lyckats,  Sommar, Sommar, Sommar! 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar