Blod är tjockare än vatten

Blod är tjockare än vatten

Hittade detta foto från 1994, och kanske skall jag inte gå det förbi utan att redogöra för hur jag blev vid denna unika traktor. Förstår att det många som som kan berätta liknande historier men det hindrar mig inte att berätta min. Framför allt inte då berättelsen nu är historia och ger mig sådan tillfredställelse. Den representerar spänning i flera skikt och är en triumf in min samlargärning men visst är jag medveten om att den har en baksida, bl.a.för vissa lokala intressen så som det alltid blir. Hur som helst var det en ren och snygg affär så ingen belastning kan läggas på mig.

NOHAB traktor från Trollhättan. Den enda bevarade.

 - Jaså NOHAB´en,  den står där nere bakom matkällaren, men den är inte till salu.

Ägaren som hade påbörjat kvällen står i bara skjortan på fartstubron och pekar ut rikningen där traktorn skall finnas. 
Händelse förloppet är utdraget och omfattar hela 20 år, med början en vårkväll 1974, då vi är iväg Far och Bror och jag själv till en närbelägen ort för att se på en gammal svarv far var intresserad av. Svarven var av den digniteten att den var inte tillräckligt ny för att användas eller gammal för att uppsamlas så intresset avtog i det ögonblick vi såg den. Ägaren till Svarven undrade naturligtvis över vårt samlande och frågade om vi kanske var intresserade av en gammal motorcyckel hans farbror hade haft med sig från USA. Den är en 1907 hävdade han. Hm,.. intresserade kan vi väl alltid vara så det bar iväg till föräldra stället där m-cyckeln skulle finnas. Och mycket riktigt längst upp på rännet till ett hönseri stod en mycket gammal motorcyckel komplett utan motor. Den är på magasin blev svaret och så var det. Nja,.. priset var ju något obekvämt högt tyckte far så det var ingen affär den kvällen. Men kanske ni är intresserade av en gammal traktor då?  Ja titta kan vi ju alltid göra svarar vi och nu har det börjat att skymma ute. Vi kommer fram till gården där traktorn skall finnas och visst får vi titta. Igen visar det sig att  tipset är 100 procent korrekt och ibland hallonbuskar och nässlor trampar vi  oss runt klenoden. Roströd och nedsjunken står den gamle oxen. Att de hade gjort traktorer hade jag tidigare aldrig hört men traktorkunskaperna var betydligt mindre i början på 70 talet

Nåväl inte till salu, bara att tacka för titten och där kunde det ju ha slutat. Och gjorde så med på sätt och vis. Men ändå inte riktigt, då sporadiska kontakter förekom och ägaren var hos oss vid ett par tillfällen. Vid samtliga tillfällen "erbjöd jag mig att köpa den" men han avvisade alltid lika troget som han dåligt dålde sin förtjusning över vår åtrå till hans klenod. Emellertid var han inte helt overksam utan engagerade några traktorgurus lokalt som fick igång den och körde med den lokalt vid några tillfällen. Någon av dessa evenemang lyckades jag inte få uppleva, men i och med detta så bedömnde man ju möjligheten till förvärv vara i avtagande. Hur som helst så lade sig nyhetens behag och traktorn vart igen ståendes på gårdsplanen. Vid en senare kontakt i 1994 frågade jag om det var dags att sälja traktorn till oss nu kanske? Och till min förvåning blir svaret, -att kan det vara, du får komma ner och titta på den. Nu har jag inte sagt något till Far utan åker iväg och får ur mig ett pris. Jag vill ju så gärna ha den. Han ser på mig säger; -Det var ett j...  bra bud må jag säga, men hur det än är så måste jag ju fråga mågen om de vill köpa den, ja de får allt betala det du bjudit för nu har de fått till räckligt av mig, men barnbarna är ju intresserade och blod är ju tjockare än vatten. Du får höra av dig på onsdag. Nu kändes det som om affären började kana mig ur händerna så jag lägger  ytterligare ett bud, ett högre bud för att liksom gjuta fast mitt intresse vid traktorn.  Därmed har jag gjort vad jag kan i den här affären. 

Onsdag kommer och jag kontaktar ägaren och är egentligen inte speciellt hoppfull att mågen verkligen släpper ifrån sig en sådan raritet. Dessbättre möts jag av en harkling i luren och orden -Den är din du kan komma och hämta den!  Saken var klar lastbilen fram plank och balk på och iväg. Väl lastad och klart frågar jag vad mågen hade sagt eftersom han inte nappade utan lät den bli såld. Han ser på mig och säger -Ja vet du vad han sa till mig, jo han sade,  Du svärfar tror du jag är så J... dum, så jag går på att någon har bjudit så mycket för den traktorn, ,,det sa han, så han ska inte ha den.  
Med en traktor som väger 2.8 ton och är 4 meter lång är inte en liten lastbil som lastar 2,4 ton något bra verktyg att köra hem den på. I synnerhet inte när flaket bara är 4 meter och bakaxel mitt under flaket. Sådana förutsättningar ger ordenlitgt baklass med hela fjäderpaketet i bott en så flaket står stum på gummukutsarna. Framvagnen hänger i luften så resan fick ske på bara på småvägar i ca 40 km /tim och E20 beträddes inte mer än kanske 200 meter. Jag skrev Triumf i inledningen och tvekar när jag läser det men visst var det en triumf att komma hem till fader Ruben och ha traktorn på lasset. Huur,.. bar,.. du dig åt för att få loss den? blev hans kommentar.  Blod må vara tjockare än vatten men den gången blev det blodpropp.

Och Motorcykeln då, hur gick det med den?  Jo visst vi köpte den men det är en annan historia.