Vid Kyrkosjön den låg - Vissefjärda ångsåg



Vissefjärda Ångsåg

Tidigt 1970 tal var det hektiskt på lokomobilfronten för Ruben Blom och hans pojkar. En stående annons i ATL, hade efter månader av tysthet kommit att ge många svar. Ett av svaren kom från bröderna Skårin i Vissefjärda som hade en lokomobil i den "gamla sågen" som de uttryckte det. Om den någonsin hette Vissefjärda Ångsåg vet jag inte men det var i alla fall vad det var.

Det måste varit under hösten 1973 som det samtalet mottogs för senare mitt under vintern i Januari 1974, var jag och Far där nere och titta på maskin i stenhuset. Det var en annan grön vinter så som den vi upplevt i år.   Maskinen köptes sedan

Målet för vår resa var egentligen Lokomobilerna på Viss Mosse nere i Skåne så vi tog  vägen över Vissefjärda för att se på bla denna Skårins lokomobil i "gamla sågen".

Detta besök minns jag av olika anledningar mycket väl, och ett av skälen var att jag hade oljud i växellådan på min Ford Anglia 62, (eller var det 64 års modell?) ända från Skara ner till Vissefjärda. Det började som ett litet gnäll emellanåt men tog sig allt mer ton ju längre resan fortskred. Väl framme i Vissefjärda skrek det så det var klart oroande och några tidiga ortsbor vände sig om i förundran över " Hur lät den gamle bil eller? ". Nu var vi oroliga hur detta skulle sluta? Vi som hade tänkt oss långt ner till Skåne. Det var det för tidigt att väcka upp Skårins för att få tillträde till sågverket, så vi fikade lite och far propsade på att jag skulle kolla i bak om jag inte hade någon olja att hälla i lådan. Det tror jag inte men han gav sig inte och varifrån den "puttellen" med olja kom ifrån som han hittade där bak vet jag fortfarande inte? Men i ljuset från en gatlyckta hällde vi i innemot en hel liter motorolja i växellådan via växelspaks hålet inne i bilen.

- Det vart tyst med det samma. Den lättnaden var en fantastisk upplevelse som jag sent kommer att glömma, då det hela syntes kurerat och resan kunde fortsätta.

Men först skulle vi träffa Skårin, vilken av dom vet jag inte men det står i fars anteckningar. Vi fick en nyckel och med en dålig ficklampa trevade vi oss runt i maskinhuset och inspekterade den maskin som var beskriven som en sågverkslokomobil. I ett övergivet maskinrum lagras all bråte som tänkas kan. Särskild förkärlek till att husera gamla tomma oljefat har vi noterat. Dessa är ju svårforcerade där de ligger eller står på ändan. Skitigare än så kan man knappast bli på så kort tid som vid dessa expeditioner.

Tidigare Sågverkslokomobil

Vi hade ju från bärgningen av sågverkslokomobilen i Sunnanå Hamn redan en av den typen men far var oerhört förtjust i dessa maskiner, bla av nostalgiska själ från sin ungdom. Då var det sågen i Halvfara på gränsen till Mariestads kommun som var föremålet för hans uppmärksamhet, och den MSB, ( Munktells inmurningslokomobil av mindre modellen om 65 hk ) som senare skrotades av "SkrotLennart" i Lerdala genom Rune Bigstens försorg, dåvarande dir vid Götene träindustri, nu Götene Hus.  

 

Ruben Blom utvecklade en välfungerande teknik för att bärga maskiner
med anspråkslös utrustning. Domkrafter och brädlappar var grunden
jämte sina pojkar som han kunde basa med  Här fångar i solskenet genom
den uppknackade gluggen i9 maskinhusets vägg. Vissefjärda 1974.



Torps lokomobil no 369 

Visst var det en sågverkslokomobil men till vår stora överraskning var det ingen Munktells maskin så som den tidigare utan en TORPS Mekaniska Verkstad. Det var den första av dennna typen vi hade hittat på från Torps Bruk, och senare har det visat sig att den är fullständigt unik då någon ytterligare ännu ej blivit funnen. Det här blev alltså spännande och även om den hade haft besök av skrottjuvar som plockat lite metaller så var beslutet att förvärva den inte svårt att ta. Jag tror att affären genomfördes på telefon väl hemkomna  senare under veckan, då vi efter besöket i sågen for vidare för att träffa mannen som skulle visa oss maskinerna ute på Viss mossen. Men det är en annan historia som jag hoppas kunna återkomma till. 

(tillägg 12-12-15, Kvittot på maskinen är daterat 9 Juli 74 så äffär vart det inte förrän senare på året).

Sommar jobb

Bärgningen av maskinen kom att ske först under sommaren och som alltid med handkraft, vilket i praktiken var domkrafter, kedjetalja och en massa bräd och plankbitar. Några mm eller om det gick bra cm i taget. Ruben Blom var en mästare i detta och hur omöjligt det än såg ut i en början så var maskin efter maskin utplockade på detta anspråkslösa sätt. Detta till åskådarnas stora och ibland även sin egen förundran.



Att knacka ett hål i betong vägg gick ofta bra, värre var det med 
tegelväggarna. Här är maskinen ute så långt som den kom att bli
under bärgningsarbetet den dagen. Här var det suveränt väl förspänt
med möjlighet att köra intill lastbilen i lagom lasthöjd och allt.  


Vi klarade även denna bärgning på en dag på två man, far och jag även om det blev en relativt lång dag inkl resa. Som lokomobil är den relativt stationär genom avsaknad av både hjul och axlar. Sågverkslokomobilerna är de minst mobila av alla lokomobiltyper, men trots det att beteckna som en lokomobil. Inte heller finns det någon fyrbox utan Eldstaden var till att mura upp i ändan på maskinen.