Att, mor gasar och far bromsar, är vårt gamla svar på hur vi kunde hitta så många lokomobiler. Och sanningen är nog ganska mycke just den. Det var så att mor hade ständiga problem med att far inte höll ögonen på vägen när han körde. Ja, det var mor som hade problemen med det.
Lösningen låg då i att låta henne köra, och på så sätt hålla henne sysselsatt, samtidigt som det gav en viss frihet för far att just "blega runt" och kast långa blickar på eventuella lokomobil tillhåll. Denna dagen skulle bli en av de mest lyckosamma i fars lokomobil karriär.
MALTEBO gård
Hos Malte Hultgren hade han får besked om att Fru Husberg på Maltebo gård hade en lokomobil till salu, och den var Hultgren säljare på. Det var en Marshall, den första Marshallen som far köpte. Och det med stor tveksamhet då vi samlade bara Munktells lokomobiler egentligen. Den är ju urselt ler, i sin konstruktion tyckte far, men i sin iver hittade han det gångbara argumentet, Att det kan vara bra att ha så folk ser hur fina Munktellarna är, och om inte annat så går den väl att byta bort någon gång kanske. Det var ju så svårt att lämna en lokomobil bakom sig.
Det är min uppfattning att mor och far kom från den affären när de nu kör söder ut mot Påryd.
RUNTORP
De passerar Tvärskog, ut på vägen väster ut och far sitter och spanar ut i terrängen som vanligt och när de passerar bron vid Runtorp, kommenderar far, -Stopp,Stopp, stanna här Mor bromsar ner och stannar vid vägkanten varpå far griper handtaget på dörren och kliver ut. -Vad ska du göra säger mor?
-Jag ska köpa en lokomobil, säger far lite spydigt och klappar igen dörren.
Jaha! tänker mor det blir till att vänta igen, sträcker sig efter veckotidningen och ett äpple från korgen i baksätet. Få se nu var har vi korsordet jag håller på med?,...
Far möts utanför dörren av ett taggtrådshänge av den typen som en gång bara är lite provisoriskt, då det är en tidigare in/utfart till träindustrin. Upphängt för ett antal år sedan och nu helt utan bärighet då stolpen som håller reda på tråden bara är stående på marken med några stenar lagda runt för att hålla den något så när på plats. Detta måste vara säkert 5-8 år sedan för innanför taggtråden står redan björkarna ett par meter höga på den gamla infarten. Med tegelbyggnaden för ögonen böjer han undan björktärningarna och tar sig fram till andra sidan buskaget. Lyfter blicken och där står en man och ser på honom lite förundrat undrande vad det handlar om, för han har ju hört inbromsningen, bildörren osv. -Hej jag skulle bara kolla om du kanske hade någon gammal lokomobil att sälja mig, får far ur sig i en hast förklarande sitt tilltag genom buskarna. Joho du,.. det har jaa,.... sägen mannen och pekar på maskinhuset. Det är delvis raserat på gaveln mot vägen minns jag från det att vi plockade ut den, men kommer inte ihåg om det var fönstret som var ur eller om tegelväggen hade rastat. Mannen leder far in i maskinhuset som varit oanvänt i säkert 20 år och nu var, som så ofta en skräp och oljebod. Där inne står det en Munktells 34 hk lokomobil utan hjul, uppmurad på en spånugn, -Den kostar 500.- säger han innan far ens hunnit att fråga och då det passade far precis så, -det blir bra, sa far, och de skakar tass. Skall hämta ett kvitto i bilen säger far vidare och tar ett steg mot vägen, -Nej nej, jag har papper här, säger säljaren och tar upp ett litet bloch ur fickan. Strax öppnar far dörren till bilen och går in och sätter sig, -Då kör vi, säger han till mor och tar upp kartboken. -Va dä inget? säger mor och lägger ifrån sig tidningen och det halvätna äpplet . -Jo, jag köpte lokomobil, svarar far och visar upp kvittot.
Rätt svar,
På kortare tid än mor äter upp ett äpple.
Ovetande om vad som fanns i byggnaden stoppar han fordonet, hoppar över staketet, tar sig igenom buskaget, möter ägaren, ser lokomobilen, köper och betalar på kortare tid än att hon hunnit tugga i sig denna frukt. Nu är tempot uppe. Det skulle bli inte mindre än fem maskiner på denna resan och nästa maskin
är den stationära ångmaskinen i Holmsjö, som var målet för denna södergående rutt. Senare skulle han möta Per O Karlsson, som hade en lokomobil att visa där i närheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar