En helt unik - med bra taktik




Ovan  ser vi "Gamlingen"  i bärgat skick och till höger en
bild på den vackra regulatorn som ersattes med en ny 1875.

 

-Den är från 1874 och den är inte kört med sedan 1926,   säger Adelin när vi står på backen och ser in över bråten som omger den gamle lokomobilen.

 I detta läget var vi nog lite förblindade inför vad vi såg, förblindade av att rädslan för att denna urgamla maskin inte skulle gå att få loss utan vara föremål för spekulation från ägarnas sida. Så var nu inte fallet utan priset blev överenskommet och på stående fot köpte vi lokomobilen i Storfors kvarn. Genom att den är just Gamlingen i sammanhanget har den fått det namnet. Även om den är oidentifierad till tillverkningsnumret så är det  klart att den är en av de 8 hästarna som tillverkades 1873-74. År 1875 var maskinerna omkonstruerade med en ny typ av panna och en modernare regulator som främsta kännetecken. Den kvalificerar sig därigenom som den näst äldsta Munktells lokomobilen vi känner till.

Vid detta tillfälle köpte vi även vår Beijer Kristdala 35 hk tändkulemotor som stod på dambanken i Storkvarn. 






Denna bild på en Munktells lokomobil ur 1876 års katalog är det närmaste vi kan komma i prospektväg. Den har de grundläggande dragen  kvar från tidigare men är försedd med en rad moderniteter som infördes från 1875.  

  



 Lokomobilen i Storkvarn, var resultatet av ett fiskafänge tidigare under dagen.  Metoderna som användes i sökandet efter lokomobiler på 1970-80 talen var enkel och innebar att prata med folk man uppfattade som möjliga tipsare. På vägen ner till Sävsjö där vi skulle se på en maskin som far hade fått tips om via annons passerade vi en äldre man med en hund gåendes på vägkanten.  -Nej, vänta nu ,... den dääär skall jag prata med lite, säger far och bromsar in och backar några meter. Mannen ser lite förvånad ut när far kliver ur bilen och närmar sig honom. Efter de vanliga inledande hälsningsfraserna så berättar far att han skulle fara ner och se på en gammal ångmaskin, en lokomobil, här borta i de här kanterna (vilket  var i och för sig rätt) men hade fart ifrån lappen med namnet på stället han skulle till. Far frågar vidare om han, kan ha en aning om var det kan vara? om han känner till några lokomobiler här på bygden? 

-Nä, det vet jag inga direkt? Om det inte kan vara den (följt av en beskrivning ) jaa, det klart så har vi ju sågen i (ny beskrivning) de hade ju ångmaskin det vet ja, men är den kvar där nu? Men det stod ju om en där i Storkvarn i tidningen och den ångmaskinen de hade där.





Maskineriet på "den fine".  Munktells H10 om 34 hk



De båda drar sig mot bilen och far ber om papper och penna genom den nervevade rutan och inte mindre än fem tips på ångmaskiner fick vi där på vägkanten av denna helt främmande man. Två av dessa var redan kända av oss varav den ena var den vi var på väg att besöka. De båda övriga var tips på maskiner som var borta. Vi for vidare  på vårt ursprungs ärende och såg en Munktells H10 (34 hk) som vi uppfattade som oerhört fint i skick, och fick därigenom tilltalsnamnet "den fine". Då priset som diskuterades var 1500:- så köptes den inte omgående, utan det dagtingades något från båda håll och besöket avslutades kaffe. Det undrades vart vi var på väg härnäst och genom det svar som gavs undrade de om inte dottern kunde lifta med oss in till stan? Nu hade vi inte behövt fara upp till Sävsjö men genom utvecklingen av det hela så fick vi ta en omväg till Storkvarn via stan.

2 lokomobiler vart inköpta på denna dag nr 15 och 16.