31 mars 2011

Med en försiktig start hade nu samlandet fått bra fart.


Om målet för resan ner över Småland var den stationära ångmaskinen i Holmsjö så var det ju ett lämpligt tillfälle att ta upp bekantskapen med Per O Karlsson, i Blåningsmåla Kvarn. Nu förstår jag att vi tangerar gränsen för Blekinge men denna gräns har aldrig känts så viktig, så inte heller nu utan oavsett landskapsgräns benämnes allt Småland.  (Jämför inlägg   http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.com/2011/03/hur-fort-koper-man-en-lokomobil.html      )

Säffle tillverkad Ångmaskin  fråm Holmsjö

Maskinen i Holmsjö var en liten fin compoundmaskin i ett sågverk inne i samhället. Far köpte den maskin och for vidare för att träffa Per O Karlsson. Jag hittar nog inte dit idag men det var trevligt folk kommer jag ihåg från det att vi var där och plocka dän den. Förberedelserna för lastning var oftast en andra fas av tre  som företogs av Far, Hövdingen kallad. oss dvs sönerna som "free labour", och ibland så var det  någon annan med på resorna men vi var ju inte ofta fler än tre enär det var vad som fick plats i bilen.
Holmsjö maskinen kom vi ner till sent på eftermiddagen eller kvällen så vi fick lov att kvarta i säljarens källare. Brorsan och far sov på några arbetsbänkar men jag var minst och hade lyx som fick tillgång till dotterns utrangerade juniorsäng.
Far hade besök av en mus på natten som sprang över magen på honom vilket han var väldigt störd av. Han var annars inte så noga så där men detta pratade han om länge. Maskinen var ju inte så stor men svänghjulet som var delbart på mitten skulle plockas isär och taljas upp or gropen och ut, vilket var opropotionellt mycke arbete till ingen nytta egentligen för det skall vilja mycke till att det någonsin kommer till användning mer. Det lär ju aldrig komma på den maskin igen då det var ett påbyggnads set kan man säga, där svänghjuls axeln var bultat till flänsen på maskinen och i andra ändan vilandes i ett stöddlager. Det ligger fortfarande kvar i blå hallen och jag vet inte hur många gånger vi har flyttat de halvorna och lagret.

Sannolikt var det ett antal intressanta objekt som bevistades med Per O Karlsson den gången. Exakt vad som blev köpt vet jag inte förutom lokomobilen i Nävragöl Såg och Kvarn. Den inhandlades under denna resa och skulle senare samlastas med Holmsjö maskinen och Runtorp lokomobilen.

När vi hade klart i Holmsjö for vi ner för att ta ut Nävragöls maskinen så var det ett mycket styvt jobb som låg framför oss. Sågen låg bortom kvarnen och det var sankert så jag kan inte riktigt förstå varför de lagt sågen där ute i skiten. Det var till att börja med att sätta på hjulen på lokomobilen då den var uppställd även den på sågspånsugn. Sedan var det att "skuva" med domkrafter och eventuellt få tag i något träd för att dra med kättingtalja. Så här hållde vi på och slet för hand under hela tiden omfattande ca 50 lokomobiler och ett antal ångmaskiner och motorer.
Jag nämnde, free labour och genom detta kunde vi klara ut alla dessa affärer med små omkostnader för framtagning. Det är också detta som är det mest signifikativa för uttrycket RUBENS Universitet, då den utbildning genom erfarenhet som vi vann kom att ge oss rutin och fördelar framför andra senare i tiden.
Nävragöls maskinen sjönk på ena sidan så vi fich hänga på tre gubbar på svänghjulet som motvikt menas far och Tage, min bror, pallade under så den inte välte. Ont om pallningsvirke var det för sågen var så rutten i brädforingen att det dög inget till. Säljaren som var med oss hela tiden var en tyst och försynt människa men nu manade han på att vi skulle ta sågklingorna och köra på. Far tvekade men han stod på sig och menade att de blir ändå inte använda något mer. Sedan var det två brobyggen som skulle till för ån som utgjort kraft för kvarnen var ju delad i två fåror och broarna var opålitliga eller icke befintliga. Tror att vi drog den ca 75 meter totalt men det gick under dagen. Har fart förbi infarten ner till Nävragöls kvarn men aldrig varit där nere igen.
Efter detta slit var det bara en maskin till på programmet var det tänkt. Det var att plocka ut Runtorps maskin från maskinhuset för lastning. Vi for dit upp och började med att kapa skorstenen som stod hög över taket. vi sågade av den strax ovanför gnistsläckaren med bågfilen minns jag. Den var upprostad där så det var det enklaste stället.
Vi började riva tegelväggen men då regnet började falla blev situationen ogörlig i sot, kalkbruk och regn, så trötta som vi var. Vi gav up denna gången och for hela vägen hemför att göra ett nytt försök vid ett senare tillfälle och maskinen den lastades som planerat tillsammans med Holmsjö och Nävragöls maskinen.
Vid lastningen kom vi på att grangården en bit bort hade en lastbrygga som vi kom att utnyttja vid lastningen.  Det var så lyxigt då det alltid annars var ett tungt arbete att talja upp lokomobilerna på flaket till bilen. Lastningen av just Nävragöls lokomobilen minns jag speciellt väl då det skedde i solsken och det måste varit någon miss med maten för jag vet att jag led så enormt av törst hela tiden. Det var ju ett svettigt pådrag att med två tandemkopplade taljor dra upp dessa 7 ton från marknivå upp på flaket.



En bild på lokomobilen från Maltebo på väg ner för den typ av
 ramp vi använde oss av vid på och avlastning. Först två H balkat
med 2 tumms plank i en matta. Det gällde att hjulen rullade över
H balkarna annars hade det gå illa.
 
En ramp av plank lades ut på medhavda balkar (de som senare blev vagn till vattenhjulet/pumphjulet från Traneberg)  Senare kompleterades denna bädd med ett par U-balkar som styrde upp maskinerna vid lastning och framför allt när vi lastade av.
Inom en snar framtid hade bröderna Karlsson som körde våra lokomobiler fått fram en hydralisk vinsch som underlättade enormt. Men den rationaliserades bort tämligen snart när vi utvecklade lastningarna ytterligare.

1 kommentar:

  1. Jag råkade av en händelse snubbla över denna text, intressant läsning då jag bor i den lilla byn Staffansbygd mitt i mellan Holmsjö och Nävragöl.
    Jag får en känsla av att er affärsresa företagits långt innan jag föddes 1983
    mvh Tom Claesson

    SvaraRadera