Lördagens verkstadsrapport

Bit för bit går inte fort, men lite blir det gjort.  

Det är en bra underrubrik till verkstadsrapporten. Framför oss ligger Unos arbete med att rengöra lokomobilpannan och alla ser inspiration och stor lust inför uppgiften förstår vi. Cylinderoljan är inte torkbar med trasa utan här är det mekanisk bearbetning med skrapa och skavstål som gäller. Slutligen borste och naturligtvis lite tvätt.



En sektion av pannan just under vevaxelns lagerställning. Utan att ha plockat
isär maskinen är det  nästan omöjligt att hålla rent här. Hetvattentvätten är
nog lösningen men det går ju inte så här års.



Fredagens fina väder möjliggjorde en mindre omflyttning under eftermiddagen. Unos lokomobilpanna till hans Advance Rumley flyttades in i verkstaden. Den kommer nu att bli föremål för rengöring in och utvändigt.

Sostkåpet måste åtgärdas då där är div tunna partier. Men först handlar det om att skava undan all skit som byggt på under årens lopp.



Så ser  en lokomobil ut inpå bara pannan. Vresvik klädde ju  lite vanvördigt av
hönan Agda och naknare än så här lär inte denna skapelse heller bli. Tro mig
 eller ej men det finns stort mått av inspiration även i denna Unos ballad.




Mer mos, men snart skall nitraderna vid domen rengöras och åtnjutas.



HUBER får nya transportringar.
Huber projektet har inneburit att vi rullat upp nya transportringar av ubalk och gjort fästen för att kunna spänna fast dem ordentligt. Än återstår endel arbeten men under eftermiddagen fick jag hjälp med att nita på konsollerna för att spänna upp dem. Vår erfarenhet är att det är väldigt svårt att göra detta smäckert och starkt på samma gång. Om det skall hålla vill det till grova bitar och det kan vi inte ha på denna klenbygda traktor varför man undrar om detta kommer att hålla?
Att svetsa på bandjärn på hjulen som någon härom dagen föreslog, låter sig inte göraspå denna traktor anno 1917, Gud det förbjude. Inte tror vi att det skulle heller för det manglar och bryter hela tiden så svetsarna de arbetar sig loss. Sådant har vi sett endel av, senast i Målilla där Kristers ringar på Munktells typ 30 arbetade sig loss trots, det lilla han hörde. Nä det måste kunna röra sig lite, för belastningen på ringarna den flyter med när traktorns vikt förflyttar sig i ringen. "Ovalen" rullar med traktorn hela tiden.  



Här har vi nitat på fästen för att kunna spänna upp ringarna efter hand
De manglar sig på nabbarna och ändrar form och längd efter ett tag, genom
belastningen från traktorns vikt. Osäker om detta skall hålla men det
kommer ju till låsblecken inuti balkarna som skall hålla ihop ändarna.