Torps FENIX lokomobil vi fann - En drömlik saga som är sann

Ja,..jag tänkte att hembygdsföreningen skulle ta hand om den och göra någonting med den men intresset utsträckte sig till 

 ” - Jaha,..det kanske kunde vara något?”……………                

Ungefär så är öppningen på denna smått otroliga sannsaga från i Augusti i år, 2013. En smått otrolig historia om hur vi lokaliserar och förvärvar Torps lokomobil nummer 110. En ångmaskin tillverkad 1888, använd som kraftkälla för tröskan i byn, avställd, bortglömd, och orörd. Lokaliserad på samma plats sedan 1946. En ovanlig maskin på många sätt. 

Maskinen som den hittades i Augusti 2013

Allt ser ut att finnas. 

Lokomobilen står där i vagnsskjulet, och har så gjort så länge någon kan minnas. Det har gått 67 år sedan den ställdes in och har inte rörts sedan dess. Verktygen ligger i den långa verktygslådan av trä, övriga attiraljer som tillhörde maskinen när den levererades till byn 1903 lokaliseras bit för bit på golvet i lokalen. Oljekannan är noggrant fastbunden på säkerhetsventilen så att den inte kommer på avvägar. En mer komplett maskin går inte att hitta. Denna skulle inte heller gå att hitta, ännu mindre att köpa om man skall följa normalen och statistiska erfarenheter. Men detta är ett undantag, ett av de där berömda undantagen som bara händer någon gång ibland. Nu hände det mig, efter 49 år i samlarsvängen. Oväntat oförutsägbart och överraskande. Denna Fenix, som till skillnad från eldfågeln med samma namn, här dyker upp ur mörkret, träder fram ur dunklet för att möta ljuset efter alla år.

Enda ljuset på 67 år var solstrålarna genom väggen

Oljekannan är najad till säkerhetsventilen

Gammalt tips
Upprinnelsen ligger minst 3 år tillbaka när vi på motordagen i Målilla Hembygdspark för första gången fick höra talas om en lokomobil i en grannsocken intill. Uppgiften var provocerande i den meningen att den var detaljerad och beskrivande över vad där skulle finnas men ingen bra uppgift om var det befanns. Vi möts ju ofta av fantastiska berättelser om än det ena och än det andra som finns. Vi vill nog gärna ta allting, nästan alltid, på allvar men så har vi också blivit luttrade i frågan och slutat att hoppa till på första tips. Inte bara en gång har vi lockats ut på långa resor för att leta efter det där stora fyndet, baserat på helt grundlösa fantasier. Blivit blåsta av någon som kanske inte velat lura oss, men som njutit av att kunna berätta att han nog vet och har reda på saker han. Vid några tidigare tillfällen har vi visserligen varit på väg att undersöka även detta tips, men inte bedömt tillfället som det rätta. Det är ju opraktiskt med lastbil i sådana här sammanhang, varför tidigare Målilla resor inte varit möjliga att utnyttja för  det ändamålet, och Gotlands 

båten brukar inte vilja vänta, så inte heller vid de tillfällena har det passat. Men nu i år hade vi inget engagemang vid motordagarna så nu kunde vi svänga den vägen utan att röra till det för mycket. 

Fenix i hundratal

Tipset ingav inga som helst förhoppningar om att vi skulle kunna köpa något, så vi var nu ute efter att få  få reda på var och vad. Om där var något, att då få noterat i min lista över kända lokomobiler eller att annars slå hål på uppgiften. Om det skulle visa sig att det var så som sagt, en Torps lokomobil, ”en sådan där med lutande panna!” skulle det vara en sensation. En lokomobil med lutande panna, relateras oundvikligen till Typ FENIX. Torps Mekaniska Verkstads storsäljare och mest framgångsrika lokomobil modell någonsin. De tillverkades från 1884 till ca 1895. Drygt 100 talet tillverkades nog, i storlekarna 4. 5. 6. och 8 nominella hk. Inför min expedition den här dagen finns det en och en halv maskin kända. Den enda kompletta och riktigt korrekta maskinen är nr 44 från 1885. Sedan ett antal år tillbaka är den en del av vår våra samlingar. Ytterligare en skulle vara en sensation och en något oönskad sådan, som skulle förta uniciteten på den fina och högt prisade Fenix no 44 som då står därhemma. Vilken annan lokomobil som helst kunde det få vara skulle man kunna säga, bara inte en Fenix till, där nere i Målilla kanten. Vår föreställning av ett eventuellt fynd var, att oavsett vad det var så var den institutionerad, bevarad genom någon hembygdsförening eller bysamfällighet och inte köpbar. Något museum i ”stan” var också nämnt men det skulle visst vara avbokat. Hur som helst var frågan, om där fanns en lokomobil, var den fanns och vad det i så fall var för något.  

Lokal scanning
Utan att veta var man ska börja söka så kör vi in mot byns centrum, d.v.s. kyrkan mitt i byn. Ambitionen är en generell scanning innan någon tillfrågas. På väg genom byn passeras hembygdsgården men där var inte någon lokomobil det kunde konstateras utan att ens gå ur bilen. En skylt utmed vägen annonserar en loppis och där har man så klart vetskap om var gammeltingen finns lokalt. På min fråga bekräftades det också att där funnits en ångmaskin i granngården, pekandes över fälten, men hur det befanns med det numera var okänt. Vägvisningen var därmed klar till det aktuella hemmanet och väl på plats sitter ägaren på verandan, denna heta dag i början på augusti. Mycket riktigt här på gården finns en lokomobil. Sonen på gården har numera kommandot och är villig att följa med för att visa ångmaskinen. I ett olåst vagnslider, längst in bakom tröskverket, vedkap, slädar och kärror står mycket riktigt denna Torps lokomobil, med lutande panna och precis så som det var sagt. Jag slås av häpnad. Sannolikheten att hitta en lokomobil av detta slag, var lika med att hitta en gammal MC eller veteranbil från något av förra seklets allra första år. Vilket alla förstår  är i det närmaste osannolikt. Det kändes därför fantastiskt, ja helt otroligt, att se denna underbart gamla lokomobil stå där i dunklet. Den står där igendammad, jämnrostig, randig av solstrålarna som letade sig in genom springorna i brädfodringen. Men samtidigt så förfärligt, då det nu verkligen fanns en till, allt det innebar, 

Hans besvikelse blev min möjlighet
Jag fumlar efter kameran och hinner inte påbörja min dokumentation förrän han suckande fäller de inledande orden, ”Ja, jag tänkte,…osv,…

Han röst var tung av besvikelse över den totala bristen på intresse från den lokala hembygdsföreningen och han spillde en tveksamhet över vad som skulle kunna bli av maskinen.

Nu hade med ens denna heta upptäckt där i vagnsboden plötsligt fått en helt annan dimension. Även om ha-begäret nog tändes hos mig i samma ögonblick jag såg det allra minsta lilla av maskinen, så blev det nu så substans i möjligheten att förvärva. Allt eftersom det sjönk in i mitt medvetande att, denna maskin inte var låst och förbi utan eventuellt tillgänglig spelades olika scenarier upp i mitt inre, där övervägningar i prisfrågan kom att vara central. Att jag något berusades av vad som först kommit upp framför mig och sedan av möjligheten att kunna köpa går inte att förneka, utan jag var ur balans.           

Redan veckan efter Målilla var vi på plats för att hämta Fenix lokomobilen. För hand rullades den fram till dörren och på balkarna vinschades den lille upp på flaket.

Gripa tillfället
Allt förändrades som in en rockad, det gick snabbt, så nu var det att gripa ögonblicket. Här var inte tillfälle för något dagtingande för att få till ett billigt pris utan bäst att erkänna maskinen rätta värde, och satsa allt. Det hela gick över nästan lika snabbt över för inom en kort stund hade jag investerat alla våra tillgängliga resurser i denna rostiga gamla järnklump som stod där inne. Han verkade väldigt nöjd och jag kände i min bondånger krypa på. Jag brottades med tanken att jag hade något förhastat mig i min iver att knyta denna lokomobilen till samlingarna. I Ruben Bloms anda, köpte jag när tillfälle gavs, frågade efter först senare och den smärtsamma rannsakningen av mitt handlande varade sedan hela vägen, de två milen till Målilla. Far gjorde nog sina fynd men det var inte många som var i stil och nivå med denna, om än några måste vi erkänna. Min bror vilken jag telefonerade nästan omgående gav sitt försiktiga godkännande med orden, - Nä,. men vad säger du!?.  


Efterkommande bärgning, transport och anslutning till museet är värt ett eget kapitel jämte efterforskningar på maskinens verkliga identitet, liksom dess ursprung och historia.  Det senare är under arbete och ger oss kanske anledning att återkomma.