De tekniska framstegen har en förmåga att bli självklara väldigt fort. Vi satt vid kaffet i eftermiddags och pratade lite kring det nyaste som vi sett på it sidan, dotterns I-pad. Vi pratade i termer som trolleri och blev snabbt nostalgiska. Minnen om mötet med den första mobilen med kamera eller varför inte den första mobilen stor som en skokartong, men ändå ett underverk.
Det går naturligtvis att förklara men om vi förstår vad som förklaras det kan man fundera över. Svärmodern min ojjade sig förfärat vid första bekanskapen med Faxen och kunde inte fatta hur det pappret jag skicka iväg kunde komma till mottagaren? "i di tunne tråera"
Granntanten tappade bort ett dokument i datorn och lyckades inte lokalisera det. Den hjälpsamma väninnan undrar om hon har kollat i papperskorgen? så den inte hamnat där. Varpå granntanten vrider på sig ett
halvvarv och börjar rota i , just det, papperskorgen.
Visst skrattar vi åt det för det ter sig ju så ubota dumt nu i efterhand när alla vet, och det är lika klart som vattnet i bäcken. Emellertid är det ju inget nytt problem detta med teknikens obegripbarthet. Elekticiteten var ett stort trolleri det med för många när det kom och Far hördes förr berätta, som en vits, om grannfrua på gården här i jämter, som höll tefatet inunder vägguttaget tillbörjan med när hon drog ur kontakten. Men det droppade inget, vare sig fotogen eller elektricitet.
Om elektricitetens intåg finns det säkert många historier men jag skall nöja mig med en som är lokalt förankrad till grannsocknen Hangelösa. Där bodde det ett par med två fullvuxna men ogifta döttrar. De bodde visserligen i samma hus men det var möjligt att särskilja dem åt som två lägenheter. Där fanns var sin ingång så systrarna tog sig an den ena ändan av huset medans de äldre blev kvar i den andre. Detta var på den tiden då fotogenlampan fortfarande var mörkrets ängel och gav ljus i ett annars mörkt rum. Men tiden var inne för moderniteter, sådant som elektricitet med radioapparat och vad det vidare förde med sig. Detta attraherade naturligtvis de yngre men föräldrarna var avisande för sådan onödiga nymodigheter. Hur som helst så slutade det som det alltid gör att de gamle fick ge med sig, och gubben deklarerade, Ja, ja, ni gör som ni vill töser. Systrarna beställde så el till sin del av huset och elföreningens gubbar var där och drog tråd och spika isolatorer. "Tråera måste ju in nôn stans" så det blev ju till att borra några hål in under simsen på huset. Ute på gården står så fadern och kollar på spektaklet och montören frågar så till slut vad han tror om det?
"Ja, dä bli'la bra, män dä teller ack däk, att i tôseras änne där kan i bôra, men i min o mora där lôter i bli"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar