När det går för lätt - DÅ är det nåt galet

Tillägg 2011-01-25  Här är så illustrationerna till bärgningen  http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.com/2011/01/stor-myr.html 

På ett internationellt forum finns en tråd just nu över "burried engines"  eller nergrävda maskiner. Den maskin som är nämnd och som är närmast på kartan är en lokomobil som grävdes upp i sommar uppe i Mo i Rana i Norge. Lokomobilen, en Munktells H14 grävdes helt sonika ner i början på 1980 talet i samband med att man byggde en väg. 
Andra maskiner som på liknande sätt har figurerat under åren i olika media är väl lastbilen i Fryken, och Wasa traktorn i Finland. På närmare håll är det kanske Lanz bandaren som grävdes upp i nedre norrland för ett antal årsedan. Men det finns säkert fler som vi inte känner till.

Vi på Rubens har inte grävt upp något direkt men väl sänkt en maskin i en môsa-kanal uppe i Bohuslän, vilket är allvarligt nog.
Händelsen utspelar sig i mitten på mars 1976.  På en torvmosse uppe vid Bullaren i Bohuslän köpte far en Lokomobil, som stod på en torvvagn en km ut på myren. Inga hjul men annars i gott skick. I mars börjar solen värma och göra det möjligt att arbeta där ute medans det fortfarande var vinter i mossen och fruset.

Vi hade med en bekant och hans Dodge jeep, en Weapon carrier med vinsch. Med hjälp av den och en kärra fick vi bl.a. hjulen ut vi hade med oss till maskinen. Att förse lokomobilen med hjul och axlar var inget stort problem för oss 1976, utan i sammanhanget ganska mycket en rutinsak vid lokomobil bärgnings arbeten.
Det som bekymrade oss var den brist på lämpliga möjligheter att få fram lokomobilen till ordentlig väg. Ute på mossen fanns över huvudtaget ingen typ körvärg utan där var helt orörd mosse med träd stubbar hålor  och tuvor i oändlighet. Men vi hade vinsch, vrike och rutin så det skulle nog gå tänkte vi. Strax intill där maskinen stod fanns torvkanalen, den som ledde ut allt vatten och reglerade nivån på mossen.  Den var frusen med tjock vinter is och var kanske 4 meter bred. Den låg där som en autostrada ända fram till lastbilsvägen och den var i sig rena dröm vägen. Problemet var att den plana autostradan var belägen ca 1-1,5 meter lägre än där maskin befanns sig? Hur får man ner  en 7 tons lokomobil 1 meter ute på mossen.  Vi lyckades med hjälp av ramperna avsedda för lastningen och välbehållen var nu lokomobilen nere på isen och Dodgen kopplades till dragstången och så, bara vi körde, ända fram hela vägen helt utan problem. Allt gick som på landsvägen tills vi kom fram till änden på kanalen och skulle upp på land genom att svänga av isen i sidled. Därför tog vi ut svängen för att styra ur kanalen i en 45- 90 graders sväng. Nu var eftermiddag och solen hade gjort sitt d.v.s. värmt isen och marken. Tjälen hade släppt i marken intill kanalen och isen som visserligen var 60 cm tjock var utan fäste i kanterna så den flöt lös på vattnet. Då kom ett av framhjulen så nära kanten att isen knäktes och började ge vika under maskinen. Sakta, sakta gav den vika för maskinens vikt och allt mer vatten gick upp på isen och där fanns inget att göra. Vi står där 5 man och bara ser på hur maskinen skjunker ner igenom isen till ett helt okänt djup. Känslan av vanmakt var total. Det bubblade och snörvlade när den fylldes med vatten genom man och rensluckor som var öppna. När lokomobilen slutligen nådde botten var den helt nere under vattnet, med endast ca 30-40 cm av översta delen av svänghjulet synligt. Det måste bli 2.5 m djupt det.
Den dagen var slut så vi for hem för att ladda om batterierna. 

Nästa lördag lyftes den upp ur diket på samma manuella sätt som vi alltid verkade. Många fötter hade varit uppe och kollat under veckan det såg vi i den nyfallna snön som kom under veckan. Frågan är om de någonsin uppfattade att vi faktiskt fick upp den eller om de tror att den sjönk lite till och därför ännu ligger där?
För att skingra spekulationerna så skedde bärgningen genom att två 12 meters balkar placerades över diket.
Två wirerar lirkades om maskinen och fästes i balkarna. Därefter började  vi lyfta balkarna med domkrafter och pallade upp med Truckpallar allt eftersom. När maskinen var uppe ur vattned drog vi till oss den hängande i wirerarna med en kedjetalja så att den fick fast mark under hjulen.
Enkelt va?

Men en sak som livet lärt är att när det går som på räls, är det läge att stanna upp och fundera lite för då kan det så lätt bli till det sämre. Går det för lätt då är det något fel.