Livselexir

En av den gångna sesongens absolut stora händelser var förvärvet av motorn på Latikberget. Från att först ha hört talas om den via en bekant som fått tips om den, till att vi fått hem den och applicerat korrekt vagnsunderrede var det ett jämt flöde under ca ett år. Egentligen är det precis detta som vi  söker och som ger oss en den där adrenalin kicken som andra måste kliva upp på M;t Everest eller kanota i livsfarligt vatten ner för en fors för att få. Ok jag förstår att någon av er nöjer sig med att dra upp en firre ur Vänerns vatten så därvid är vår ansats kanske mer jämnbördig. Här följer en bildresa på äventyret från i somras.



Första anblicken av det nerfallna sågverket.  Att vi nu befinner oss kanske 2-3 km från allfartsväg och ca 100 meter gångavstånd från närmaste bilväg framgår inte av bilden men detta är inne i Skogen.

 Att följa upp ett tips som leder in på annans egendom det är inte helt enkelt. Man måste ju vara försiktig och respektera andras intregitet samtidigt som ärendet måste forceras utifrån ens egna perspektiv. I det skedet vi var där och kollade visste vi inte vem som var ägare eller var den i så fall fanns. Att detta var ett obebott ställe i förfall sedan lång tid gjorde det hela lite mer försvarligt men det gäller att inte brista i omdömet utan
förstå att någon rår om detta och det intrång man företar sig går att förklara. Om det går att försvara det är en annan sak.
I alla fall så lyckades vi leta rätt på ägarna till stället och en överenskommelse träffades så att  motorn kunde omhändertas. Till alla avundsjuka själar som nu läser det här, stay cool, för vi har inte gjort något klipp utan har betalat mer än de flesta av er velat vara med om. De flesta av er hade klivit av det hela på en betydligt lägre nivå än vad nu var fallet.  Det är rätt uppenbart att man i sådana här fall ibland är beredd att betala mer än vad som är sakvärdet och faktiskt betalar för de immateriella värden som är relaterade till att få vara med om detta. Kanske kan jämnföras med köpa en plats i ett älglag.


Väl avtäckt så uppenbarar sig kanske den finaste typen av alla våra veteranmotorer, en Göta motor från 1910 talet. Den är i avsaknad av hjul och axlar, fast monterad på ett betongfundament av kvalite B, vilket därför inte bjuder något större motstånd. Hjul understället var snart på plats improviserat och provisoriskt.

 När vi var på plats för att påbörja bärgningen var det redan sen eftermiddag och detta var ett drygt dagsverk för två man. Men vädret var på vår sida och arbetet påbörjades omedelbart med att hjul och axlar bars ut de ca 100 metrarna in i skogen där motorn fanns. Det ville till domkraft, skruvnycklar och diverse verktyg. Det vill till pallningsvirke, spett och ännu mer saker som gjorde att man fick gå till bilen en gång till fast man precis kom därifrån.
Hjulen kom på plats strax innan skymmning, och nu skulle vinschviren ut och medans en ordnade med det hade en annan att baxa motorn och vända den i blåbärsriset 90 grader. Det är tur att man varit med om detta några gånger förut och att man har examen från "RUBENS universitet " att luta sig tillbaka på. Några akademiska poäng om än aldrig så många, vore här till ingen nytta, utan nu handlar det om erfarenhet från eget vinnande och från tidigare generationer inhämtad.
 

Motorn i tidigt morronljus. Den tvekar lite för att träda fram i skuggfri öppen terräng after den långa tiden i skogen. Vi hade här dragit motorn ca 30 meter med vire från spelet på bilen placerad ca 75 m härifrån. Detta mina vänner är rätt kämpigt arbete men är som ett livselexir för en inbitna samlare som vi.

I skenet av en ficklampa flyttades så motorn de första 30 metrarna. Vinsch komandon mellan vinschare vid bilen och motorriddare ute i skogen var företagen genom lamporna endast då allt ropande och hojtande vore förgäves och omöjligt att deffiniera. Vid sena timmen var det dags för mat. Mat innebär andrum och en tillfälle för eftertanke. Det ger i sin tur plats för att känna efter hur trött man var. Motivationen var stor men vilan än mer lockande så "bara en liten stund" kom att bli till det ljusnade.


Efter ytterligare 25 meter är motorn helt blottad för den moderna världen och möter här en ny framtid, helt skild från tidigare slit och försakelser. Nu är det uppmärksamhet och rampljusets sken som kommer att gälla. En pånytt födelse inför andra värden. Ett liv där focus ligger på allt annat än prestationsförmåga, där motorn bara kan vara med, på grund av vad den är och inget annat. 




Väl framme vid bilen vinschar vi upp den på ett par medhavda balkar.


I gryningen var det så dags igen och nu återstod bara ca 75 m, vilka också gick utan egentliga komplikationer.
Motorn var lastad för avfärd under förmiddagen och väl hemkommen var det snart markänning för motorn genom effektiv logistik med truck.


Här är motorn avlastad och uppställd för allas inspektion. Den provisoriska vagnen har sedan ersatts med ett autentiskt underställ varför motorn nu inte längre behöver fara omkring "med trasiga skor"