http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.com/2010/12/nar-det-gar-for-latt-da-ar-det-nat.html
Lokomobilen i sakta mak över myren vinschad med Dodge weapon Carrier. Rälsen på sidan utgör ballast att kompensera svänghjulet Här går det sakta för terrängen är full av ojämnheter.
 |
Frestelsen att överge den ojämna terrängen och fortsätta över den frusna kanalen var oemotstånglig.
Med hjälp av lastbryggorna vinschade vi ner Lokomobilen på torvkanalen. Isen var 40-60 cm tjock så det bar fint.
 |
Flera hundra meter körde vi som på väg när vi väl fått ner lokomobilen på torvkanalens is.
Nu vinshar vi inte längre utan bogserar genom att jeepen backar.
Vi har då Jeepen en 25-50 meter framför för att reducera totala trycket på isen.
 |
Men oförsiktighet när vi skulle ta ut svängen för att gå av gjorde att vi hamnade vid sidan av istäcket. Där vårsolen just smält loss isen från marken. Inom några minuter när hjulet åter rullar upp på isen knäcks den och lokomobilen sjunker igenom och blir stående på botten av kanalen.
Veckan efter är vi åter på plats och här är en bild på maskinen efter att balkarna var utlagda och innan man brutit loss den.
Kan tänka mig att man här spekulerar ikring lämpliga fästpunkter. Det slutar med att man trär en wire under maskinen i vardera ända.
Nu ser det riktigt hoppfullt ut när man har lyft upp lokomobilen dryga metern. Truckpallarna tog slut så en man är iväg på bygden för att låna mer truckpallar. Dubbelt så högt ville det till innan den gich fri till att dra in över land
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar