Lokomobil no 5, kom att bli ett avgörande steg i händelseförloppet. Berättelsen om kring den är viktig för där hände något både för fader Ruben och hans hulda maka Ruth.
Samlarambitionen börjar gro
Vid denna tidpunkt hade samlandet fått lite fart och en samlarambition hade så sakta börjat växa fram. Genom ett besök på Gamlegården i Österäng hade han träffat smeden Holger Andersson som förärade far med en Munktells orginalkatalog från 1907. Genom den hade far fått kunskapen om vilka olika modeller och storlekar som tillverkats och lusten att införskaffa lokomobil en av varje storlek hade börjat att gro. Han började tänka lite mera vidsynt, men fortfarande var det bara Munktells, det handlade om. Ett stor besvikelse över företagets arrogans inför vad han sysslade med hade han fått erfara då han i sina båda försök att få kontakt med BM i Eskilstuna blivit ombedd att inte vara oförskämd och störa igen.
" - Sådan gammal skit sysslar vi verkligen inte med! " , svarade de.
Noll förståelse
Ointresset var totalt och hemmavid hade pratet på byn eskallerat intill rena omdömen och nått en allt större sfär även utanför hemsocknen. Vi något tillfälle drabbades jag av försök till smädelse av någon skolkamrat. Det var någon kontrovers på skolgården och en av tjejerna tog till ett riktigt bottenargument när hon dräpte till med "Å din farsa är ju heller ente ritti klok, som köper alla lok" Vaaa,....? förstummad bara jag tittade på henne. Jag hade redan bekantat mig med uttrycket "Varit i säck innan det kom i påse" så inte tog det något vidare. Vad som hon inte visste eller heller förstod, var att jag var stolt över fars ångmaskiner så istället blev jag närmast smickrad av hennes medvetenhet i ämnet. Nu var det nog inte annat än skitprat bönderna emellan som hon hade snappat upp men det skvallrar tydligt om andemeningen i de vuxnas diskussion i hennes omgivning.
Nere i Fullösa byn var de lika oförstående som alltid och det var inte lätt att vara Mor i umgänget med byns övriga fruar där alla var bönder och allt kretsade kring det liv som de levde. Vid ett tillfälle var så mor nere på ett symöte och fars samlande kom på tal till slut. Mor fick då klart för sig vilka omdömen om Rubens mentala hälsa, som låg i luften och det var ju en omöjlighet för mor att försvara hans handlande utan hon fick klä skott, helt oskyddad.
Väl hemkommen redogjorde hon för far med tungt sinne hur tonerna gick på byn och menade på att nu får du inte köpa hem mer skrot. "Köpa hem mer skrot" har sedan varit mors standard vers i över 40 år.
Hotar med Prästen.,,,
Äsch lugna ner dig, sa far nä,.. jag skall väl inte köpa något mer sen men jag ska bara köpa, Wallqvists lokomobil Holmestad, först.
- Nähä, det läter du bli, dä blir inget mä dä, dä vet du! Ja orkar´nte määt mer.
Jo men den måste jag köpa förstår du för det kan ju bli skrot annars, och det är ju en 34 hk och den har jag alltid beundrat, försökte far.
Nähä, dä får du ente, för Jör du dä, då går a te prästen och tar ut skelljsmässa, dä vet du! Hör du dä nu?
Oj, nu brände det änna till. Far försökte att lugna ner henne lite, men hon var obeveklig. Hur skulle han nu bära sig åt. Han hade ju egentligen bestämt sig för att köpa den och även om det inte var klart riktigt så var det ju på gång. Hur som helst, så för ovanlighetens skull så gick far bakom ryggen på mor och köpte lokomobilen utan hennes vetskap. Normalt så respekterade Far och Mor varandra högt och de var alltid öppna och transparanta, som de numera heter i sitt handlande till varandra. Men detta var ett undantag och måste behandlas som ett sådant. Nu var det tänkt att det skulle bli lite av ett klassikt scenario, där han inväntade ett lämligt tillfälle att delge henne sitt falska handlande, ett tillfälle där mor kunde tänkas vara lite medgörlig och övertalningsbar. Dessvärre var detta med ett lämpligt tillfälle ett problem, då något sådant inte riktigt ville infinna sig utan det började bli knepigt med tajmingen nu.
Avslöjad
Kontakten med utvald traktorförare för att dra hem lokomobilen hade redan tagits, och en kväll så ringer denne och då svarar mor. Ovetande om den strid han blossar, framför han sitt ärende i telefon till henne, -detta om det kunde vara lämpligt att dra hem lokomobilen då på lördag m.m m.m?
OjOjoj, det blev visst uppenbarat i alldeles fel ordning detta. När far hade övertagit samtalet och det senare var över gick åskan ordentligt i köket. Mor gick i taket, gjorde ett ordentligt jämnfota hopp och skriker -RUBEN!! Köpte ru'dänn ialle fall, Ja sae ju att du'nte feck!!!
Förlåtelsen
Emellertid lugnade det ner sig, hettan svalnade och röken skingrades. Något verkställande av hotet att ta ut skilsmässa skedde inte, utan det blev som vanligt att mor levde upp till epitet, Huld, tålmodig och trofast.
Efter detta var mors motstånd krossat och hon förblev en lojal medlöpare i det fortsatta arbeter. Efterhand som verksamheten alltmer stöttades av sönerna insåg mor det meningslösa i att sträva emot, men än idag så fäller hon kommentaren, "Usch, köp inte hem mer skrot nu, det räcker väl i allsin dar" fullt medveten om att det är som att prata till en vägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar