K2 är klart liten - Nu var Ruben biten

Munktells lokomobil typ K2 enligt Munktells katalog

Klass K2, är den minsta av de små

När det gäller Lokomobil no 6, vet vi inte riktigt hur han fick nys om den, men den köpte han på skroten i Hasslerör omkring 1965. Det var en av Munktells absolut minsta  lokomobiler, en K2 om endast 7hk. Nu var denna maskin egentligen bara halv, en panna på hjul med cylinerblock och sadeln för lagerbockar i behåll. Det mesta av de rörliga delarna saknades.

Men efter att han fått katalogen från smen i Gamlegården är det uppenbart att han nu hade skapat sig en samlar bild och denna modell var illustrerad i den erhållna katalogen från 1907. Med en maskin av varje storlek så var detta ju helt följdriktigt.

Lokomobilen från skroten i Hasslerör var den minsta och klart sämsta. Vi pratade om detta kommer jag ihåg och far var visserligen tveksam till det rätta i att släpa hem denna halva lokomobil, men trots allt hoppfull att kanske kunna hitta lite grejor till den? Det var ju trots allt den bästa K2 lokomobil han kände till och som han alltid härmade efter sin mor, så "var den bästa gott nog" så tillsvidare fick den duga. Han hade rätt för visst efter några år så hittade han hos en annan entusiast nere i Småland endel av de saknade delarna om än inte allt.  Det skulle dröja hela 40 år innan någon annan K2 lokomobil kom i vår väg som kunde anslutas till samlingarna men så som det ofta är så involverade vi faktiskt 2 st på mycket kort tid.

Kinnekulle före Vättlösa

Nu fanns där 6 st lokomobiler och för varje lokomobil så byggde han till ett litet snedtak bakom garaget. Det var enkla skjul med korrigerad aluminiumplåt och presseningsväggar.

Nu kunde han inte bygga längre ut från garaget då där stod en av fastighetens många stora ekar, så nu måste K2an få ett tak på gaveln. Det började bli lite kråkslott över det hela nu, men denna typ av lokaler har sedan följt oss genom åren då samleriet obönhörligen har passerat ytan av tillgängliga golvytor ideligen.  Redan då pratade far om möjliga placeringar av en större lokal vars ideer aldrig behövde konkretiseras då han inom några år skulle vara omlokaliserad från Kinnekulles östra sida till strax söder Götene.



Rubens lokomobil no 6 i ordning var en liten Munktells typ K2
okomplett och i dåligt skick. Visionären Ruben Blom samlade för
att bevara under devisen han lärt från sin mor "att det bästa är gott nog"
och hoppades på framtiden.

Sunnanå Hamn gav no7

Fabrikör Torsten Hallman i Mellerud som vi tidigare berört kom att bidra med ytterligare en lokomobil genom sin förmedling av den sågverkslokomobil som fanns i sågen nere vid Sunnanå Hamn alldeles invid Mellerud. Detta var en fullträff för Far som inte bara kunde pricka av ytterligare en modell från 1907 års katalog utan även fick möjlighet att bli ägare till den typ lokomobil han beundrat allra mest under åren. En sågverkslokomobil var ju inget annat än en ångmaskin monterad på en ångpanna fast stationerad i ett sammanhang tänkt att verka länge. Dessa maskiner som murades in saknar helt fästen för hjul och axlar. 

Ändock en lokomobil i ordets rätta mening och inget annat. Maskinen placerades på en bädd av stockar och försågs med provisoriska hjul och axlar. I och med att sågen låg så högt kunde den lastas genom att rullas upp på en vanlig flakbil. Fortfarande gällde att den stod lös på flaket utan någon som helst fastbindning. Den var endast fixerad genom klossar mot hjulen, så när dessa gav med sig under resans gång stannade vi till och gick ut och slog emot klossarna igen. Spännband fanns inte på den tiden och tillgängliga länk och björn använde vi aldrig till en början under dessa tidigaste lokomobiltransporter.  Obegripligt idag.  




Lokomobilen från Sunnanå Hamn blev den första att ankomma till Ruben Bloms
nya lokalisering till Vättlösa söder om Götene. Denna modell typ MSA står
för 60 hk och är en 2 cyl tvillingsmaskin. .  


"Föga intressant"  löd ordet som avgjorde det
Lokomobilen som köptes i Sunnanå hamn 1966, var identisk med den som under lång tid fanns på "Snecken" eller Götene Träindustri här i Götene. Sedemra GöteneHus.  Denna lokomobil var far inne och studerade oändliga gånger och låg som grund för den frilans modell som Ruben tillverkade under tiden som nygift 48-50. Lokomobilen flyttades senare till Halvfara Ångsåg och ersattes med den stora Wolf lokomobilen som fanns kvar till början på 1970 talet. Dessa båda lokomobiler skrotades under Direktör Rune Bigstens ledning trots fars försök att bevara dem i ett bedrägligt spel mellan Gothard Nilssons skrot och Götene träindustri. Har i ett tidigare inlägg redogjort för hur Gothard fruktade fars samlargärning ty det undanhöll dem dessa ton de såväl behöva.
I ett försök att verkligen rädda maskinerna, fälldes projektet slutligen av Bigsten med kommentaren,  -Tack men det låter föga intressant det här, slut kommentar.  
Jag kan inte låta bli att inte nämna det men det var samme Rune Bigsten som ett antal år senare i egenskap av Kulturnämndens ordförande överlämnar kommunens kulturstipendium till Rubens Blom för hans samlargärning.