Rubens- första maskinen del 2

Benson hade förtur med skrot Lennart på lur
Det var inte så ofta som Josef Ekstedt var med på fältet men Rune Benson han tog aktiv del i lokaliseringen av flera motorer och for över allt i bygderna mellan Skövde och Mariestad och sökte. Ja han sökte efter lokomobiler som hade funnits men som alla var borta vid den här tiden. Jo en fanns kvar och det alldeles i närheten till Rune Benson, det var Roséns H8 som stog i Roséns såg i Böja, men den gick aldrig att köpa. Ja, jo, far hade nog kunnat köpa den, men den hade Rune Benson liksom förtur på så far kunde ju inte agera där. Emellertid skulle det visa sig att Rune Benson var för försiktig, så någon affär blev det ju aldrig utan den Såldes till skrot.

SkrotLennart i Sotarliden.
När far fick klart för sig att den sålts, stod den redan på Lennarts skrotgård med alla metallerna plundrade.
Den var i övrigt helt komplett men far bedömde att den var fördärvad och för dålig att bevara på grund av det. Vi var där och hämtade lite reservdelar vid något tillfälle innan den gick vidare till förgängelsen.
Samme SkrotLennart skrotade i löndom, välmedveten om Fars samlargärning både Jönköpingsmaskinen en kompound maskin  och den gamla Bolindersmaskinen från 1884 i Timanders sågen i Böja. Detta skedde i maskopi med Gothard Nilssons skrot, som såg fars handlande som en hot. Kan ni fatta detta.

letar lokomobil i Ford Zephyr
Det var många gånger som vi hela familjen var med i sökandet, några tips eller en ide om lokalisering var ju nog för att Rune Benson skulle komma farande med sin gamla blåa Ford Zephyr. Och visst vi köpte lite gamla tändkulemotorer på våra resor, av den mindre typen som gick att ta hem i Volvo Duett. Med förstärkta fjäderpaket så gick det med förstånd, nej, men med lite våghalsighet kanske att lasta uppemot 1 ton i en sådan mot godkända 550kg tror jag det var.


Samlingarnas lokomobil no, "först" var denna lilla H6 om 19 hk. Nu insorterad i
raden av lokomobiler i alla storlekar. Mekaniskt i ordning och i gott skick står
den tyst och oputsad sedan 1960 talet.


Agarssons den första i raden.
Förutom Roséns var en lokomobil i Wallqvists sågverk i Holmestad känd, men inte heller den var då tillgänglig. Nästa lokomobilen som vi fick fatt på var Agarssons 19 hk Munktell, som stog bakom huset hans, i backen strax innan Skövde utmed Mariestadsvägen. Den föll Far i smaken och en försiktig framstöt gjordes. Nu var det Söndag eftermiddag och ägaren var i full färd med att lägga golv i badrummet på det nyrenoverade huset. Far var nog rätt het på att göra affär, men Agarsson var inte speciellt säljnödig, för den var tänkt till att bli en vedklyv. Minns det som ett par timmars förhandling minst, innan far hade fått sin vilja igenom och lämnat handpenning på maskinen.


  Nu hade Ruben Blom köpt sin första ånglokomobil. En Munktells H maskin, just precis som han hade drömt om sedan han var barn på Blacken. Blacken var egentligen en del av Koflymarken, ett vildmarksområde mellan Götene och Lerdala där Ruben Blom var barnfödd. Det kan ses som en i sammanhanget oviktig uppgift men är i grunden helt avgörande för hans relation till dessa maskiner. Det var där på Blacken som han som mycket ung hade första kontakten med en lokomobil.



Munktells lokomobil regulator, av den typ som Ruben
Blom blev vid som 4-5 åring av Noak .



Noaks skrot imponerar
Det var genom den aktivitet som Juden Noak bedrev, som blev embriot till hela hans förkärlek till dessa maskiner. Noak bedrev skrothandel och förutom järnspisar, kaffepettrar och kopparbungar skrotate han en och annan lokomobil. När man så vid ett tillfälle hade kört fram en lokomobil till Noaks skrotplats var detta oerhört spännande för en  4-5 åring men lika obergripligt som spännande vardet att man skulle skrota så fina grejor. Denna lokomobil representerade naturligtvis kraft och styrka, och var ett teknisk underverk.  Men, framför allt var det dess skönhet med de vackra nitraderna och det ekrade svänghjulet som imponerade och fängslade fars hjärta.  När han såg detta bestämnde han sig för att äga en sån när han blev stor, en egen riktig lokomobil som ingen skulle få ta och slå sönder.
Regulatorn högst upp men de båda kulorna var spännande och visst den fick Ruben att leka med av Noak. Och var så en status leksak tills det kom någon och stal den mitt framför honom. Med orden "den regulatorn den ska väl inte du har här och leka med den passar bättre till min,... uppfinning någonting"  tog han den och försvann.