" Röde 3 - dä enda lok dä ble "

Loket på Cementa i Hällekis

Far var ju ingen direkt järnvägsentusiast utan snarare förundrad över det intresse som det kunde alstra, detta med en spårstump som man kunde köra fram och tillbaka på. Materielen kunde han nog intressera sig för och han försökte faktiskt köpa sista ångloket på Cementa i Hällekis då på 1960 talet. Men inte hade han någon chans att komma med där i den affären på en sådan plats, där som skroten i Skara hade varit på plats och smörjt under lång tid. Han fick inte ens ett riktigt ja/nej utan erfor bara en dag när han kom in på skroten i Skara  att hytten till loket låg där. Jag sticker inte under stolen med att jag tror att både Skara och Gotthards de mutade sig fram bland cheferna. Varför gick det inte att köpa maskinerna i Böja av Vänerskog, eller Cementa i Hällekis eller Götene Hus heller för den delen, när vi var på plats och hade ett alternativ till skrot. Man hade ju inte ens en upphandling, utan dessa affärerna var sannoligt uppgjorda på förhand.

Man undrar ju om det går till likadant idag?

RÖDE-3

Intresset för järnvägsmatriel är ju enormt så vi blev ganska förvånade den dag som ägarna till Röde mosse  utanför Skara ringde och undrade om vi var intresserade av att köpa Môsa loket RÖDE 3. Detta är ju länge sedan, kanske till och med tillbaka till början av 1990 talet. Far var inte direkt entusiastisk men här spelade hans båda gossar en avgörande roll i det att de tyckte att Far kunde kompletera maskinbilden med ett lok.





Båda loken måste ut då Röde-3 som vi skulle ha stod längst in. Inget problem
med handkraft rullades de ut och senare  Röde-1 tillbaka in igen. Där står
det väl än idag som jag förstår.


När vi kom dit för att hämta var ju affären redan uppgjord, så det var lastbil med för att lasta. Personligen blev jag nog lite besviken på de lok vi mötte i skjulet där Röde-1 och Röde-3 stod.
De såg så intet sägande ut dessa môsa lok, men vid anblicken av den stora, eller i alla fall tydliga skylten, som deklarerade tillverkaren, Söderbloms Mekaniska Verkstad, Eskilstuna 1917, förstod jag att det var intressanta reliker som stod där. Söderbloms hade vi ju varit i kontakt med något, då vi hade en tänkulemotor från detta anrika Eskilstuna företag. Kontakterna med Sven-Gunnar Jonsson på Faktori museet var en bidragande anledning till att vi kände till firman så väl som vi gjorde då han var oerhört förtjust i detta företag och spann som en katt i högsta välmåga när något från den firman kom på tal. .
Genom att det finns så ytterligt lite kvar av deras produktion kändes det lite priviligerat att få chansen till ett järnvägslok av firmans tillverkning till samlingarna.



Far stroppar Röde-3 inför det stora lyftet.


Röde-3 stod längst in av de två, så båda loken måste ut och det skedde ju utan större svårigheter vad jag minnas med handkraft. Även om de är relativt kompletta och välbeållna så har Röde-3 sina skavanker och motorer det har bytts ett flertal gånger i dem. Vad för motorer som var där ursprungligen vet jag inte med säkerhet men den VW motorn som nu sitter i Röde 3, lär ha monterats in i Axvall på 1950 talet. Då ersatte de någon Lister tror jag det var eller var det Petter? Vi har inte gjort någonting med det sedan vi köpte det, utan det har lagrats som mycket annat.

Så mycket mer rälsbundet har det inte heller blivit, förutom ett par kaj kranar.


Där gör den en himlafärd av guds nåde. Så högt hade den nog aldrig tidigare
varit, inte ens under sina glansdagar när det var på topp.