Profetens som no 4 - Oj, så många strängar på hans lyra

Återkommer här om lokomobilen, no 4 i ordning, köpt hos Torstensson i Myran, av direktör Hallman Mellerud och vilken far övertog. Dessa män som jag här nämner vid namn eller smeknamn är sådana personer som jag gärna skulle träffa igen och få dryfta några ord med ännu en gång.


Profetens lokomobil som den återfinns idag 2011 i  Rubens
Maskinhistoriska Samlingar. Delvis demonterad men med de
flesta delarna i behåll.  

 Profetens

Jag har inget minne av hur den maskinen kom hem men jag vet att vi var där och letade grejor överallt i skjulen och markerna. Torstensson i Myran var en man med ambitioner, och de allra flesta av dessa udda människor som har behållt sina lokomobiler intill våra dagar har varit lite utanför normalt koncept. Denne man var något extra och rönte stor respekt av Fader Ruben Blom.
Som ung imponerades jag storligen inför hans berättelser om seglingarna på valfångsfartygen och allehanda udda platser han besökt. Sant eller inte? fantastika berättelser var det och sanna har de alltid framstått som för mig och får så förbli.
Mannen var en liten klen människa med en eller flera gårdar varpå han utvecklade sitt liv och åtnjöt sin ålderdom. Han hade ett långt skägg, hatt, stövlar och gammal sliten rock. Vilken man, vilken stolthet han representerade. Påläst om det mesta och hans tal var som från en profet. Därför har han alltid refererats till som Torstenson i Myran, Profeten.
Där var konstruktioner av allehanda slag överallt i hus och mark. Bråten låg  över hela fastigheten och där fanns mycket som var  efterfrågat redan då, som div delar till en gammal Scania lastbil 1914, en Munktells 22, en Ångmaskin med panna till en Stanley ångbil. Och mycket mycket mera som jag inte minns i detalj, men vart man gick i markerna eller i skjulen var där olika projekt under konstruktion eller demontering för bruk på annat håll. 


Slidskåpsluckan läser det ovanliga hk antalet 12,5 hk. och notera det låga
arbetstrycket på endast 5,2 kg per cm2


Lokomobilen

Ja den, hade liksom allt annat monterats isär med delarna spridda över hela fastighetskomplexet.
Vi plockade det ena där och det andra där, en tredje bit i andra änden av skogsbacken bakom berget vid växellådan till Scanian. Så höll det på men det var inte mycke av lokomobilgrejorna han inte plockade fram.
Har ännu ett brev från honom där han informerar Far om att nu hade han hittat "puffröret" i skorstenen. (För den oinvigde är det den sista delen på avloppsröret som sitter i sotskåpet och ger utgående avloppsånga en liten strypning innan den får fri färd upp genom skorstenen. Därigenom får den en liten skjuts och skapar ett drag i genom fyren.)

Det besöket minns jag när vi var där och hämtade det. I ett av husen visade han oss fyra fina tändstift gamla stora luringar. Jag propsade på att få köpa dessa men det var omöjligt. Emellertid tog han och lyfte ur två av dem och räckte mig dem med orden , två till dig och två till mig, OK? och så fick jag de två. Handfallen tog jag emot de båda samtidigt som jag förstod vad de betydde för honom. Jag hade skrapat honom på bara benen liksom och lärde mig livets första läxa som samlare. Att ägandet är större än ekonomiska värdet. Stolt över mina tändstift det är jag fortfarande men skäms fortfarande över att jag trugade av honom dessa. Han älskade dem så som jag gör idag.
Lokomobilen då? jo den var en pärla. Daterad 1892 en G5 maskin om 12,5hk. En väldigt liten maskin, så den är inte ens manshög över cylindern. Ännu efter alla dessa år så står den fortfarande lika isärplockad som uppskattad, så ingen skam över den maskinen. Skicket vet jag inte men nu snart 50 år efter så ter sig en dålig maskin betydligt ljusare än då och köra med den behövs kanske inte. Och minnet av Profeten det vill jag bära.


Vevaxeln på denna tidiga maskin är maskinbearbetad. Det är ett av de tidiga
dragen enär det moderna på maskinen är sadelkonstruktionen som var 
under introduktion vid denna tid i början av 1890 talet.