Tredje lokomobilen, en särdeles fin en.

Matteus 7:7.   

Lösryckta bibelord är väl inga höjders men det angivna bibelversen är inte bara en profetia utan beskriver bra den livserfarenhet vi gjort under vår samlargärning.  

När väl förfrågningarna om var det fanns någon maskin var planterade, så tog det lite tid innan det kom svar och gav resultat. Den innerliggande viljan att hjälpa till finns hos väldigt många och det har vi utnyttjat och satt värde på under årens lopp. Det var ju natrurligtvis inte bara av ren välvillja, utan möjligheten till en liten förtjänst var nog ett väl så viktigt incitament hos de som agerade för vår räkning. Men detta att folk pratade och diskussionerna var igång gav ju effekt. Det finns alltid någon som vet och kanske möter på något och glädjen i att ha något att berätta hjälper då till.



Älghults maskinen, var lokomobil no 3 i ordningen och
vi befinner oss förtfarande på första halvan av 1960 talet.
Idag står den i hallen igen, efter några år på Köpstaden i
Skara som skylt för oss och dekoration för miljön.



Annonssvar  Älghult
Ett av de goda råd far mottog var att han skulle annonsera nere i Småland, och på ren vinst eller förlust sattes en annons in i en tidning i vårt östra Landskap.

Att fara till Småland kändes långt bort men far fick ett svar. En 25 hk Munktells lokomobil ifrån Älghult erbjöds. Det visade sig var i ett alldeles utmärkt skick helt komplett och i god inre kondition. Det blev affär och därmed initierades raden av lokomobilresor söder över. Jag var vid den tiden inte kvalificerad att vara med vid bärgningen men det var dock min äldre bror. Avlastningen minns jag och hur fars stolthet smittade av sig på oss när han sedan vandrade runt sin klenod. Inte för att jag minns vad han sa, men jag vet det ändå, för under de kommande 30 åren skulle han säga det om och om igen. Smekandes pannans nitrader och argumentera för maskinens mekaniska skönhet. Regulatorn var en av fars glädjeämnen och andra detaljer såsom klyckorna till vattenpump och slidstång, geiderlinjalernas smäckra utformning och tvärstyckets rena stil, var sådant som vi undervisades i, oefterfrågat. Genetiskt måhända att vi har en känsla för detta, så även som barn kunde vi trots allt, se vad han menade men visst tyckte vi att han överdrev och tog i.  Den lokomobilen var sedan under många år utställd på Köpstaden i Skara invid sommarland. Ett initiativ som Bert Karlsson stod för, detta med lokala intressenters fria plats på scen. 

Inspirerade

Visst var det så att Rubens lokomobiler väckte uppmärksamhet där i början på 1960 talet, då de stod på gårdsplanen. Det blev ett ofrånkomligt diskussionsämne bland olika besökare, liksom på bygden. En kund vid namn Torsten Hallman hade plastfabrik i Mellerud och var emellanåt och besökte verkstaden. Dessa besök tenderade att bli långa och slutade alltid, om det inte började, med rundvandring och sonderingar i ämnet -Lokomobiler. Denna fabrikör var intresserad i sak, helt klart, mycket spontan och befanns göra många tvära vändningar. Inspirerad av fars verksamhet så hade han en dag köpt en lokomobil på Myran, norr om stan. Varför och hur det var tänkt från hans sida vet jag inte men kanske det inte var samma inspiration när det slutligen kom till dags att ta vara på järnklumpen. Det slutade i alla fall med att far bytte till sig lokomobilen mot två trädgårdslycktor. 

Här bilderna till denna inlaga
http://rubensmaskinhistoriska.blogspot.com/2011/01/bilderna-pa-3e-maskin-fran-alghult.html

Lokomobil No 4, Profetens 
Denna maskin var inte vilken maskin som helst utan en Munktells maskin på 12.5 hk från 1892. Maskinen från Myran skall jag återkomma till, för det var en stor upplevelse att möta denna man, vi sedan dess kallat för Profeten.